Dans och konsert:
ATLAS SONG – med Anna von Hausswolff med band samt Göteborgsoperans Danskompani

FOTO: TILO STENGEL
Göteborgskan Anna von Hausswolffs musik är dramatisk i sig själv. Inte bara för det centrala med soundet från en kyrkorgel i kompositionerna. Utan lika mycket för det kompakta mörkret, kraften och för den energi som hennes skira figur gestaltar med kraft i rösten. Det finns något brutalt rättframt. Musik som man inte kan ducka för.
Hennes nya kompostioner i samarbete med Göteborgsoperans Danskompani tillsammans med hennes band är kittlande bara på pappret. I salongen slocknar ljuset för en tiondels sekund innan alla förväntningar blåser bort för något mycket större och mäktigare.
Hon har, på sina späda axlar, valt Atlas sånger. Atlas, från den grekiska mytologin, som ledde titanernas kamp mot Olympens nya gudar, förlorade och tvingades att bära den väldiga himlen på sina axlar. Det är förstås monumentalt.
Med Göteborgsoperans Danskompanis tio dansare blir det kraftfullt, intensivt och rytmiskt på det där enastående, kompletta och tajta sätt som dessa dansare bjuder. Från inledningen där de står som statyer, där en stark vind greppar mantlarna som täcker deras nakna kroppar till den intimitet som öppnas med Anna von Hausswolffs entré.

Det är muskulöst, atletiskt, emellanåt som en enda kropp som andas och rör sig för att brytas upp i individens personliga skicklighet.
Till detta den tordönsvägg som Anna von Hausswolff med band orkestrerar. Här finns inte utrymme att andas. Man lyfter från stolssätena. Kan inget annat än att ta emot. Från starten som ett lokomotivs frustande start, likt en uppdaterad bowisk ”Station to station” i kakofoni, rök och larm. Det är smärtsamt vackert, ljudligt och totalt. Få kan som Anna von Hausswolff förena Kate Bush, Diamanda Galas och Nico till ett eget musikaliskt DNA. Dansen integreras hårdhänt med musiken i rytm och de muskulösa melodierna. Som spänner Atlas sina muskler för att bära upp himlen med ljus och mörker.
Ja, Anna von Hauswolff är en självklar del i koreografin. Från inledningen där hon kommer in till dansarna som en prinsessa i en John Bauer-målning till den kraftfulla amason hon sedan blir för att i finalen, vid flygeln, ta ned allt till försiktighet…

”Atlas song” är ett imponerande verk. Återigen applåd till Göteborgsoperan och Danskompaniets ledare Katrín Hall, som vågar låta artister mötas över gränserna till något starkt gemensamt. Det har skett med bravur tidigare, som Little Dragon och Ane Brun (läs vad jag skrev om detta här och här!) i mötet med Danskompaniet. Tillsammans med Anna von Hausswolff har det blivit än starkare.
”Atlas song” är en ynnest att få bevittna. Kanske blir det bara dessa två tillfällen – premiären och söndagens föreställning – som bjuds. Synd för alla som inte var där.
”Atlas song” med Anna von Hausswolff med band samt Göteborgsoperans Danskompani. Premiär 23 augusti, 2024 på Göteborgsoperan. Denna recension baserad på föreställningen 25 augusti.
Koreografi, kostymdesign och scenografi: Imre och Marne von Opstal.
Ljusdesign och koreografi: Tom Visser.
Kompositör, gitarr, piano och sång: Anna von Hauswolff.
Arrangörer: Filip Leyman, David Sabel, Karl Vento och Otis Sandsjö.
Musiker: Filip Leyman, David Sabel, Otis Sandsjö, Joel Fabiansson, Love Meyerson och Johan Holmegard.
Dansare: Benjamin Behrends, Mei Chen, Tsung-Hsien Chen, Clàudia Gil Cabús, Logan Hernandez, Dominic McAinsh, Anna Ozerskaia, Auguste Palayer, Sofia Sangregorio och Johanna Wernmo.
Låtlista:
- Sacro Bosco
- The Beast theme
- Facing Atlas
- The Iconoclast
- Letter to Amanda/a friend
- The mysterious vanishing of Electra
- Stardust
- Punching faces
- Struggle with the Beast
- The whole woman (love song)
En kommentar