Musikal:

HÖGA KUSTEN – ett bygdespel av Tomas Ledin – sanningar och skrönor på sågverkens tid

!!!

Höga kusten friluftsteater.

Bäst: Spelet mellan Tova Hollender och Nils Reinholtz sprakar.

Sämst: Första akten är för lång.

Fråga: Bra start i Lövvik, men hur ska man få kontinuitet på och tradition på detta år framåt…?

När evenemangsbolaget 2entertain satsar på nya Höga kusten friluftsteater i den vackraste av miljöer i Lövvik, Ångermanland, tummar man inte på något. Tomas Ledin, med rötter i trakten, står bakom premiär av ”Höga kusten”. Ett bygdespel med ”sanningar och skrönor på sågverkens tid”, som det står på omslaget till programbladet.

Hans idé, låtar och texter har bildat en musikdramatisk föreställning, som bygger på verkliga händelser kring Ådalen för cirka hundra år sedan. Då då sågverken och träindustrin – tillsammans med malmindustrin – bäddade för det växande svenska välståndet.

Men innan välstånd armod. Det var en tuff tid för arbetare. Det var en tuff tid för barn och gamla. Det var en tuff tid för kvinnor, som var satta att hålla ordning på både pengar, hem och familj med brännvin som lockande faktor för, i synnerhet, männen.

Allt detta tar Tomas Ledin fasta på i sin till musikal klädda föreställning. Inte helt olikt det som Ådalsbandet gjort/gör med sin föreställning ”Eldupphör”. Om än att deras musikdramatik fokuserar kring just händelserna kring 14 maj 1931.

Man spänner bågen rejät. En orkester på sex man är engagerade tillsammans med en skådespelare/sångare-styrka på 23 män och kvinnor. Bara det imponerande. Dessutom med flera lokala förmågor.

Här ryms barnauktioner. Här dukas pennalism och förtryck upp. En hierarkisk värld målas med grova penseldrag, som ger föreställningen både autencitet och dramatik. Mannen bestämmer, kvinnor ska hålla sig på sin plats, barn är längre ner på skalan. Arbetare ska veta hut och fattigt folk än mer.

Det var ingen munter era.

”Höga kusten” famnar mycket. Ambitionen är lovvärd och patriarken Olof Nordström, spelad av Morgan Alling (som verkar ha hämtat näring – och utseende hos sin karaktär Harold Zidler i nyss spelade ”Moulin Rouge”), är diaboliskt och frustande. Hans hustru Ella, tryggt och karismatiskt spelad av Sussie Eriksson, är tyst kuvad. En familjebeskyddare, som så småningom tar allt större plats i detta drama.

Men i den historiska förvecklingen av nykterhets-, kvinno- och arbetarrörelser är det främst kärlekshistorien mellan föräldralösa Jonas Svensson (Nils Reinholtz) och paret Nordströms äldsta dotter Svea (Tova Hollender), som hamnar i fokus.

Med den växande arbetarrörelsen, strejker och ekonomiska kriser i fonden är det den spirande kärleken – med dess glädje och bekymmer – som pulserar mest.

Spelet mellan Tova Hollender och Nils Reinholtz sprakar i hart när varje scen. Det är väl spelat från det juvenila till unga vuxna, de klarar både det sköra och starka. Dessutom sjunger de båda med inlevelse.

Men ”Höga kusten” är inte bara ett kärleksdrama med allvarliga skiftningar med de historiska förvecklingarna som ändar i skotten i Ådalen. Det är också en föreställningen med humor – som för att balansera allvaret. Det fungerar i många stycken väl. Främst i klassen är Victor Morell och Klas Wiljergård, som spelar Jonas Svensson käraste vänner Edvin Göök respektive Gusten Bengtsson, arbetarkollegor på sågverket. Duon spinner som ett slags effektfull dynamo inte helt olik Timon och Pumba i ”Lejonkungen”.

Även Jens W Nilsson, verksam i Härnösand och med stor rutin, har en känsla för elastisk komik i sin roll som bankmannen Axel Flodin.

Över lag är det en ensemble som bär ett tungt lass över hela föreställningen med den äran. Spelet är lustfyllt och intensivt med många, elegant gjorda scen- och klädbyten.

Scenbygget, i trä förstås, en effektiv spelplats med många dörrar att farslikt springa i.

Tomas Ledin, tänker ni, måste ju innebära ett pärlband av hits i sann ledinsk, lättsmält anda… Nej, inte här. Musiken – och föreställningen – har sitt avstamp i självbiografiska albumet ”Höga kusten” (2013). Temat han tangerade i några nummer på sin första krogshow ”Showtime” med premiär på Rondo 2011.

Musiken har sina poänger, men inga refränger som biter fast. Ändå tjänar den sitt syfte och kanske kan andra aktens öppningsnummer ”Lördagkväll” med tiden få speltid i P4.

”Höga kusten” är en lovvärd start på den nya friluftsteatern. Men om man nu med råge tangerar stridigheterna mellan företagare och arbetare, som fick skotten i Ådalen som resultat, hade väl slutet kunnat var mindre ljummet. Ett handslag för familjefridens skull mellan patriarken och den föräldrarlöse grabben som blivit en stark arbetare i lag med Nordströms dotter Svea är att ta udden ur hela berättelsen, oavsett sanningar eller skrönor på sågverkets tid.

”Höga kusten”, ett bygdespel av Tomas Ledin. Höga kusten friluftsteater, Lövvik. Premiär 11 juli 2024. Denna recension baserad på föreställningen 25 juli. Föreställningen spelas till och 28 juli. Men föreställningen spelas även säsongerna 2025 och 2026.

Idé, musik och sångtexter: Tomas Ledin.

Manus: Pär Nymark.

Regissör, manus och kompletterande text: Markus Virta.

Dirigent, arrangemang och musikalisk bearbetning: Nils-Petter Ankarblom.

Scenografi: Lisa Göthberg och Efraim Petersson.

Scenograf: Adam Roos.

Koreograf: Adrienne Åbjörn.

Kostym: Maria Felldin.

Peruk och mask: Birgitta Rasmusson.

Ljud: Oskar Johansson.

Kapellmästare: Patrik Grundström.

Musik: Patrik Grundström, kontrabas, Christian Sundeqvist, trummor, Jesper Skogsrund, pianon och dragspel, Erik Eurenius, gitarr, Fanny Källström, fiol, och Fredrik Törngren, banjo och cittern.

I rollerna: Tova Hollender (Svea Nordström), Nils Reinholtz (Jonas Svensson), Morgan Alling (Olof Nordström), Sussie Eriksson (Ella Nordström), Jens W Nilsson (Axel Flodin), Stina Johansson (Lovisa Nordström), Klas Wiljergård (Gusten Bengtsson), Victor Morell (Edvin Göök), Marta Parkman (Rut Åmark), Sixten Norberg (Jonas Svensson som barn), Henrietta Glader (Svea Nordström som barn), Rut Parkman (Märta Åmark/Lovis Nordström som barn), Anna Carin Nyberg (Gertrude Berger, ensemble), Maria Eleonore From (granne, ensemble), Norea Vesterlund (tjänsteflicka, ensemble), Ida Knagg (tjänsthjon, ensemble), Matilda Bergman (arbetare, ensemble), Annie Goebel (Majken, ensemble), Mattias Norberg (Volmar, ensemble), Christian Melin Jonsson (Josef Rylander, ensemble), Christer Cavallius (Hjernberg, ensemble), Arne Alstergren (Edkrona, ensemble) och Jesper Nilsson (Lindqvist, ensemble).