Mug firar femtio… ett med kalas

Säg den musiker i Göteborg som sedan 1973 inte haft Musik Utan Gränser, eller Mug som butiken snart kom att kallas, att tacka. Har det inte varit bra dealar när man köpt instrument eller hyrt sånganläggning har det varit mys i butiken för tjôt eller till och med anställning för att musikerdrömmarna kräver ekonomi.

När Bruce Emms, en av grundarna, gick bort för snart två år sedan uppstod ett slukhål. Han var navet, narrativet i verksamheten, ordningsmannen beträffande ekonomi. De sista åren, präglad av sjukdom, trampade butiken vatten, vilsna utan ledfyren.

I september 2022, en månad efter hans bortgång, hölls en minnesgala till hans ära. Alla var där, både på och vid sidan av scen. Delar av Soundtrack Of Our Lives återförenades i ett embryo som skulle bli deras storstilade comeback på Way Out West sommaren 2023. Triple & Touch förenades förvånande där Ken Wennerholm och Göran Rudbo till Bruces ära gjorde gemensam sak med Lasse Kronér. Något som inte skett i mannaminne.

Ja, det var en sådan kväll, som jag skrev om för GöteborgDirekt (läs här).

Förra året skulle Mug ha firat femtio år. Det blev av olika skäl inte det.

Nu var det dags. Ett försenat jubileum, som ju den här staden älskar att ha, hölls på Pustervik och det gjordes furstligt för ett nära nog utsålt hus.

Teodor Boogh, gitarr och sång, stod som kapellmästare för ett utmärkt band (Mattias Hagström, trummor, från Sarah Klang, Per Ståhlberg, gitarr och sång, och Jonas Ljungqvist, bas och sång, från Division Of Laura Lee, Olle Hagberg, keyboard, från Whyte Seeds), som satte tonen direkt med Tom Pettys ”Into the great wide open”.

Stefan Livh och Peter Apelgren var konferencierer, två tokstollar, underhållare och tjôtrövar. Livh som fick balansera Apelgrens närmast tourettska humor (gud vad jag älskar det). Så in med gästartister. Mattias Hellberg (Nationalteatern och Håkan Hellströms band) med störd av Stegets Matilda Sjöström. Love Antell, stockholmaren som kanske föll lite ur ramen gällande koppling till Mug. Stella Explorer, Stockholmsartisten som är dotter till göteborgarna Lena Rehnberg och Jimmy Lagnefors. Med pappa på scen blev det bland annat en strålande version av Cues hit ”Burnin'”, en låt hon snabbt gjorde till sin och borde spela in och ge ut.

Vilka kan som Mug förena högt och lågt, prestige och prestigelöshet, trams och allvar…? Här fick Arvingarna igång allsången med emfas med ”Eloise”. Ulf Dageby, Nationalteaterns grundare, gästade med Rockorkesterns gitarrist Håkan Svensson. Nyss fylld 80 visar Ulf Dageby inga svagheter. Tvärtom. Han är vass i replikerna och lika slipad i sången. Hans låtar har en relevans och en skärpa, som vore de skrivna idag.

Ja, fler fyller på: Arvo Nero, Steget, Daniel Gilbert, the Plan, Ebbot med Martin McFaul, Styva Linan, Långfinger, Velveteen Queen, Makthaverskan…

Kvällen var också en vimmelintensiv afton. Vänner från förr, före detta flickvänner, musikerbekanta… Som musiken, som ger energi, berikar det, precis som det alltid gör på Mug där man alltid är välkommen och Bruces röst fortfarande hörs i den fina lokalen vid Kaserntorget.

Ja, Mug har haft några svåra år. Jubileumsfesten var också en stödgala för att styra butiken på rät ekonomisk köl. Jag hoppas att det hjälper. Mug behövs. På många sätt och vis. Gärna i 50 år till.

Lämna en kommentar