Musikdramatik:

WHITECHAPEL – JACK THE RIPPER’S LONDON med WEST OF EDEN

!!!!

Göteborgs stadsteater, Lunchteatern.

Bäst: Hur man belyser de mördade kvinnorna, som människor med livshistorier.

Sämst: Kunde faktiskt ha varit något lite längre. Men nu är ju Lunchteaterformatet som det är.

Fråga: Ska nu West of Eden göra en djupdykning i Göteborgs historia med hjälp av Crime Walks…?

Musikdramatiska föreställningar, det vill säga där man väver ihop fakta, historiska händelser med specialkomponerad musik, har blivit något av Stefan Anderssons signum och framgång. Men också något som Ådalsbandet gjort en färsk karriär på och likadant bröderna John och Victor Dohlsten.

Det är inte ett dumt sätt att lära på och få vidgade vyer. Det vet West of Eden. Det trägna bandet från Göteborg som i nära nog 30 år har haft sin musikaliska bas i den irländska folkmusiktraditionen. De har också under sin skivutgivning nosat på just det musikdramatiska. Men först med senaste albumet, det utmärkta och mustiga, ”Whitechapel” landat i en berörande helhet.

För med låtarna från albumet har den musikdramatiska föreställningen ”Whitechapel – Jack the Ripper’s London” tagit form. Ett nytt kliv har tagits i bandets karriär. I sanning imponerande av bandet i allmänhet, men i synnerhet av det kreativa äkta paret Jenny och Martin Schaub.

Här är det massmördaren Jack Uppskäraren, mytomspunnen som få och aldrig fångad eller fälld för sina bestialiska brott, som är i centrum. Men än mer hans offer. Med fakta och historier från författaren och forskaren Hallie Rubenholds bok ”Fem kvinnor: den aldrig återgivna historien om Jack the Rippers offer” har låtarna fått sin näring. Det är musik som fångar, berättelser som berör.

West of Eden är i sitt esse med starkt spel från Henning Sernhedes Mark Knopfler-inspirerande gitarrspel till Lars Bromans fiolduellerande med Jenny Schaubs dragspel till det solida kompet från Ola Karlevos trummor och Martin Deubler Holmlunds kontrabas. Till det Jenny och Martin Schaubs livfulla sång.

I ”Whitechapel … Jack the Ripper’s London” får de mördade kvinnorna sina liv satta i ett nytt ljus. De som varit barn till föräldrar, varit mor till barn, som varit en äkta maka, varit en syster… men som av livets obarmhärtiga öde hamnat i samhällets utkant.

Under perioden augusti till november 1888 dödade den okände och häcklande mördaren fem kvinnor varav fyra var hemlösa. Mumma för dåtiden Londonpress. Alla de bestialiska dåden begicks i Whitechapel, fattiga kvarter i ett påvert London där ”fallna” kvinnor stod långt ned på den samhälleliga stegen. I Whitechapel var alla lika lite värda.

Kanske inte så konstigt att gin blev trösten. Det som fick människor att glömma, att inte känna, att drömma och släcka en törst då vattnet var otjänligt och hungern ständigt gjorde sig påmind.

Dessa fem kvinnors drabbande levnadsöden presenteras ömsint och förklarande av West of Eden. Dels genom musiken och sångerna. Dels genom musikernas berättande, där de fyra männen i bandet är något av staffagefigurer mot Jenny Schaubs berättarröst och vackert klingande och källklara röst.

Det är hon som binder samman låtarna med sina historier. Hon som har en humoristisk knorr i det mörka, för om mordoffer är det sällan lätt att hitta ljus. Här får Mary Ann Nichols, Annie Chapman, Hisingsfödda Elizabeth Stride, Catherine Eddowes och Mary Jane Kelly upprättelse och sina liv förklarade i ett förlåtande och förklarande sammanhang.

”Whitechapel – Jack the Ripper’s London” är helt enkelt bländande i allt sitt mörker.

Whitechapel, en musikdramatisk föreställning av West of Eden, Göteborgs stadsteaters lunchteater. Spelas till och med fredag 26 april 2024. Denna recension baserad på föreställningen klockan tolv 24 april.

Manus: Jenny Schaub.

Musik: Jenny och Martin Schaub (undantagen markerade i låtlistan). All musik hämtad från albumet ”Whitechapel”.

West of Eden: Martin Deubler Holmlund, kontrabas och sång, Lars Boman, fiol, sång, Henning Sernhede, elgitarr, mandolin och sång, Ola Karlevo, trummor, Martin Schaub, gitarr och sång, och Jenny Schaub, sång, dragspel och tin whistle.

Ljud och ljus: Arctur Hernandéz.

Låtlista:

1. Whitechapel blues
2. The ten bells
3. Harry the Hawker (Jenny Schaub, Martin Schaub, Henning Sernhede)
4. Dark Annie (Lars Broman, Jenny Schaub, Ola Karlevo)
5. Mudlarking
6. The register of shame (Martin Deubler Holmlund, Jenny Schaub, Martin Schaub)
7. Catch me when you can, Mr. Lusk
8. Nothing
9. Read all about it
10. Sweet Violets
11. We will never be afraid again