Det är den härligaste av tider nu. Med slutspelet i ishockey (och, ja, för all del i handboll, innebandy och nyss bandy – vilka finaler mellan Villa och Västerås!) ställs allt på sin spets – oavsett om det är ödesmättat som nedflyttningskvalet mellan Oskarshamn och HV71, uppflyttningsserierna från Allsvenskan eller vilka som ska bli de svenska mästarna.

Jo, ja, det kan tyckas vara en självklarhet att som göteborgare hålla på Frölunda. Men ibland undrar man. Åtminstone om man ska se till den speltekniska kvaliteten. De senaste säsongerna har laget skiftat efter humör. Vass start på hösten, följt av en svacka i januari, för att låta vabruari ta tempen på hur fortsättningen ska te sig. I år var hösten av skiftande kvalitet, men en rätt påver hockeyturnering i Schweiz i mellandagarna gav laget luft under vingarna. För ett tag.

Meriterade nyförvärv och återvändare som Henrik Tömmernes, Malte Strömwall och Carl Klingberg har, precis som Frölundas spelhumör, skiftat oroväckande. Gustav Rydahls utväxling blev inte som hoppats, en skada – som han nu opererats för – har hindrat honom och han är ute ur spel sedan några månader tillbaka. Erik Thorell har kommit tillbaka sent efter skada.

Så… med det sagt har laget gått in i kvartsfinalspelet med inte helt givna förutsättningar. Visst blev nyförvärvet Mikael Ruohomaa, som förtjänstfullt parades ihop med Max Friberg och Malte Strömwall. Det gav utrymme för kreativitet inför slutspelet med mål och poäng för trion. Men arbetsmyran och pådrivaren Friberg har inte kommit till sin rätt under kvartsfinalserien. Inte heller Malte Strömwall, som krokat fast i Leksands effektiva försvar över hela banan. Så har Rouhomaa hamnat offside och blev i den sista avgörande matchen placerad i en ny lina.

Carl Klingberg, den store offensiva, puckvinnande pjäsen har inte lyckats under säsongen som man borde kunna kräva och blev i stort sett petad senast. Inte heller Henrik Tömmernes, som det tog oroväckande lång till för att hitta till ett rimligt SHL-spel efter åren i den shweiziska högstaligan.

Visst, laget har väsentligt vässat sin defensiv. Man lyckas inte bara styra ut motståndarna utan klarar också av snabba spelvändningar. Gott så, även om just det spelet kroknade i match sex i Leksand. Men då havererade mycket, inklusive Lasse Johanssons målvaktsspel.

Ja, det blev sju matcher i en tajt serie där bara ett mål kom att skilja lagen åt. Och, ja, det var förre leksingen Mikael Rouhomaa som avgjorde i första förlängningsperioden i match sju. Dramatiskt värre. Och just efter en snygg offensiv upprullning som jag suktar mer efter för Frölundas framgångar.

Men sett över de sju matcherna tycker jag att Frölunda har allvarliga problem och då främst i sitt offensiva spel. Laget trummar på bra, men de stora kreatörerna finns inte. Spelet bli statiskt. Ja, mycket skott. Nej, inga farliga utmaningar för – som nu Leksands målvakter Filip Larsson och Mantas Armanis – motståndarnas keepers. Varför? Jo, Frölundas forwards jobbar helt enkelt inte tillräckligt tufft framför mål. De skymmer inte tillräckligt. Utmanar inte för returtagning. Är inte tillräckligt desperata, som det heter om iver på sportspråk.

Genomgående för Frölunda är dessutom att det emellanåt är bristfällig puck- och passningsteknik. Ja, jag vet att det går fort därute. Men spelarna är drillade. Detta ska de klara av bättre.

Självklart är det inte bara ett lag på isen. Leksand ska ha all heder för att laget stökat till det för Frölunda och det var definitivt inte helt givet att göteborgarna skulle dra det längsta strået i den här matchserien.

Därför bävar jag inför semifinalen mot Skellefteå AIK. Ett lag som har hockeyintelligens och en spelidé både defensivt och offensivt plus ett starkt målvaktsspel. På lördag börjar kampen på AIK:s hemma is för att följas upp av match på måndag på samma is. Först på onsdag är det dags för Frölunda att spela i Scandinavium – en maktfaktor. Fråga vilket lag du vill.

Kan Frölunda ta en match i Skellefteå är det en bedrift. Två ett mirakel. Men så är det också det som krävs för en final. Om Frölunda kan bemästra motståndarna på hemmaplan. Ja, då kan det bli match om SM-guldet. Men låter jag skeptisk så är det för att jag är det.