Show:

LEGENDS – A NIGHT OF CELEBRATION

Park Lane, Göteborg.

Bäst: Bowie-kavalkaden sprakar av sång och läckra kreationer.

Sämst: Beatlesnumret var blekt.

Fråga: Hur många låtar fanns med i denna hisnande rock- och popresa…?

2020 års show på Park Lane frös inne på grund av pandemin. Året efter hann den väl knappt ha premiär förrän den fick läggas i malpåse. Förra året var det någon Håkan på Ullevi som stal uppmärksamheten från Park Lanes premiär på showen. Det har med andra ord dröjt sedan jag såg den senast. Då, 2019, var det en intensiv show (läs här!) som tog andan ur mig, precis som året dessförinnan.

Nu är temat musikens legendarer och det är utmärkt. Inom den ramen kan man ösa på med hur mycket som helst av pop- och rockgodis. Ensemblen med orkester låter inte publiken vänta speciellt länge. I sedvanlig ordning får artisterna inte bara sjunga, dansa och ägna sig åt mängder av klädbyten. De ska också servera en publik som kanske inte alltid inledningsvis förstår att servitrisen/servitören också står för ett avancerat dubbelarbete.

På kort tid radas musiknummer upp som tjusar och fascinerar. Omväxlingen är stor och jag hinner knappt med i anteckningarna: det är Motownhit som följs av glittrande discofavoriter, Dire Straits ”Money for nothing” följs av Beach Boys ”Good vibrations” med utmärkt stämsång. Björn Skifs ”Krama dig” omfamnas snabbt av ensemblen gentemot publiken i ett roande nummer, som följs av Ted Gärdestad och Abba. Oasis ”Wonderwall” kläs i en inte så klädsam balladversion där fyndet Mega Arsheed får kämpa med melodi och ton. Princes musik dyker upp, logiskt för han var ju gäst på samma scen för 30 år sedan, i ett fartfyllt nummer. In med svindlande Whitney Houston och Michael Jackson följt av ett muskelsvagt Springsteennummer där Beyoncé och Miley Cyrus tar över.

Skärmarna i bakgrunden får jobba hårt för att förstärka vad som händer i salongen. Bandet skiftar vigt mellan låtar och genrer. Emma Jakobsson, Mega Arsheed, Elias Westergren, Hanna Ingesson, Fanny Gustavsson och Jonas Tollesson svingar sig ledigt i popmusikens lianer med personlighet och karaktär.

De fortsätter i en aldrig sinande ström av artisters, legendarers, musik genom åren: Talking Heads, Blondie, Madness, Soft Cell, Belinda Carlisle, Carola, Lena Philipsson, Kikki Danielsson, Orup, Tommy Nilsson över till latinpop med Ricky Martin…

Lasse Berghagens ”En kväll i juni” får publiken på fötter och ja, det är en sådan kväll. För här ska allt med och ingenting är givet. Här smyger man in dansbandsfavoriter med samma självklarhet som Veronica Maggios ”Jag kommer”, Iron Maidens ”Run to the hills” och Kiss ”Detroit rock city”.

Det blir lite komik och andhämtningspaus med ”tv-inslaget” om 80-tal. En och annan longör i skiftet från ett nummer till ett annat. Men det är randanmärkningar.

Starkast intryck? Hyllningen till David Bowie. Mega Arsheed får utrymme för sin spännande röst. Klädkreationerna är magnifika i all sin glamighet. Designern Kansai Yamamoto innovativa byxor till David Bowie 1973 (läckert fotograferad av artistens hovfotograf Masayoshi Sukita) får en pendang i Elias Westegrens läckra utstyrsel. Så snyggt. (Återanvänd nästa år för ett längre hyllningsnummer till den sanne legendaren David Bowie! Och beröm med råge till den som sytt kläderna – cred saknas i informationen på Park Lanes hemsida.)

Jag kan sakna en röd tråd, precis som för fyra år sedan, i detta virvlande poppotpurri. Men kan heller inte sluta fascineras över hur mycket man lyckas packa in med skicklighet och finess under den här kvällen. Men varför lät man inte Mega Arsheed sjunga Magnus Ugglas ”Varning på stan” eller Leo Sayers ”You make me feel like dancing”…? Det hade blivit succé . Inte bara för hans lätta likhet med dessa artister.

Legends – a night of celebration, Park Lane, premiär 25 augusti 2023. Spelas under hösten och våren.

Regi och manus: Mats Berglund.

Produktionsansvarig: Pia Wennsten.

Stämarrangemang: Karolina Laang.

Koreografi: Emil Söder och Rebecka Landing.

Grafik- och videoproduktion: Charlie Didriksson.

Teknisk ansvarig: Michael Börjesson.

Produktion: Daniel Brookes.

Ensemble: Emma Jakobsson, Mega Arsheed, Elias Westergren, Hanna Ingesson, Fanny Gustavsson och Jonas Tollesson.

Orkester: kapellmästare/gitarr Jonatan Svärd Sagerfors, Oskar Kälström, gitarr, Staffan Andersson/Gustav Hördegård, bas, Simon Jonsson/Hampus Torarp, keyboard och Jonatan Hansson/Anton James Olsson, trummor.