Teater:

MAMA ZOYA, BELARUS

Varje land har sin historia. Varje lands landsdel har sin. Varje individ bär på sin berättelse, sina intryck och upplevelser. När Ukraina för drygt ett år sedan utsattes för det angrepp som fortfarande pågår från Ryssland bär historien och landets identitet sin väsentliga och starka roll. Ukraina har sin historia, sina berättelser och sina upplevelser. Precis som grannlandet Belarus. Måhända självständigt. Men ändå inte. Ett land som ockuperats, som styrts av tsarer och sovjeter. Men inom landet finns en röst som vuxit sig stark. Som vill berätta. Demonstrationerna härom sommaren vittnar om detta. Diktatorn Aleksandr Lukasjenko har inte folkets stöd, är inte folkets röst. Men som vän till Vladimir Putin hukar landet under hans dekret, ett land som, som alla, vill vara fritt.

”Mama Zoya, Belarus” är en skickligt berättad pjäs om Zoya. En kvinna formad av många. En föreställning av Adas teater, som skett i samarbete med belarusiska teatergruppen Kryly Khalopa. Pjäsen har sin bärighet från verkliga händelser och personer, men har koncentrerats effektivt och drabbande. Inledningsvis reser man snabbt igenom Belarus historia, för att efter några år efter andra världskrigets slut landa i 50-talet och Zoyas födelse. En kvinna som kommer formas av det sovjetiska systemet, men som också nyfiket ser på världen med andra ögon och gör sitt eget uppror mot män, styrande i allmänhet och regimen i stort.

Zoya spelas i olika åldrar och skeenden av skådespelartrion Sviatlana Haidalionak, Lisbeth Johansson och Fia Adler Sandblad. Alla med sina uttryck och sinnesstämningar. Sömlöst sker det och driver snyggt berättelsen framåt, uppåt, inåt, mot trots, glädje, förtvivlan och desperation.

Sviatlana Haidalionak pratar bruten svenska, engelska och belarusiska och äger på så vis ett slags autencitet, som är svår att förbise. Hon växlar mellan humor och allvar, dråplighet och påstridighet på ett självklart vis. Fia Adler Sandblad kan sin dans och vet att utnyttja koreografin i pjäsen, skiftar skickligt mellan Zoyas olika humör och sinnesstämningar. Lisbeth Johansson är mästerlig på subtiliteter och överdrifter, kan med mimik och hållning ändra allt på en sekund. Hennes scen av en (kanske rättmätigt) paranoiddrabbad Zoya på en västeuropeisk flygplats är andlös teater. Och nej, Zoyas ålder är inte per automatik kopplad till respektive skådespelares ålder. De skapar med sitt språk och sitt uttryck olika identiteter och skeenden utan för en sekund förlora trovärdigheten i det Zoya vill berätta eller det hon representerar. Alla målar Zoyas liv med fina, starka penseldrag. Ett liv. En historia. En kvinnas liv. En kvinnas historia. Ett lands liv. Ett lands historia.

Återkommande, som ett mantra, säger Zoya ”En sann mänska ger inte upp”. Nej, människan ger inte upp för människan vill vara fri. Rätt sjävklart, egentligen.

”Mama Zoya, Belarus” berör starkt, har något väsentligt att berätta och Aksana Haiko och Fia Adler Sandblad förmedlar med denna deras pjäs detta med emfas.

Mama Zoya, Belarus, Adas teater, Hus 8, Konstepidemin, Göteborg. Premiär 30 april 2023. Spelas till och med 12 maj.

Av: Aksana Haiko, Fia Adler Sandblad
Med: Sviatlana Haidalionak, Lisbeth Johansson, Fia Adler Sandblad 
Yttre öga: Peter Elmers 
Dramaturg: Samuel Ek 
Scenografi, kostym & bilder: Tatsiana Dzivakova, Nonno Nordqvist 
Musik & ljud: Vitali Darashuk, Jonas Franke-Blom 
Ljus & projektioner: Christofer W Fogelberg
Fotograf: Ola Kjelbye