Show:

TOMMY KÖRBERG – GRAND FINALE

!!!!

Underhållande livslinje. Tommy Körberg med orkester bjuder på en musikalisk livsresa. Foto: KAI MARTIN

Lorensbergsteatern, Göteborg.

Publik: Utsålt.

Bäst: Humorn. Sången. Närvaron.

Sämst: Den lite väl snabbt avrivna starten.

Fråga: Är det verkligen Tommy Körbergs slut vi ser…?

Hur summerar man ett över 50 år långt artistliv…? Bjuder in Calle Norlén för ett bländande och utsökt levererat manus. Kallar in Roine Söderlundh som regissör. Plockar in ett ytterst kompetent band som sömlöst går från funk, jazzrock till visa, schlager och musikal. Jo, Tommy Körberg spänner över mycket utan att tappa hela stycket. Detta hans ”Grand finale” (fan tro’t) inleds med Tom & Mick & Maniacs ”Somebody’s taken Maria away” (1967), ”Judy min vän” (1969) och ”Sången om Elin” (1969) – den sistnämnda med intensivt engagerad allsång från scenen – som en rappt berättad version av hans 60-tal.

Har man, som jag, följt honom sedan just Tom & Mick & Maniacs, över schlageråren in i Made of Sweden och vidare ut i världen med framträdande hos Hasseåtage, musikaläventyren, medverkan i Benny Anderssons Orkester och filmkarriär finns det mycket avstämning i den här föreställningen. Även om det finns vissa luckor i berättelsen om hans resa som artist – och människa – fram till idag så är det check! check! check!

Att han är skicklig sångare än vid snart 75 år råder det inget tvivel om. Visst, han pitchar inte i ”Stad i ljus” – som ju blivit något av svenska handbollslandslagets nationalsång – men gör det definitivt i ”Anthem” och i så mycket annat.

Det blir lustfyllt från scen med en musikalisk bredd där han med på tårna-orkestern oväntat bjuder in till Abbas ”Winner takes it all”, Princes ”Purple rain”, Michael Jacksons ”Man in the mirror” och Gloria Gaynors ”I will survive”. Klassiker i ny musikalisk dräkt som definitivt inte skäms för sig. Mauro Scoccos ”Sarah” får ny text om staten och solidaritet. Björn Ulvaeus har skrivit texten till ”Lust till liv” och mitt i allt spinner en kraftfull tråd av Tommy Körbergs lust och nödvändighet till sång. Det är starkt. Det är innerligt. Det är djup, intensitet och allvar. Men framför allt är Tommy Körberg en entertainer som vet vikten av att underhålla. Calle Norléns manus förvaltar han med emfas. Här är det speglat i Tommy Körberg som person, hans livs resa, men också i hur han är; burdus, varm, självgod, stark, svag, dråplig och vansinnigt rolig. Han kan berätta sina historier. Oavsett om det är om Celine Dion, Elaine Page, Carola, Astrid Lindgren eller Lasse Hallström. Han raljerar över andra, men också över sig själv. Allt i en formidabel närvaro och i konstant närkontakt med sin publik.

Tommy Körbergs ”Grand finale” är en synnerligen stark sorti, som jag hoppas fortsatt pågår i många år framöver.