Det far ur mig som en förflugen tanke.

Det tar fäste hos Z, som trots att hon sovit lite det senaste på grund av mycket jobb är blixtsnabb i tanken denna arla söndag.

Vi ska till Pilarne. Naturarenan för modern konst på Tjörn.

Vi äter frukost, skyndar på våra morgonbestyr.

Tar bilen norrut och resan går fort. Vi är ensamma.

Vi är på plats när stället öppnar. Men ingen är där för att ta emot vår entrépeng.

En man berättar att personal är på väg, vädret hämtar andan, det är grått men inte hotande med regn. Temperaturen är behaglig.

På håll syns fantastiska skulpturen Anna. Jaume Plensas, den spanska konstnären, fantastiska verk, som i sig kanske inte är så märkvärdigt, men på plats, på klippan, med stadig blick, utsikt och intagande prakt blir något extra.

Vi kliver in på området, som ju är ett gammalt gravfält med tusenåriga anor.

Skulpturerna gör sig, rör sig, fångar och blir ett med naturen och skapar ett omtag i perspektiv och känsla.

Vi är helt ensamma och rör oss med vördnad och andakt, kan insupa varje skulpturs prakt.

Konst som utmanar i naturen. Foto: KAI MARTIN

Det blir mycket promenerade, området är stort och statyerna är vida placerat i naturparken, och lika mycket som de är hänförande är utsikten en given konkurrent.

Svettiga sätter vi oss i bilen och kör mot Skärhamn och Akvarellmuséet för en snabb kik.

Vi tittar på Disneyutställningen, köper fika i farten och åker mot Göteborg och vardagen. Lite rikare. I sinnet.