Saknad, alltid

Pappa var nybliven pensionär när han blev farfar för första gången.

Det dröjde inte länge innan han odlade sin egen relation till sitt barnbarn. En ömsesidig kärlek som växte och blev starkare.

När pappa blev äldre och skörare var barnbarnen duktiga på att berika hans liv. Besök och utbjudningar, samtal och skratt, minnen och diskussioner.

Pappa, mitten på 70-talet, några å femtio i Sniba ute på Kungsbackafjorden.

Saknad. Foto: PRIVAT

Vi tyckte om att finnas för honom och han fanns för oss.

Men den 29 juni 2013 tog det slut. Hjärtat orkade inte längre. Kroppen tackade för sig, även om skallen var lika klar som blicken och lika alert som hörseln.

2016 skulle han ha blivit 92 år. Det blev aldrig så, alltid saknad. Alltid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s