Konsert:
HÅKAN HELLSTRÖM
!!!!!
Scandinavium, Göteborg.
Publik: 11000.
Bäst: Allsången är magisk i allmänhet. I ”Nordhemsgatan leder rakt in i himlen” är den öronbedövande och kärleksfull.
Sämst: Nog hade det varit på sin plats med Kapten Röd och Jaqee på scen med det aktuella singelsläppet av ”Eld fire fogo”.
Fråga: Hur många studentmössor har han burit och signerat nu sedan i somras…?
Nej, vi går inte ut i något pyssligt vårregn. Men en känsla av vår. Vi är mer eller mindre berusade av Håkan Hellströms andra kväll på hemma plan, i Scandinavium. Det är som en väckelserörelse. Vi är syresatta och fyllda av någon ande. Lungorna har vädrats från uppvärmningsakten, trubaduren William Sundman Sääf som sjunger Håkans ”Nu kan du få mig så lätt” tillsammans med den tiotusenhövdade publiken, till allsångskraften i ”Nordhemsgatan leder rakt in i himlen” och ”Valborg”.
Visst, det finns, som alltid, kritiska röster. När vi korsar Skånegatan mot hållplatsen hörs en ung mans röst, som ivrigt diskuterar med sin vän. ”Det finns femton riktigt bra Håkan-låtar. Så väljer han bara fyra. Jag är besviken.”
Så är det förstås. Av en publik på över 20000 på två dagar finns det alltid någon eller några som inte är nöjda.
Jag som var på båda, plus den i Oslo – på den här turnévändan (läs här och här) – tappar återigen hakan för Håkan har en fenomenal förmåga att fånga sin publik och samtidigt bjuda på något extra. Ändå var det till låtlistan och gäst exakt som i torsdags. Men varje ögonblick med honom på scen är också ett föränderligt ögonblick, en stund som emellanåt är svår är fånga. Men han visar med emfas vilken underhållare han är. Som i inledningen när något fan slänger upp en ros, han fångar den, bugar lätt och tuggar i sig den och spottar ut den (se Tommy Holls fantastiska bild här ovan som skildrar ögonblicket).
Fantastisk. En fantastisk artist med ett fantastiskt band framför en fantastisk publik blir en fantastisk kväll. Fantastiska bilder: TOMMY HOLL
Han ser sin publik, den ser honom. Vill ha hans uppmärksamhet och får den. Jag vet inte hur många supporterhalsdukar (ja, från ett fotbollslag som han håller på), studentmössor och till och med mobiltelefoner som kastas upp på scen för att han ska antingen bära dem, signera dem eller göra något filmat inslag. Han gör det, han är noga med att tilltala var och en av dem.
Samtidigt pumpar musiken på skickligt iscensatt och framför av den enastående orkestern där var och en av varje medlem är ett viktigt kugghjul i detta spelande musikverk. Även musikerna är lyhörda för vad som sker, för det gäller att vara på tårna när Håkan Hellström står på scen. Vad som helst kan hända, men tro mig, det här är ett gäng som spelar på allt annat än ackord. De är beredda på improvisationer. Men så är det när man är inrepade till nördighetens gräns. För för Håkan Hellström lämnas ingenting åt slumpen, varje danssteg (å, vad han har övat), varje prata, vem som ska göra vad exakt när har nötts. Just därför är allting på scenen så avslappnat, alla är redo.
Ja, konserten från i torsdags bar sina spår in i fredagsaftonens. Men stämningen var högre, allsången kraftigare, publiken mer med på noterna och – trots den infekterade rösten (”jag har tagit mängder med mediciner för att sia det här”, som han sa från scen) – så sjöng han bättre. Och när rösten inte orkar bär publiken honom. ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” klarar han inte längre (har inte gjort på tio år), men den kan var enda kotte i arenan och med publiken i ryggen klättrar han högt upp i arenan i sektion E, typ 24 raden. Närkontakt av tredje graden med mängder av high fives och en och annan selfie från fans som inte tror sina ögon.
Så när allt svämmar över kommer Valter Nilsson, Högsbos stigande stjärna, och återigen får han sjunga sin ”Jerry” med Håkan Hellström och hans band för att sedan avsluta sitt gästbesök med en grym tolkning av ”Tro och tvivel”. Det blir inte bättre än så i Göteborg en fredag i mars 2026.
En Håkan Hellström-konsert är alltid något extra. Jag tror att det är därför som han drar. Ingenting känns förutbestämt (men är det i nästan allt) och tillsammans med honom och musikerna får man en resa som man sent ska glömma. Den här psykedeliska resan i form av animationerna på skärmarna med texterna till låtarna ger en inblick i både Håkan Hellström värld, fantasi, skrönor och det och dem som inspirerat honom.
Det blir fantastiskt. Den här gången lite extra ändå.
Håkan Hellström, Scandinavium, Göteborg, 20 mars 2026.
Bandet: Tobias Wiklund, trumpet, David Nyström, klaviatur, Finn Björnulfson, slagverk/sång, Labbe Grimelund, trummor, Oscar Wallblom, bas/sång, Mattias Hellberg, gitarr/munspel/sång, Simon Ljungman, gitarr, klarinett/sång, Nils Berg, saxofon/klaviatur/fiol/sång, LaGaylia Frazier, sång, Annika Granlund, sång/trumpet, Ingela Olsson, sång, och Kerstin Ryhed-Lundin, sång/klaviatur
Låtlista:
- Arrivel (Abba – intro)
- Oh well/Facklan är tillbaka (Fleetwood Mac/introspår)
- Magiskt, men tragiskt
- Gå för glory
- River en vacker dröm
- Evergreen min vän evergreen
- En vän och en bil
- Pappa, säg ja!
- Långa vägar
- Dom kommer kliva på dig igen
- Pistol
- Tillsammans i mörker
- För en lång, lång tid
- Nordhemsgatan leder rakt in i himlen
- Vänta tills våren
- Kom igen Lena!
- Sjung högre
- God only knows (Beach Boys-cover)
- Känn ingen sorg för mig Göteborg
- En midsommarnattsdröm
- Jerry (Valter Nilsson-låt med Valter Nilsson som gäst)
- Tro och tvivel (gäst: Valter Nilsson)
- Valborg
- Svindlande höjder (extranummer)
- Din tid kommer (extranummer)
- Det kommer aldrig va över för mig (extranummer)
- Du är snart där (extranummer)
kaimartinblog 