Konsert:

HÅKAN HELLSTRÖM

!!!!

Scandinavium, Göteborg.

Publik: 11000.

Bäst: Den outsläckliga entusiasmen.

Sämst: Ingen Nisse Hasselgren på ”Nordhemsgatan leder rakt in i himlen”.

Fråga: Kommer Kapten Röd och Jaqee som gäster ikväll apropå att singeln ”Eld fire fogo” med dem och Håkan Hellström kom idag…?

Men… en sådan entertainer han är. Så fantastiskt han fångar publiken. Sveper in den i ett grepp som han sedan inte släpper. Som den inte vill att han släpper. Det är ljuvligt.

Håkan Hellström är ett unikum. Han agerar som en världsstjärna. Har samma pondus. Samma blixtrande energi och fullblods proffsighet. Slarvar inte med detaljerna och får ändå sina spelningar att bli speciella från en gång till en annan. Han är en Bruce Springsteen, odlar en liknande rockromantik, han är en motsvarighet till Billy Joel med samma kärlek till sin hemstad. Han sveper över genrer och möjligheter med en lätthet, skiftar elegant musikaliskt språk utan att förlora sin identitet. Musiken är rik och fantasifull. Det öppnas så många dörrar att kika in i rum med inspiration som han hämtat.

Trött på låtlistan, som under turnén varit i princip spikad från en kväll till en annan…? Nä. Tror inte det.

Jag var i Oslo och log i kapp med framträdandet och publiken (läs här). Jag ska gå ikväll, när Håkan Hellström bjuder in och upp till sin andra kväll i Scandinavium. Med öppna ögon och öron inser man att allt är föränderligt, även med en till synes liknande låtlista och med snarlikt mellansnack. Nåt gammalt blir nåt nytt, nåt lånat blir nåt blått, för att travestera Håkan Hellströms album ”Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått” från 2005. Varför? För att Håkan Hellström är för rastlös, för att han är uppmärksam på sin publik och ger gehör för vad som händer. Plus bandet, som pumpar och fräser, spritter och sprudlar i otyglad, disciplinerad entusiasm. Som när ”Gå för glory” blir något slags Miles Davis-extas à la ”Bitches brew” då trumpetaren Tobias Wiklund får feeling med wawa-pedaler och andra effekter.

Totalt blir Håkan Hellström på hemmaplan en karnevalsyra, trots att han är besvärad av det Stockholmsvirus som han säger sig ha fått efter spelningarna i Avicci-arena förra helgen. Ingenting kan hindra honom nu vid finalen av den här tio spelningarsturné, som startade i Karlstad för en månad sedan. Han är en artist som älskar utmaningarna, där det trasiga gärna får blottas på scen och inte bara i skärvorna av trasiga liv och sorgkantade drömmar, som i hans texter. Han får fortfarande näring av sura uppstötningar till recensioner av hans kritiker. Glömmer ingenting, förlåter kanske, men drivs ständigt av sitt underdog-prespektiv.

Samtidigt genomsyras hans konserter, den här som alla andra, av en oändlig kärlek till scenen, uttrycket därifrån och att få bjuda fansen… ja, publiken på ett ögonblick ingen ska glömma. Det är fantastiskt. På en Håkan Hellström-konsert blir man lycklig, går lycklig därifrån och somnar lycklig för att vakna dagen därpå med ett leende.

Utan tvekan går han i klinch med publiken under ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”, låten han inte längre kan sjunga, men som han friskt överlåtit åt publiken att sjunga med i. Han går långt upp på läktaren, sjunger, dansar, kramas, kör high five och förlorar inte för en sekund koncentrationen. Det är berusande.

Under turnén har gäster kommit och gått på scenerna. Ikväll är det Valter Nilsson, hans som är i hausse just nu med utsålda spelningar på Pustervik i april och på Bananpiren i augusti. Han har lämnat Högsbo riviera, lämnat sitt faderskap (han blev pappa för kort tid sedan) för en stund. Håkan Hellström med bandspelare hans ”Jerry” och in kliver Valter Nilsson i sina karaktäristiska, mycket korta, sportshorts. Han darrar inte för uppgiften. Spänner bågen och träffar rätt. När han sedan får förtroendet att sjunga ”Tro och tvivel” så gör han det med emfas. Snart kommer vi få se honom på Scandinaviums scen.

Nej, man har inte tråkigt på en Håkan Hellström-konsert. Tack!

Håkan Hellström, Scandinavium, Göteborg, 19 mars 2026.

Bandet: Tobias Wiklund, trumpet, David Nyström, klaviatur, Finn Björnulfson, slagverk/sång, Labbe Grimelund, trummor, Oscar Wallblom, bas/sång, Mattias Hellberg, gitarr/munspel/sång, Simon Ljungman, gitarr, klarinett/sång, Nils Berg, saxofon/klaviatur/fiol/sång, LaGaylia Frazier, sång, Annika Granlund, sång/trumpet, Ingela Olsson, sång, och Kerstin Ryhed-Lundin, sång.

Låtlista:

1. Arrivel (Abba – intro)
2. Oh well/Facklan är tillbaka (Flettwood Mac/introspår)
3. Magiskt, men tragiskt
4. Gå för glory
5. River en vacker dröm
6. Evergreen min vän evergreen
7. En vän och en bil
8. Pappa, säg ja!
9. Långa vägar
10. Dom kommer kliva på dig igen
11. Pistol
12. Tillsammans i mörker
13. För en lång, lång tid
14. Nordhemsgatan leder rakt in i himlen
15. Vänta tills våren
16. Kom igen Lena!
17. Sjung högre
18. God only knows (Beach Boys-cover)
19. Känn ingen sorg för mig Göteborg
20. En midsommarnattsdröm
21. Jerry (Valter Nilsson-låt med Valter Nilsson som gäst)
22. Tro och tvivel (gäst: Valter Nilsson)
23. Valborg
24. Svindlande höjder (extranummer)
25. Din tid kommer (extranummer)
26. Det kommer aldrig va över för mig (extranummer)
27. Du är snart där (extranummer)