Konsert:

BEBE RISENFORS med band och gäster

!!!

Dirty Records, Göteborg.

Publik: Knôkat.

Bäst: Intimiteten.

Sämst: Tidsbegränsningen.

Fråga: Tar Bebe Risenfors den här konserten vidare…?

Det tog sin tid. Först i somras kom multimusikern, arrangören och producenten Bebe Risenfors debutalbum. Det mångfacetterade, på många sätt bländande och rika ”Piano ballads & improvisations”, där han spelar samtliga (tolv) instrument (på scen blir det bara ett fåtal).

Han som spelat med Tom Waits och Elvis Costello – om vi nu räknar internationella digniteter – har förstås sedan de första kliven som professionell musiker i mitten på 80-talet samlat på sig skärvor av kompositioner. Brottstycken av låtar som nu äntligen fått sin plats. Ja, hans betydelse för Bad Liver och Hans Brustna Hjärtan, bandet som spelade Tom Waits med svenska texter, går ju inte att förringa. Gruppen bildades av teatermusiker i Göteborg 1988 och fick snabbt en brokig karriär. (Bandet finns fortfarande fläckvis, nu under namnet Bad Liver.) Det i sin tur gav ingången till just Tom Waits personligen, där Bebe Risenfors kom att ingå i ensemblen för köpenhamnska Betty Nansen Teatrets uppsättning av ”Woyzeck” 2000/2021 med musik av just Tom Waits. Det som i sin tur gav ingången till svenskens medverkan på albumen ”Blood money” och ”Alice” (båda från 2002). Bebe Risenfors tramporgel ska för övrigt engagerats av amerikanen för en världsomfattande turné.

Jo, det går inte att duck för Tom Waits när Bebe Risenfors kommer på tal. Det gör han inte själv heller. Vid den här konserten, intim och välbesökt, låter han honom sitta osynlig bredvid som en skyddsängel. Skrockande åt anekdoterna, smickrad av hur Bebe Risenfors låter sin musik ogenerat hylla denna hans mæstro.

Men Bebe Risenfors är förstås en musik i sig själv, som oaktat klarar att skapa sin egen profil. Han flankeras av sonen Olle Lanér Risenfors på briljant kontrabas och Köpenhamnsmusikern Maurius Zeeberg på basklarinett och tenorsax. (Tillsammans med trumpetare och gästen Andreas Lundblom utgör de jazztrion Flen.) Tillsammans blir det en avskalad, intim spelning som försiktigt blomstrar i det mörka landskap som Bebe Risenfors målar upp enligt sin rubrik ”Downlifting songs”. (Väldigt Tom Waitsk humor.)

Spelningen inleds med ”A plausible finish”, alltså Charles Bukowskis dikt tonsatt av Bebe Risenfors. Låten inleder albumet, men då under namnet ”Is there a place”, på grund av rättighetsproblem. Bebe Risenfors sticker under stol med att Bukowskis text är väsentligt bättre än hans och är glad att få göra den mustig rättvisa från scen. Urskuldar sig nästan för den text han tvingades göra själv till albumet.

Konserten blir en resa genom hans musik där balladerna får ta plats och de brokiga, emellanåt atonala instrumentala styckena från albumet ställs åt sidan.

Det är av förklarliga skäl. På Dirty Records medges blott en timmes konserttid. Oroligt tittar Bebe Risenfors titt som tätt på klockan. Som Askungen klockan tolv är tiden utmätt för konserten vid nionoll och nollnoll. Han håller speltiden skickligt och lyckas däremellan bjuda in till elva låtar plus en räcka anekdoter. Som när Tom Waits kikar ned i orkesterdiket på Betty Nansens Teatret och undrar om musikerna har träskor… det skulle nämligen passa bra för att hålla takten. Det gjorde det inte, men till Waits ”Misery is the river of the world” plockar Bebe Risenfors fram ett par mycket små träskor, som appliceras rytmiskt på en liten trumma var rytm sedan samplas in i låten för att hålla takten. Eller nära han berättar om flaskan med Henry Fords sista andetag, som Tom Waits ropa in på auktion. Hur Bebe Risenfors efter inspelningssejouren av ”Alice” fick en present av Tom Waits som tack. En mycket liten flaska. ”The half breath of Henry Ford.”

Jo, Bebe Risenfors med mannar bjuder generöst inom tidsramen. Musiken smeker så där kantigt som Tom Waits plägar göra, romantiskt, jazzigt och in kommer Andreas Lundblom, trumpet, och mångårige vännen Stefan Sandberg, tenorsaxofon, för att förstärka känslorna. Bebe Risenfors sjunger rossligt och strävt, som om han håller Waits sångteknik milt i handen.

Det känns självklart. Lika självklart och, faktiskt, okonstlat som det är på ”Piano ballads & improvisations”. I mångt och mycket är ju Bebe Risenfors en Tom Waits elev.

Det blir på det hela taget en fin stund på Dirty Records, som gärna hade fått bli mycket mer.

Bebe Risenfors, Dirty Records, Göteborg. 17 mars 2026.

På scen: Bebe Risenfors, sång, klaviatur, träskor, slagverk och kornett, Olle Lanér Risenfors, kontrabas och sång, och Maurius Zeeberg, basklarinett, tenorsaxofon och sång.

Gäster: Stefan Sandberg, tenorsaxofon, och Andreas Lundblom, trumpet.

Låtlista:

1. A plausible finish (text Charles Bukowski)
2. Jesus and John
3. Love doesn’t grow just anywhere
4. The earth will survive
5. Misery is the river of the world (Tom Waits-tolkning)
6. Coney Island Baby (Tom Waits-tolkning)
7. Everything goes to hell (Tom Waits-tolkning)
8. Lost in the harbour (Tom Waits-tolkning – gäster Andreas Lundblom och Stefan Sandberg)
9. We’re killing babies now (gäster Andreas Lundblom och Stefan Sandberg)
10. In my next life (gäster Andreas Lundblom och Stefan Sandberg)
11. Lullaby 2025 (extranummer – gäster Andreas Lundblom och Stefan Sandberg))