Show:

NI HÖR VAD JAG TÄNKER med KATRIN SUNDBERG

!!!

Lisebergsteatern, Göteborg.

Publik: Cirka 500 (snudd på utsålt).

Bäst: Hennes mångfacetterade scenspråk.

Sämst: Alla tankar behöver man väl inte få höra.

Fråga: Kommer hon att rensa i sina egna sociala medier efter den här upptuktelsen…?

Hon har dragit sin föreställning några varv sedan premiär hösten 2024. Nypremiär och turné för några veckor sedan och nu på scen i Göteborg. Om det märks…? Både ja och nej. Katrin Sundbergs rutin kickar förstås in och denna hennes enkvinnasshow vilar snyggt på tajming och välbalanserad dramaturgi. Men på samma gång är hon sprudlande i sitt sätt att möta publiken. Så där som om det känns som om det är för första gången, att alla känslorna kommer på en och samma gång. Självklart är det skådespeleri, men också något äkta över det.

Går vi i publiken på det? Jajamän. Från start uppstår ett heligt band i samförstånd mellan Katrin Sundberg och den förtrogna publiken. Den som hon älskar, men också älskar att häckla.

För i denna hennes föreställning blottar hon sig själv med samma glädje som hon chikanerar väl utvalda i publiken. Hon balanserar skickligt på gränsen att det bli för mycket. Ursäktar sig aldrig med att det bara är ett skämt. Men urskuldar sig istället med det varmaste av leende och hastar snabbt iväg till nästa prata.

Det blir en intensiv en timme och tjugo minuter innehållandes det mesta. Hon föreläser uppfodrande och en smula elakt om sociala medier och hanteringen av dem. Hon raljerar friskt över influencers och över hennes närmaste grannar på Söder i Stockholm. Hon generaliserar grovt och försöker få med oss på samma tankegångar som hon själv spunnit loss på. Men, nej, det verkar inte som om Göteborgspubliken delar hennes tankar om att vid vegeterande på favoritkaféet fundera över hur gästerna ser ut då de har sex.

Men så är det. En sådan här frisk och öppenhjärtig föreställning bygger på att våga, utmana och svepa med hela handen. Ibland vinner man. Ibland inte.

Den här showen, med det initiala arbetsnamnet ”Mellan mens och demens”, famnar hela livet. Med en publik i snitt yngre än hon (63) blir det ändå mycket igenkänning. För mig som är äldre (69) blir det fniss och flabb högstadiet och gymnasiet nämns.

Emellanåt sticker hon emellan med ”dagens bikt”. Triviala tankar om livets trivialiteter, som löften om sig själv att bara unna sig en ruta av chokladkakan när man kommer hem, för att inse att hela den gick åt på vägen. Då släcks ljuset och en spotlight underifrån, som för att skapa dramatik och allvar för några korta stunder.

Men det är trots allt i fullt ljus som hon är bäst. Bland välformulerade och uttalade tankar – scenen med hennes olika terapeuter är lysande – varvas med dans- och sångnummer. Bland annat ”Mellansverige” – denna förbisedda del av Sverige i filmer, tv-serier och romaner. Det är Monica Zetterlunds magnifika ”Mr Kelly” (Georg Riedels och Owe Thörnqvists låt) i ny språkdräkt och Liza Minnellis ”You’ve let yourself go”, som blir något slags kärleksförklaring till Katrin Sundbergs make Magnus Dahlberg. Han som också, via skärm, medverkar i två scener.

”Man hör vad jag tänker” är både varm och vass, roande, elak och lättsam.

”Man hör vad jag tänker” med Katrin Sundberg. Lisebergsteatern 11 mars 2026. Föreställningen hade premiär i november 2024. Nypremiär för en månad sedan.

Manus, regi och på scen: Katrin Sundberg.

Sångtexter: Calle Norlén.

Musikinspelning: Carl Flemsten och Tomas Bergquist.

Videoproduktion: Ebba Irestad.

Medverkande: maken Magnus Dahlberg på videoskärm.

Spelas: Uppsala (13/3), Örebro (9/4), Malmö (24/4), Stockholm (Rival, 29/4) och Scalateatern, Stockholm (13–15/5).