Det var förstås en knall då Gripen vann med 4–1 på bortaplan mot Villa – årets Elitserie- och förra årets SM-vinnare.

Det gav råg i ryggen och förhoppningar om att utjämna matchserien. Men Villa ville annat.

12–1 hemma i Villa Villekulla i första kvartsfinalen gav 7–2 på bortaplan i de två första kvartsfinalmatcherna för förmodade SM-finalisterna Villa-Lidköping. För Trollhättelaget Gripen, ledda av forne storspelaren, den hårdskjutande Joakim Hedqvist, var det naturligtvis ett styrkebesked att bara komma med i slutspelet. Laget som har försökt stabilisera sig som ett Elitserielag de senaste säsongerna i den ädla sporten bandy. Men inte skulle väl Gripenspelarna med lättare talang, förvisso med stor offervilja, kunna rucka på storlaget Villa med spetskompetens på samtliga positioner…?

Jodå, i den tredje matchen bjöd Trollhättelaget på en knall i Lidköping. Mot ett Villa som nonchalant ställde ut skridskorna och inte gjorde jobbet var det Gripen som stod för vinsten med 4-1. En grinig match fylld av incidenter – bland annat skallade Villabacken Ludvig Johansson Gripens August Klang i slutminuterna, som senare gav två matchers avstängning som påföljd – som visade att ett slutspel är ett slutspel är ett slutspel.

Vinst mot Villa på bortais har, enligt rapporterna, knappast hänt Gripen sedan 60-talet och definitivt inte i modern tid. För Villas del var det första hemmaförlusten i en kvartsfinal på 23 år.

Med andra ord var förväntningarna höga i den kalla Slättbergshallen, som därför också ismässigt ger de bäst förutsättningarna för bra bandy.

Gripen skulle gripa detta halmstrå som bjudit på en tuppkam hos spelarna för att utmana Villa. Vinst och matchserien skulle vara oavgjord. Det vet vem som helst att även mästare kan darra på manschetterna.

Med ett för bandy förvånande lågt – och kompakt – försvar var det också ett hemmalag som ställde till bryderier för motståndarna. Villa försökte komma in från kanten, i djupet, med långbollar, kortpassningsspel, tråckla sig in i mitten, eller skott från halvdistans. Eller klassiska målchanser på hörnor (två stolpträffar inkluderat). Ingenting hjälpte. Gripens mannar stod emot och rann det någon gång i väg stod Isak Skog ivägen med ett utmärkt och spektakulärt målvaktsspel.

Gripen smet emellanåt upp för någon kontring, men fångades elegant in av Villas massiva och spelskickliga försvar. En och annan hörna gav knappt en viskning av försök för hemmalaget.

Anfallsmässigt stod man sig helt enkelt blekt. Försvarsmässigt var det annorlunda. Gripen stod upp som ett lag, eller som en konservburk som Villa hade svårt att öppna.

Men när Gripen blottar sitt försvar i ett anfall efter lite drygt nio minuter, där Villas väldige keeper Jesper Thimfors får göra sitt första ingripande, är det bortalaget som vindsnabbt kontrar. Joel Broberg spelas fram på högerkanten och sätter 0–1 framspelad av bandyfenomenet Christoffer Edlund.

Ja, han är ett fenomen. Gör han inte mål spelar han fram. Han är enormt spelskicklig och kan ensam sätta tonen och tempot i en match och avgöra desamma. Vetlandasonen är nyss fyllda 39 år, kom våren 2020 till Villa från framgångsrika år i Sandviken och Ryssland och är kontrakterad för ytterligare någon säsong i Lidköpingslaget. Han är som en kraftfull smekning på is och har ett fågelperspektiv över den väldiga bandybanan från sin position på isen. Det här imponerande.

Gripenspelarna försöker skaka av sig målet och utmanar för kvittering med två chanser på hörnor. Men det blir återigen Joel Broberg, klasspelare även han, som spelas fram till 0–2 av Tobias Augustsson. Då har matchen spelats i drygt en kvart. Mycket kan hända och i bandy händer det fort.

Men vill man utmana Villa måste man vara skärpt och i största möjliga mån undvika misstag. Framför allt framför det egna målet. Så gör Isak Skog ytterligare en av alla sina räddningar. Istället för ett precisionsriktat utkast – han är duktigt på det – väljer han att lägga ner bollen till sina tre närmaste försvarsspelare. Men ingen av dem tar bollen. Det gör, förstås, ständigt närvarande Christoffer Edlund som retfullt enkelt spelar fram Alfred Malm som petar in 0–3 i 24 minuten.

Där och då krackelerar Gripens hopp. Man inser att man gett bortalaget fingret och därmed sålt ut hela handen. Visst, det dröjer innan Villa, på hörna distinkt skjuten av Erik Säfström med ett lika distinkt avslut ribba in av Christoffer Edlund ger 0–4 i 36 minuten. Men två minutera senare förvaltar skarprättare Edlund en straff och det står 0–5, som en minut senare blir ett spelmål för 0–6 av samma Christoffer Edlund och matchen är i praktiken över. Trots att det återstår över en halvlek.

Gripens spelar kroknar, även om Kalle Lempinen sticker emellan med 1-6 innan Alfred Mann punkterar första halvlek med 1–7. Ja, publiken kroknar den med. Gripens stolta supportrar kivar och hejaklackledaren försöker förtvivlat gjuta mod i sin skara utan någon större respons. (Den kommer och trots förlusten stöttar man sitt lag massivt in i slutsignalen.)

Andra halvlek blir en defilering av Villa. Matchen slutar 4–12 (Christoffer Edlund gör fyra mål och spelar fram till två!) och blott någon händelse då och då vittnar om att det här var en slutspelsmatch. För att spela med kniven mot strupen blottade sig slutligen Gripen för mycket och blev ett lätt offer för 2025 års svenska mästare. Ja, det är – och ska vara – klasskillnad. Villa Lidköping har under en lång tid satsat på sin bandy i alla led och blivit en toppklubb med de bästa förutsättningarna. Med legendariske Pelle Fosshaug som huvudtränare (sedan 2024) har man upprätthållit sin position som landets främsta lag. Svenska mästare 2019, 2020 och 2024 sträcktes under hans ledning ut även till 2025. Nu siktar man mot sitt femte guld. Men först ska svåra Västerås klaras av i semifinalen med start på lördag. En matchserie som förmodligen kommer bli en strid in på målsnöret i sista avgörande, femte matchen i Villa Villekulla måndag 9 mars.

Gripen Trollhättan BK–Villa-Lidköping 4–12 (1–7)

Mål, Gripen: Kalle Lempinen (43′), Philip Florén (60′), Christoffer Norlin (81′) och Felix Carlander (90′).

Mål, Villa: Joel Broberg (10′, 16′), Alfred Mann (24′, 44′), Christoffer Edlund (36′, 38′, 39′, 48′), Martin Andreasson (53′), Victor Petersson (69′) och William Arvidsson (76′, 92′).