Nyårsrevy:

GÔR BRA ELLER HUR SJUKT SOM HELST!

!!!

Kulthuset Vingen, Torslanda.

Publik: Nära nog fullsatt.

Bäst: ”Ankdammen” för humorn, ”Våran tid” för innerligheten.

Sämst: Det finns alltid några älsklingar som borde ha tagit bort eller kortats.

Fråga: Blir det liveband nästa år…?

Vad skulle Sverige göra utan alla eldsjälar? De som får idrottslag att rulla. De som håller föreningar kokande. De som med entusiasm skriver manus till årliga nyårsrevyer med målet att roa och underhålla för några veckor in på det nya året.

Jag är tacksam för dem. För deras insatser. Som med Torslandarevyn, som med ”Gôr bra eller Hur sjukt som helst” för tionde gången bjuder på revy som är tramsig, flamsig, kantig och alldeles underbar. Här är ett gäng, ledda av regissör och manusförfattare (dessutom producent) Johanna Sandström, som ogenerat ställer sig på scen beredda att kasta sig ut i det svåraste av allt: att roa.

Nej, komik är ingen lätt sak. Att underhålla är svårt. Att hitta tajming, får ihop en replik, ett rörelsemönster eller en mimik så att det tränger fram över scenkanten från första raden till den sista. Det kräver sitt mod. Det kräver sina män och kvinnor.

Torslandarevyn är ett sammansvetsat gäng, vilka förvisso i år förlorat två att de starkast ledande stjärnorna från förra året (Tina Westerberg och Peter Svanberg), som antar utmaningen med gott humör.

Första akten bjuder in till sjukhuset Hälsa Hem där pengarna styr vården och resultaten blir därefter. Det är satir som roar med ett visst mått av eftertanke. Det blir småroligt, ett gott och blandat av pricksäkerhet och lite mer vilsen humor. Men visst funkar det när läkarteamen blandar ihop patienterna; en lungsjuk får nytt knä, en knäoperation blir istället en lungtransplantation. ”Det är sånt som händer!”, som läkarna skrockande urskuldar sig.

Andra akten är klassisk nummerrevy (imponerande 25 stycken) med både intensiva klädbyten och karaktärsskiftningar. Stefan Bladh gör sin franska kock på raljerande svenskfranska med humoristisk knorr. Sofie Johansson, Mikael Magnusson, Runar Larsen och Stefan Bladh gör ”Bönner” av ”Bada bastu”, om dilemmat med att nötköttproduktion av miljöskäl ska minska. Snitsigt. Nykomlingen Joakim Karlsson, ett sprudlande energiknippe, gör tillsammans med Mikael Magnusson Ronny och Ragge i ”Striiträjs”. Lokal anknytning med nationell humortouch.

”Ankdammen” är koreografisk humor där Stefan Bladh, Sofie Johansson och Frederica Hissa (med Victor Andell Evaldssons, Joakim Karlssons och Amanda Sandströms ”ben”) gör ”Svansjön” i en hysterisk version med vissa avbrott. Kul. Och avslutande ”Cirkus SiSådär” med hela ensemblen är kvickt och larvigt på bästa vis. Men ingen humor utan en gnutta allvar. Nytillskottet, 13-åriga Amanda Sandström sjunger ”Våran tid” fint och känslosamt med Sofie Johansson. Ett dotter–mor-möte med allvarstext till duettklassikern ”The prayer” mellan Céline Dion och Andra Bocelli. Snyggt jobbat.

Jo, Torslandarevyn håller måttet även 2026. Visst haltar det här och var. Och visst kan somt skalas ned, tajtas till eller till och med tas bort. Och visst borde Runar Larsens funny bones utnyttjas mer. Men det är helheten som räknas. Torslandarevyn smörjer själen.

”Gôr bra eller Hur sjukt som helst”, Torslandarevyn, Kulturhuset Vingen. Premiär 24 januari 2026. Denna recension är baserad på eftermiddagsföreställningen 31 januari. Spelas till och med 28 februari.

Regi: Johanna Sandström.

Manus: Johanna Sandström, Victor Andell Evaldsson, Helen Abrahamsson, Elvir Gashi Milder och Stefan Bladh.

Koreograf: Malin Rydberg.

Musikproducent: Petter Boström.

Scenograf: Sofie Johansson.

Sömmerska: Isabell Samuelsson.

Ljud: Per-Axel Gustafson.

Ljus: Isabell Scholtz/Fredrik Johansson.

Reklaminslag: Mikael Magnusson/Johanna Sandström.

På scen: Jenny-Ann Forsmark, Amanda Sandström, Runar Larsen, Mikael Magnusson, Frederica Hissa, Hazze Olsson, Viktor Andell Evaldsson, Helen Abrahamsson, Isabell Samuelsson, Sofie Johansson, Lena Jinesjö, Joakim Karlsson och Stefan Bladh.