Förutsättningarna var givna. Brynäs var tvungna att hämta in Frölundas försprång med 2–0 på bortaplan och gå förbi för att knipa finalplatsen.

Från start visade Gävlelaget energi och ett jävlaranamma, som Frölunda stod sig slätt emot.

Men efter tre perioder gick ändå mesta CHL-mästarna vidare till final – efter 2–2 i Frölundaborg.

det är onekligen något speciellt, närmast en ynnest att få uppleva ishockey på elitnivå i Frölundaborg. Fråga de drygt 4000 på plats som fick se en eldig uppgörelse mellan Frölunda och Brynäs med en finalplats i CHL i potten.

För min del är det, förutom någon J20-match JVM i Göteborg som det senast hände.

Nu stod allt på spel när Brynäs skulle hämta in och gå förbi den 2–0-ledning laget hade efter triumfen i Gävle 13 januari. Då spikade Lasse Johansson igen totalt. Det gjorde han inte nu. Tvärt om bidrog han till bortalaget 0–1 efter att onödigt trippat en motståndare. den utvisningen som följde utnyttjade Brynäs till fullo och med en knappt halv minut kvar kunde Johannes Kinnvall göra matchens första mål efter knapp 3.32 spelad av matchen.

Då hade Gävlelaget dominerat och checkat Frölunda över hela banan.

Ett flängigt spel följde mellan två lag som inte bjöd på mycket utrymme oavsett var på isen pucken befann sig. Det stod ju klart från start att Brynäs inte hade gett upp drömmen om en CHL-final, men det hade definitivt inte Frölunda heller.

Nej, det var inget skönspel eller finlir som kännetecknade matchen. Med knappt tio minuter spelade skapade en intensiv händelse framför Eric Källgrens mål i Brynäs ren skada på målvakten. Han slet av sig masken och handskarna för att åka till avbytarbåset. Uppenbarligen en ögonskada, men oklart hur den hade gått till. Han lämnar så isen och in kommer en ouppvärmd Damian Clara in.

Inledningsvis håller reserven motståndarna stången, men efter att ha varit på isen i drygt två minuter kan han konstatera att Frölundas Isac Heens kvitterat tillställningen. Matchen fortsätter bölja fram och tillbaka utan att något av lagen lyckas etablera något spel i anfallszon.

16.06 kommer Eric Källgren tillbaka i spel och lämnar Damian Clara med en räddningsprocent som en handbollsmålvakt varit stolt över. Med sin förstekeeper tillbaka mellan stolparna lyckas också brynäs driva upp tempot och under en enorm forcering gör Johan Larsson 1–2 med 43 sekunder kvar av perioden. En händelse som såg ut som om Frölunda redan hade gjort klart de inledande 20 minuterna.

Det var totalt sett en match utan harmoni med mycket stök och bök. Intensivt med stark kämpavilja från båda teamen. Det är då som det i år märks att Frölunda har en större trygghet i sitt försvarsspel. För även om spelarna kuggar i varandra – mycket tack vare motståndarnas intensiva närkampsspel och förmåga att ligga tätt på – så fortsätter man. Om och om igen.

Visst. Jere Innala fick en chans på ett friläge efter halva perioden, men en slashing gav Johannes Kinnvall gav hemmalaget chansen att kvittera på straff. En möjlighet Filip Cederqvist inte förvaltade med en svagt slagen straff.

Då hade Eric Källgren hos motståndarna växt ut till en gigant och effektivt motat flera chanser. Men kort efter skulle ändå kvitteringen komma. Återigen från Isac Heens klubba när klockan stod på 31.18.

Sedan gick lagen i clinch igen och bytte förvånansvärt få chanser. Normalt så trygga och solida Lasse Johansson var ovanligt släpphänt, men ändå inte utan att situationerna reddes ut. Tredje perioden var fortsatt jämn och med tre minuter kvar fick Eric Källgren återigen lämna kassen. Denna gång för att laget skulle spela sex mot fem i ett försök att ta in Frölundas totala 2–0-ledning. Och, ja, större under har skett i ishockey. Men inte denna gång. Trots ett massivt tryck, med bland annat en monsterräddning av Lasse Johansson mot slutet, höll Frölunda undan. Återigen är laget i CHL-final. Nu med förhoppningen att knipa sin femte vinst.

Nej, Frölunda spelade inte någon drömhockey. Brynäs bjöd upp till en tajt match. Men med kämpaglöd kommer man långt. Som till ännu en CHL-final, som går av stapeln i Scandinavium 3 mars med senaste Svenska mästarna Luleå som motståndare.

Då kanske den skadade skaran viktiga spelare – Christian Folin, Jacob Petersson, Erik Thorell och Arttu Ruotsalainen – vara tillbaka.

Det blir tufft. Och glöm inte, senast Luleå var i Göteborg – 8 januari – vann laget med 2–1. Om det var det som gjorde att tränaren Thomas ”Bulan” Berglund med kollegan Henrik Stridh dröjde sig kvar i stan ska jag låta vara osagt. Men dagen efter var de på Magnus Uggla på Lorensbergsteatern. Om det skrev jag här.