Ynkligt av kulturministern

Vid Göteborgs filmsfestivals invigning förra året tog kulturminister Parisa Liljestrand sig ton. Inför en förväntansfull salong med cineaster, kulturarbetare i allmänhet och verksamma inom film i synnerhet, som alla såg, öppnades en hårtork som ställde samtliga premiärfrisyrer i oreda (jag skrev om det här). Ja, inte ens Festivalledningens vd Mirja Wester och nytillträdde konstnärlige ledaren Pia Lundberg kom undan. Snopna kunde de konstatera att kulturministern ofint hade spottat i champagneglaset och låtit andra dricka det hon själv inte var sugen på.

Tackat nej. Kulturminister Parisa Liljestrand kommer inte inviga 49 Göteborgs filmfestival. Foto: KAI MARTIN

Det var på många sätt ett märkligt agerande, men det står samtidigt var och en fritt – minister som andra – att hålla sina tal som man vill. Kulturministern visade med sitt tal att hon inte hade ett uns respekt för det arbete som Göteborgs filmsfestival sedan starten i slutet på 70-talet lagt ned för filmkonstens fromma i stort.

När jag träffade Pia Lundberg för någon vecka sedan pratade vi förstås om detta (läs här), förutom om den festival som ska komma. Hon hade förstås hämtat sig, men också dragit nytta av händelsen och den kulturdebatt som öppnades sig långt in på vårkanten. Om kulturministern var välkommen och om hon skulle komma svarade hon diplomatiskt:

  1. ”Hon är välkommen.”
  2. ”Vi får se om det blir så.”

Nu står det klart att Parisa Liljestrand har tackat nej till att komma till Göteborgs filmfestival för att inviga densamma. Det står också klart att när Guldbaggegalan hålls 19 januari uteblir hon också. Det var väl häcklandet mot henne där, förra året, som gjorde att hon tog till storsläggan vid invigningstalet av 48 Göteborgs filmfestival 2025.

Hon är nu inte först med att inte komma och inviga. det har gjorts förut. Som då nytillträdde kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, nytillträdd på posten, prioriterade bort invigningen 2007 (jag skrev om det i GT). Det var bortförklaringar om bröllopsdag och om en högtid till minnet av förintelsen (dagen efter festivalens start). Det var inga imponerande förklaringar och det skulle senare också visa sig att dåvarande kulturministern inte hade koll på storleksordningen av Göteborgs filmfestival. (Nordens största.)

Nu…? Ja, jag kan inte se annat än att Parisa Liljestrand är feg. Hon vågar inte, efter förra årets utspel (går att läsa här), där hon bland annat sa ”Sedan jag tillträdde som kulturminister så har jag fått vänja mig vid att början av året är en filmperiod, både på vita duken och rent politiskt. Den inleds med ett evenemang som heter Guldbaggegalan. Jag vet inte om ni har sett den? Manuset ser i alla fall ungefär likadant ut varje år.Det är röd matta, galaklänningar och skämt om kulturbudgetar.Och så tar man tydligt avstånd från kommersiell film.”

Det är lätt att vara raljant ett år, men uppenbarligen svårt att stå upp för det man har sagt nästa. Hon och regeringen jobbar hårt för att sänka svensk kultur, men kulturlivet är bra på att jobba i motvind. Så konst – oavsett uttryck – skapas ändå.

Det finns få, om ens någon, konstnär som inte vill nå framgång med det som skapas. Men det kommersiella är inte syftet. Konst fungerar inte på det viset. Laleh skriver inte musik för att skapa en uppföljning på sin senaste radiofavorit. Thåström väljer inte sitt skapande för att upprepa tidigare framgångar. Så är det också inom filmskrået.

Ja, det kostar att göra film. Med statligt stöd kan framgång skapas, men också floppar. Det vet man inte på förhand. Men att envist jobba mot den fria, skapande kulturen och bara berömma den som självklart genererar intäkter är ingen framgångsmelodi.

Nu väljer Parisa Liljestrand att stanna hemma för andra prioriteringar. Hon sitter förmodligen tillsammans med Lena Adelsohn Liljeroth och håller varandra om ryggen och missar därmed alla samtal om svensk och internationell film och alla filmer som hon aldrig någonsin får chansen att se igen. Det är naturligtvis ynkligt. Men framför märkligt, för står hon inte upp sin regerings kulturpolitik 2026…?

Nå. Nu blir det en invigning utan henne och hennes medverkan på Göteborgs filmfestival. Hennes miss, hennes förlust.

Vem som invigningstalar i år vet jag inte. Men även denne kommer hålla sig till ett manus. Det är själva poängen.

Lämna en kommentar