Teater:
PAPPAGRUPPEN

Foto: NIKLAS HOLMBERG
Frånvarande fäder finns som rubik för många trasiga pojkhjärtan i vuxen ålder. Pappor som snabbt efter förlossningen tappar orientering och förlorar sig i depression finns också. Vilsenheten som vuxen när ett litet barn kommer och kräver kan skapa dubier hos den bästa. Känslan av otillräcklighet, oförmåga där sömnlösa nätter driver en mot vansinnets rand. Där peka med hela handen retorik formar en del av uppfostran. Eller det patriarkala grundmurade, av tradition så starka fäst som börjat att rämna.
Jo, om faderskap finns mycket att berätta.
Pompon Produktions ”Deras ryggar lyktade så gott” för ett år sedan drabbade både publik och kritiker. Nu famnar teatergruppen ett nytt ämne med ”Pappagruppen”. Om denna sprudlande och intensiva scenuppsättning är autofiktiv eller inte är inte helt givet. Sven Boräng läser ur en patientjournal där hans depression en månad efter sitt barns förlossning förlamar hans känslor för det späda barnet. Lösningen…? En pappagrupp.
Vi i publiken samlas i grupper inledningsvis. Lappar med citat från fäders självbekännelser eller berättelser om sina relationer till barn ligger placerade på stolssätena. De tre vuxna skådespelarna gör chauvinistiska high fives med varandra. Ska det bli ett grupparbete…? Ska vi också göra likadant.
Informationen om pappagruppens regler ges (se fotnot). Sex punkter som är tramsiga, men som någonstans naglar fast ett allvar.
Snart slukas vi handfast in i något som liknar hela havet stormar där stolar placeras om och därmed publiken. För en trygghetsnarkoman blir det skakigt, för andra mest en utmaning. Vi befinner oss tillsammans med ensemblen på känslomässig gungfly.
Det som i förstone verkar vara något slags skämtsam iscensättning av vilken pappagrupp som helst blir snabbt något annat. Trion Sven Boräng, Malin Molin och Ulf Rönnerstrand skiftar starkt och skickligt i känslor, karaktärer och uttryck under gång. De driver en löst sammansatt handling framåt. Hela tiden med publiken med som mer eller mindre aktiv partner.
In i handlingen skrider också Harriet – dotter till någon av skådespelarna, kan man förmoda – någonstans mellan barn och tonåring. Hon som det pratas om, men inte till.
Allvaret slår in med kraft. Ja, emellanåt rent brutalt. Machomentaliteten tar över och pappagruppens ledare blir snart framgångsrik med sitt koncept. En hyllad patriarkisk ordning – se tilläggen i reglerna i fotnoten. Men som med alla ledare ska de också falla.
Harriet tar, vad det lider, effektiv mer och mer plats under föreställningens gång och brister ut dans till en Billie Eilish-låt, en scen hon helt dominerar. Det blir också hon som slår in kilen i faderskapets förhärdade hjärta och får det att mjukna.
”Pappagruppen” är närgången och avskalad. Föreställningen bjuder på igenkänning i olika grader och därmed eftertanke. Men samtalet i grupper uteblir. Precis som tvånget i regel 6 ”Är det första gången du är på Pappagruppen så måste du öppna ditt hjärta”. Känslorna når man utan några måsten. Det klarar ”Pappagruppen” utmärkt väl.
”Pappagruppen”, Gamlestans Fabriker, (Symbiont culture) Textilgatan 14, Göteborg. Premiär: 17 december 2025. Spelas också 18 december samt 16,17,23,24,25 januari 2026.
Medverkande: Sven Boräng, Malin Molin, Ulf Rönnerstrand, Harriet.
Ljudkompostion: Svenska jack.
Ljudteknik: Solala.
Teknik: Backa teater.
Fotnot: Pappagruppens regler
- Man pratar inte om Pappagruppen
- Man pratar inte om Pappagruppen
- Ingen fotografering eller ljudupptagning
- Ingen får tvinga en annan medlem att göra en fysisk övning mot sin vilja.
- Att på något sätt fördöma en annan medlems tankar, handlingar eller åsikter leder till omedelbar uteslutning.
- Är det första gången du är på Pappagruppen så måste du öppna ditt hjärta.
- Fullständig lojalitet med gruppen (uppdatering av reglerna med tillägg –7 till 11 – en bra bit in i pjäsen)
- En medlems egendom är alla egendom.
- En medlem som valt att delta i en övning har inte rätt att sedan avbryta sitt deltagande.
- En medlems i Pappagruppen ska vara redo att gå i döden för gruppens bästa.
- Man ifrågasätter inte Pappagruppen.
En kommentar