Jeanette Bergenstav: Skugglik (Norstedts)

På kort tid – debuten i serien om den frilansande journalisten Jennifer Sundin kom 2021 –har Jeanette Bergenstav seglat upp som inte bara Göteborg främsta krimdrottning utan också, kanske, hela Sveriges. ”Skugglik” är hennes fjärde roman i sviten och är skoningslöst spännande från start till mål. Inte heller nu vilar hon på hanen. Som läsare hinner man inte hämta andan förrän det är slut. Men listigt nog är det inte över, för – litet snopet – öppnar hon för en brutalt spännande fortsättning.

Jo, hon kan konsten att hålla sina läsare på halster, Jeanette Bergenstav. Knappt har man avslutat ett kapitel förrän nästa måste läsas. Och nästa. Och nästa.

I ”Skugglik” får en rad spektakulära våldsdåd massmedial uppmärksamhet i realtid. Jakten på den retsamme mördaren är snart igång med Jennifer Sundin i både blickfånget och i den centrala handlingen. Nu räcker det inte med det. Snart involveras också hennes barn i dramat.

”Skugglik” bjuder på en gastkramande handling i Göteborg och dess närområde. Hon kan sin stad, men med det kan hon också trolla fram trovärdigt fiktiva miljöer som passar för hennes sinnrika thrillerkompositioner. Jeanette Bergenstav bjuder på högoktanig läsning och ger sina läsare en sjuhelsikes resa i en av svensk spänningslitteraturs djärvaste av berg-och-dalbanor.

Johanna Bäckström Lerneby: Den sjunde pojken (Bokförlaget Polaris)

Som före detta krimreporter på GP och Aftonbladet kan hon sina förundersökningar. Med detta sagt också sin research och förmåga att vända på alla stenar för att göra ett gott journalistiskt arbete. För detta har hon fått Stora Journalistpriset (två gånger) och har ett flertal prisnomineringar för såväl sina reportage som faktaböcker. Så när hon nu kastar sig ut med sin debutroman i krimgenren har hon både säkerhetsbälte och livrem samt, förstås, en god portion fantasi parat med all den kunskap och erfarenhet hon besitter som skrivande journalist.

I ”Den sjunde pojken” bjuds läsarna in till att följa journalisten Hanna Back, som gått från upphöjd kriminaljournalist till att nu ha börjat som civil utredare hos Polisen. Journalistnerven kliar och hon kan inte låta bli att börja nysta i ett fall med en drunknad tysk 14-årig pojke i Vallgraven i höjd med Lagerhuset (som Johanna Bäckström Lerneby kallar Litteraturhuset, men det är ju inhyst i Lagerhuset).

Jo, hon drillar sin historia på ett snyggt vis. Väver effektfullt in bipersoner som bildar ett allt mer tydligt mönster. Detta gjort utan att man helt givet kan avslöja hur det egentligen ska sluta. Hon kan sina göteborgska förorter med kriminella gäng, men väljer här istället att hitta ett hem nära Tranemo där unga tyska, föräldralösa pojkar bor och också utsätts för sexuella övergrepp.

Det är en förfärlig historia skriven med driv och glöd. Hon håller spänningen vid liv och öppnar sinnrikt för en fortsättning om Hanna Back.

Men… det finns några märkligheter som borde kunnat ha gjorts bättre. Lagerhuset har jag nämnt. Att hon blandar ihop Stenas Tysklandsterminal med Danmarksterminalen är ett annat. När hon sedan kopplar samman Goa Gubbar, Frölundas inofficiella supporterklubb, med IFK Göteborg plockar jag fram skämskudden.

Med detta sagt ser jag ändå fram emot att läsa fortsättningen av Hanna Backs äventyr i krimvärlden.

Stina Flodén: Död för mig (Bokfabriken)

Hon är dalkullan som fått Göteborg som bostadsort, men i sin serie om Camilla Stensjö har hon flyttat handlingen till Dalarna precis som sin romangestalt flytt dit. Hennes tidigare romaner ”Nu dör vi” (2022) och ”Släpp mig fri” (2023) har bjudit på rafflande spänning där Camilla Stensjö brottas med sin dramatiska uppväxt och identitetsbyte som vuxen samtidigt som hon tvingats fly med sina barn.

I debuten mördas hennes man inför ögonen på familjen – hon och de två barn, son och dotter. Händelsen förföljer inte bara familjen i medvetandet utan också i verkligheten. För vem låg bakom dådet och varför får aldrig familjen vara trygga där de är? Vad värre är: vem ska de lita på?

Med denna hennes sista i serien (jag har för mig att det var planerat för sex romaner, men…) knyter Stina Flodén ihop säcken. Boken kom i våras, men smet förbi mig och först nu i höst har jag fått möjlighet att läsa den.

”Död för mig” ger sinnrikt och empatiskt en bild av barnens perspektiv när något traumatiskt händer. Det är inte över bara för att något våldsamt har hänt. Allt finns kvar på näthinnan, i minnet, i rädslan. Stina Flodén är fenomenal på att känna in detta och att beskriva det. Här får man också förklaringen till Camilla Stensjös uppväxt och varför allt blev som det blev.

Men jag kan tycka att boken, trots hög spänning, är en smula för rapsodisk. Som om Stina Flodén varit tvungen att knyta ihop säcken lite för snabbt. Men att hon kan skriva spänning råder ingen tvekan om.

Anders Roslund: Djävulens nästa trick (Albert Bonnier)

I par med Börge Hellström skrev Anders Roslund några av svensk kriminallitteraturs vassaste romaner. Men efter kompanjonens död 2017 har Anders Roslund verkat ensam. Men greppet om parets kommissarie Ewert Grens, som första gången presenterades i ”Odjuret” 2004, har han inte släppt. Inte så heller Piet Hoffmann, den familjeälskande kriminella mannen, som dök upp första gången i ”Tre skunder” 2009 och sedan dess varit i par med Ewert Grens, där Hoffmann har tjänat som infiltratör.

Dramat med paret utvecklades under Hellström Roslund, men har alltså sedan ”Tre minuter” (2016) var Anders Roslunds karaktärer fullt ut.

Anders Roslund är en driven författare som skriver listigt och ständigt har förvecklingar och lösningar, som kastar historien i tvära kast än hit, än dit. Så också med ”Djävulens nästa trick”. En självmordsbombare vid Stureplan i Stockholm följs av nästa vid Slussen som följa av nästa och nästa. Både Ewert Grens och Piet Hoffmann avtjänar straff i fängelse. Men Marianna Hermansson, Ewert Grens smarta adept, inser att de besinningslösa, synkroniserade dåden är allt annat än religiöst motiverade. Självklart involveras Ewert Grens och Piet Hoffmann för att lösa fallet.

Inledningsvis är romanen en smula ältande, som om för mycket behöver förklaras. Men snart har Anders Roslund grepp om situationen och dess utveckling. Med säker hand spänner han den röda spänningstråden till bristningsgränsen utan att den går av.

”Djävulens bästa trick” är en åter väldigt slipad spänningsroman av Anders Roslund.