Teater:

ROMEO OCH JULIA

William Shakespeares klassiker kan emellanåt känna slitna och pliktskyldigt satta på scen gång efter annan. Om man gör det slentrianmässigt. ”Romeo och Julia” kan vi. Den om de trätande Veronafamiljerna Montague och Capulet, som pågått allt för länge och som bygger på rykten, falsk förskyllan och våld med hämnd som följd. En ond spiral. Så förälskar sig de unga Romeo (Montague) och Julia (Capulet).

Den svenska titeln är lite slarvig. I Shakespeares original heter pjäsen ”The Tragedy of Romeo and Juliet”. En inte helt oviktig distinktion i detta så ofta iscensatta och filmade drama. För det är i sanning ingen romantisk historia, utan en djupt tragisk sådan.

Regissören Frida Röhl är medveten om det här. I modern Folkteatertradition vävs den här uppsättning ihop med musik (som alltid skapad med känslomässig stark nerv av kompositör Joel Igor Hammad Magnusson) och koreografi. Det blir en pjäs som rör sig utanför teaterboxen och levandegör så mycket konstnärliga andar. Som balanserar mellan respekten för klassisk teater och en vilja att utmana densamma. Till detta Magnus Lindmans fantastiska nyöversättning, som djärvt sätter rimmen i en modern kontext. (När hörde ni ”curlade” i en Shakespearetext senast…?)

Det blir ett drama i tidlös miljö, som börjar med hesa Fredrik. De skira , flortunna ridåerna dras åt sidan som från ett sovrumsfönster en tidig sommardag. Ett piano spelar repetitivt en melodi och interfolieras med sirenernas uppfordrande varningsljud.

Skådespelarna står stumma på scen. Så dör alla. I ett famntag. Som i en dans, mitt i ett steg. Tillsammans. Var för sig. Rasande i golvet eller ihopsjunkna på en av alla stolar, som är placerade längs det nakna scenrummets tre, kala väggar. I mitten ett kuddhav, som en pool av bekvämlighet att få slappa i. (Charlotta Nylunds brutalistiska scenografi och kostym är stramt effektiv i beigt, vitt, brunt och grått.)

Allt är som ett varsel inför de känslostormarna som ska komma. Den dramatiska musiken med sånger är ett återkommande tema. Hesa Fredrik likaså. Dessa varsel i en orostid.

Men det är förstås Shakespeares ord som är pjäsens styrka. Replikerna som lätt flödande bjuds från skådespelarna.Och dramat. Det eviga temat om vedergällning som baserar sig på något ouppklarat, mellan människor, mellan familjer, mellan gäng, mellan länder… som om det inte går att bryta.

Jo, kärleken mellan Romeo och Julia öppnar ju för detta. Men inte utan – nej, det är inte att gå händelserna i förväg, det här vet alla – att de unga tu dör. Först då förenas familjerna.

Odin Romanus har tagit klivet från Stadsteatern och roller som Pinocchio till att spela Romeo. Han är oskuldsfullt juvenil, spröd och hastigt berusad av kärlek. Julia spelas av inte mindre än tre skådespelare: Anna Lundström, Shada Sulhav och Hilda Krepper. Gärna samtidigt, som en stark röst. Men det är i huvudsak Hilda Krepper, som ljuvt desperat ställs mot Romeo.

Han, drömmaren med akustisk gitarr, som har sin bror Mercutio (Björn Sahlin), som medackompanjetör på altsaxofon och beskyddare. Vännen Benvolio (spefullt spelad av Simon Rajala, som också spelar fiol) förstärker trion, som iklädda masker – som vore det karnevalen i Venedig – objudna smiter in på familjen Capulets party. Det är där han blir blixtförälskad i Julia och hon i honom.

”Romeo och Julia” på Folkteatern visar en starkt kvinnlig, ja, feministisk röst. Förutom de tre Julia också Sanna Hultmans kloka gumma (i originalrollen en munk), som med örter kan hela och förgifta, och Lisbeth Johansson amman. Kvinnor som med olika temperament tar plats både på scen och i berättelsen.

Männen är de som kivas, det som blir fatalt och dödligt. Wahid Setihesh sätter tonen med sin mörka, dovt stämda, oresonliga Tybalt, som först mördar för att sedan blir mördad. Allt skildrat i starkt koreograferade scener, som är nog så drabbande. Så Romeos raseri. Och Herr Capulet, en halvblind, starrskadad, rigid patriark strongt gestaltad av Jonas Sjöqvist, som trots allt får försonande drag i finalen i denna drabbande uppsättning.

För här sitter man som fastnaglad under cirka två timmar utan paus innan man släpps ut i ett Göteborg där stormen Amy dragit förbi. En västanfläkt mot vad som skedde på Folkteaterns scen.

”Romeo och Julia”, Göteborgs Folkteater, premiär 4 oktober 20250. Spelas till och med 11 december.

Av: William Shakespeare.

Nyöversättning: Magnus Lindman.

Regi: Frida Röhl.

Scenografi och kostymdesign: Charlotta Nylund.

Ljusdesign: Carina Backman.

Mask- och perukdesign: Sun Åberg.

Design av masker: Ellen Holmström och Suz Åberg.

Skådespelare: Sanna Hultman, Lisbeth Johansson, Hilda Krepper, Anna Lundström, Simon Rajala, Odin Romanus, Björn Sahlin, Wahid Setihesh, Jonas Sjöqvist och Shada Sulhav.

Musik på scen: Joel Igor Hammad Magnusson (kompositör) och Ellen Olaison.

Statister: Marcus Hellström, Christian Lönn, Martin Olsson, Kampus Rundqvist och Milo Strömbäck.