Ja, det är en plågsam läsning. ”121 sidor av Sverige – ansökningar från barnfamiljer i fattigdom” är boken som inte borde behövas, som inte borde läsas, men som sorgligt nog blottlägger ett Sverige som det är lätt att blunda för och därför är en nödvändighet att ta del av. Bit för bit. Kapitel för kapitel.

Det är en bok som naket visar upp ansökningar från föräldrar i fattigdom, som äskar pengar för sina barn. Dessa är, i sin tur, heller inga belopp i tusenkronorsklassen. Det kan handla om skor till gymnastiken för barnen, en vinterjacka… Allt granskas och det är ingen motorväg till bidragen.

Många vittnesmål

Vittnesmålen är många, men korta och drabbande.

Men en sak står klar. I Sverige finns en grasserande fattigdom som går hand i hand med segregationen. Värst är det förstås i storstäderna med områden som är präglade av utanförskap och dåliga skolor. Föräldrar som saknar utbildning ser barn växa upp med stor risk att inte kunna tillgodogöra sig den utbildning som bjuds. Där är det ofta stor rotation på pedagoger/lärare, skolorna är präglade av oro på samma sätt som området i sig är det med gängkriminalitet tätt inpå.

I dessa områden går så många som 25 procent ut ur nian utan fullständiga betyg, enligt det föredrag som Majblomman höll (torsdag 25/9) i samband med Bokmässan sin bokreleas. Den där skådespelarna Susanna Helldén och Johan Gry läste utdrag ur några av ansökningarna i boken följt av en paneldebatt mellan Linnéa Lindqvist, rektor och skoldebattör, Emma Leijnse, författare och reporter på Sydsvenskan, samt Dennis Franco, SVT-journalist och fritidsledare. Allt gav en smärtsam inblick i Fattig-Sverige 2025, om än med flikar av hopp.

Var tionde barn i Sverige växer upp i fattigdom. Det är en förskräcklig siffra. Ja, det skiljer sig alltså över landet. Men det gör inte siffran mindre skrämmande.

Sedan några år finns FN:s barnkonvention som lag i Sverige (skrevs in 2020). Dessvärre efterlevs den inte. Barn lämnas utan sina rättigheter.

Majblomman försöker lindra fattigdomen. Med mottot ”barndom fri från fattigdom” delas man alltså ut pengar till behövande. Att köpa en majblomma är alltså en betydande insats.

Majblomman är en generös organisation, men det är ett nålsöga för att få bidragen. Jo, de flesta får ett ja. Men det krävs att det går rätt till. I boken står det: ”För att Majblomman ska kunna behandla ansökan måste ett intyg som styrker barnets/barnens situation skickas med. Intyget kan skrivas av någon som känner till barnets/barnens situation, exempelvis en skolsköterska , skolkurator, socialsekreterare, föreningsledare, idrottsledare eller kontaktperson i trossamfund.”

Addera då det svåra att överhuvdtaget be om pengar, att författa det där brevet där du som förälder erkänner din fattigdom och därmed din otillräcklighet som vårdnadshavare.

Strama åt bidragen

I detta nu pratas det från regeringshåll att strama åt bidrag. Att man ska få ut arbetslösa i arbetslivet och att man inte ska leva på allmosor från staten. Samtidigt står det klart att matpriserna ökat med 25 procent de senaste åren. Barnbidraget är inte höjt på sju år. Välfärden i Sverige avgränsas till de redan besuttna. De som ingenting har får allt mindre.

Det i sin tur skapar en avgrund.

Och, det är viktigt, det som inte har vill ha. Hur skapar man då det med tomma händer…?

Här klivet alltså kriminaliteten in och uppvaktar barn som saknar konsekvenstänk. Som blir bekräftade och ser en väg till snabba cash, som kan ge ett par snygga sneakers eller en märkesjacka. ”Jag tackar ja, dealar lite och lägger av sedan.” Men det funkar inte så. Väl kriminalitetens klor släpper inte greppet. En skuld, så obefintlig den är, växer och växer.

Det är naturligtvis inte straff på unga, som fotboja, för att stävja ungdomsbrottslighet som krävs. Här handlar det dessutom om att döma icke dömda i något slags preventivt syfte. Men prata om att stigmatisera någon.

Hjälp finns

Hjälpen finns naturligtvis i en bättre skola, en bättre socialtjänst som tidigt kan fånga upp riskfamiljer.

Nu har vi sparkrav på sparkrav på ställen som omvänt skulle behöva ett rejält tillskott.

Att vi är på en rutschkana utför är tydligt. Vi har fått en politik – oavsett partigränser – som pekar finger på varandra, men sällan har en pragmatisk helhetslösning för landets och – här – barnens bästa.

Hjälporganisationer – som Majblomman, Stadsmission, Erikshjälpen, Frälsningsarmén, tidningen Faktum med flera – märker av att vi har ett samhälle som inte fungerar. Ett samhälle där välfärden inte räcker till och välgörenheten ökar.

Det är ingen slump att välgörenhetsgalan ”En kväll för Göteborgs stadsmission” med artister som Miriam Bryant, Ebbot, Paul McInnes, Claes Eriksson, Kristina Issa, Simon Ljungman (från Håkan Hellströms band) med flera uppträder, sålde slut i en handvändning.

Tidningen Faktum för de hemlösa är på väg att organisera en liknande gala nästa år i Göteborg.

Behövs – sorgligt nog

Secondhandbutikerna har blivit fler. Stadsmissionen, som har flera spridda över Göteborg, har lite olika koncept beroende på var de ligger. Den i Arkaden i centrum vänder sig till citykunder (fråga mig, jag vet) med lite större urval av märkeskläder. I Angered kan man istället köpa kläder per kilopris..

Majblomman har 500 lokalföreningar över landet, som alla arbetar för den goda sakens skull. Man har cirka 4000 volontärer (majblommeförsäljarna undantagna) och tiotusentals ansökningar att hantera per år. Man delar ut mer pengar än någonsin till barns behov. 2024 gav man 42,5 miljoner kronor i direkt ekonomiskt stöd – för att nämna några – till barns kläder och skor.

Det behövs. Sorgligt nog.