Teater:

MACBETH

Man sätter sig på tåget till Varberg 16.49 för ankomst 17.33. En moderat rask promenad till Arena Varberg för att få se 123 Schtunk spela utomhus. Tåget tillbaka är bokat. 21.54 från nya, fina Varberg Central. En perfekt kväll med perfekt tajming.

Så dumt. Det kan det förstås aldrig bli när den fria komedigruppen 123 Schtunk bjuder på föreställning och samtidigt firar 20 år på scen. Dels är utomhusföreställningen i Nöjesparken på grund av väder inflyttad till Nöjeshallen (väderrapporterna spelade ett spratt, det hade utmärkt väl gått att hålla pjäsen i det fria). Dels spillde föreställningen över, som den bör, där jag plötsligt blev en del av pjäsen. Det blev ett missat tåg. Det var det värt.

Jo, allt kan hända när 123 Schtunk står på scen. Med sitt clownsmink och sina olika röda clownnäsor tar sig trion an teaterklassiker på allvar och lek. Improvisationen är ständigt närvarande. De glider in och ut ur repliker för att fånga något som händer i salongen.

Som vid introduktionen där två bröder, nio och tolv år, från Höganästrakten fastnar i Lasse Beischers garn och tillsammans med fadern till barnen aldrig kommer loss under kvällen. Eller en bloggande teaterrecensent som snart identifieras och hålls i ett underbart grepp av trion föreställningen igenom. Där Macbeth, då han sias om sin framtid, också kommer ta över http://www.kaimartinblog från mig.

Bakom mig sitter hyllade skådespelaren Ann Petrén med maken Bengt Berger, aktad musiker från bland annat Arbete & Fritid. Bredvid dem filmparet Björn och Lena Runge, mästerregissören respektive -klipparen. Men alla kommer de undan radarn till andra akten då ensemblen även fångar in Ann Petrén med hovsam ”We not worthy”-gest à la ”Wayne’s world”. Så, tada!, är hon en del i replikföringen.

Ja, så håller det på. Galenskap och kaos från start. Lyhört agerande. Snabbt, intiutionsrikt agerande med en trio som ständigt skickligt är på tårna. Det är i sanning imponerande även om jag sitter lite på spänn mot slutet och väntar på att jag – precis som alla i pjäsen – brutalt ska mördas.

Omfamnande. 123 Schtunks föreställningar bjuder på extra allt. Foto: KAI MARTIN

Alla får vi – tillsammans med några till i publiken – som oförskyllt hamnat i spotlighten agera i pjäsens improvisation med repliker som sker där och då i denna 123 Schtunks unika sceniska kommunikation. Det skapar en situationskomik som det inte går att ducka ifrån. Det är oerhört roligt. Ett nästa touretteskt sätt där humorn hela tiden bor granne med kaos. Men – och detta är gruppens styrka – de kan fortfarande greppa allvaret i pjäsen de spelar. Närmast häpnadsväckande. Plötsligt är de inne replikerna. Bjuder på allvar och låter oss alla skickas in i det mörka dramat på de dimhöljda skotska hedarna när det begav sig.

Det skapar dynamik och dramatik. En skicklig kontrast till de ivrigt roande tramset som ju, tillsammans med den egenkomponerade musiken, är något 123 Schtunks motor.

Sommarteatern för gruppen har blivit något av en tradition. Inte så konstigt. Lasse Beischer kommer ifrån staden och har inte släppt greppet om den. Den har inte heller släppt taget om honom. Hälsa på Bockstensmannen på museet i fästningen och man stöter på honom och hustrun Bortas Josefine Andersson på film bortskickade till 1300-talets Sverige.

Man kan tycka att tradition på scen kan vattna ur intresset. Så inte för 123 Schtunk. De lockar inte utsocknes från hela landet, utan stadigt en lokal publik. Till den här tisdagskvällen blev det fullt hus. Ja, närmast premiäriver och det fick till och med ställas fram ytterligare stolar för att alla skulle få plats.

Jag tänker att det här är ju medicin. Är man hängig och nere, kanske till och med deprimerad av någon tyngre art, är 123 Schtunk medlet mot ljuset. Deras omfamnande humor, komiken som tilltalar från start, sättet de möter publiken och inkluderar den, kommer snart innanför huden och in i själen för att värma ett svart hjärta till att slå rött och glatt igen. Det är något vackert i det.

Vi andra får skrattet och underhållningen ändå och med de en livsbejakande energi. Fint det också. Tack för det.

”Macbeth”, 123 Schtunk, Arena Varberg, premiär 15 juli 2025. Spelas till och med 31 juli. Den recension baserad på föreställningen 29 juli.

Av: William Shakespeare i 123 Schtunks fria version.

123 Schtunk är: Bortas Josefine Andersson, Lasse Beischer och Dick Karlsson.

Teknik, sufflör med mera: Otto Olsson Båth.