Konsert:

AMANDA JENSSEN

!!!!

Villa Belparc, Göteborg.

Bäst: Hennes röst knockar gång efter annan.

Sämst: Varför inte fantastiska ”Santa” – det är ju trots allt jul(i).

Fråga: När kommer den nya musiken att ges ut…?

Det finns få artister som sjunger inifrån själen och ut. Som om varje stavelse är viktig, varje frasering, varje ord. Allt för att ge mening åt sången. Amanda Jenssen tillhör, enligt mitt förmenande, en av dessa få. Åtminstone i Sverige. Hon investerar sitt känsloliv i varje låt. Hon vill inte beröra publiken utan att själv bli berörd. Det känns.

Kanske är det så, och det är min tolkning, att det är ett ok att bära. Att ständigt ha ett sceniskt känsloliv i sitt dna som ska balanseras på trovärdighetens vassa egg gör att det blir tufft att stå där och sjunga för folk och envar.

Det krävde ju också en paus. Men pauser är till för att ta slut och nytt ska komma in. När jag såg Amanda Jenssen med band på Jacy’z i november hade hon lockats upp på scen av Stefan Sporsén och hans mannar för ett gästspel våren 2024. Det var första gången på lång tid som hon mötte offentligheten och det gav uppenbarligen mersmak. För då, den 15 november, bjöd hon på en explosion av känslor tillsammans med ett band som tajt och intensivt följde hennes låtar och hennes sång. Det var en fantastisk konsert (läs recension här!) toppad av jullåten ”Santa”, som kommit ut på the very day.

Den var en sensation. Som hämtad från något ur en tidig Etta James repertoar och så intensivt sjungen att jag bara skrek rätt ut. Herregud!

Nu är omständigheterna annorlunda. Villa Belparc, utomhusscen, en idyllisk sommarinramning. Mer semestermood än med ett steg in i julen. Men för Amanda Jenssen spelar det ingen roll. Ska hon upp på scen är det allt eller inget som gäller.

Gitarristen Sara Niklasson har ersatts av Conrad Boqvist. I övrigt är bandet intakt. De följer minsta nyck från Amanda Jenssen och är som klippt och skuret för att skapa den dynamik som krävs för att göra hennes musik rättvisa. Den som sömlöst rör sig mellan genrer och inspirationer, men som alltid på något vis bär Amanda Jenssens signum.

Visst. Hennes nya material, som hon generöst bjuder av, är hon ännu inte fullt ut trygg i. Men det är en randanmärkning. Hon sjunger inifrån och ut, besitter ett imponerande röstomfång och har en kärv ton som är både intensiv, uppfodrande och imponerande. Man kommer inte undan. Man vill inte komma undan.

Lägg till att om hon är snabb att kliva in i sina låtar för att ge dem rätt uttryck så är hon lika kvick att bjuda in publiken till dem. Hon har ett leende man inte kan stå emot. Och visst är det rörande när hon bjuder upp sin 70-åriga pappa Halvard Jenssen på ”Illusionist”, som avslutar setet. Han som hon bland annat spelat med i bandet Amandas and the Papas. Mötet blir ett utslag av både respekt, kärlek och glädje. Jo, Amanda Jenssen gör det igen. Omfamnar många känslor och delar skickligt med sig av dem.

Nu hoppas jag på att hon kommer med ett nytt album (nya singeln ”Macintosh” är nyss utgiven) och att hon kan krydda sina konserter med en mer omfattande låtlista.

Samt, tack Villa Belparc för konsertsommaren. Jo, jag har missat en hel del i år, vilket är synd. Men vilken kvalitet det har varit av konserter genom de nio åren. Ren lyx i Slottsskogen.

Amanda Jenssen, Villa Belparc, 25 juli 2025.

Bandet: Conrad Boqvist (gitarr, mandolin och sång), Marcus Arborelius (klaviatur och sång), Måns Bock (trummor och sång) och Hampus Lundgren (elbas och kontrabas samt sång).

Låtlista:

1. For the sun
2. Ghost
3. Amarula tree
4. Molly’s rag saloon
5. Deeper than the seas
6. Macintosh
7. Common Henry
8. Greetings from space
9. Happyland
10. Illusionist (med pappa Halvard Jenssen på tvärflöjt)
11. Wildcats (extranummer)
12. Dry my soul (extranummer – med Halvard Jenssen på tvärflöjt i publiken!)
13. Shine on me (extranummer – à capella med bandet)