Konsert:

WEEPING WILLOWS

!!!

Villa Belparc, Göteborg.

Publik: Utsålt.

Bäst: Så enastående bra ”Broken promise land” fortfarande är efter snart 30 år!

Sämst: Mellansnacket och mikrofontekniken under mellansnacket svajar.

Fråga: Hur mycket vemod kan det finns i ett band från Söder…?

Kikar man i backspegeln är det egentligen förvånande att Weeping Willows fick ett så massivt genombrott som bandet fick där i mitten av 90-talet. Då var det indiepop i sin svenska prydno, eller sturm und drangrock à la Broder Daniel. Countryvågen var i fjärran framtid. Storvulen, sentimental, rikt och stort arrangerad popmusik som hämtad från 50- och tidigt 60-tal var liksom inte på kartan.

Men bandet från Stockholms Söder öppnade hjärtan, öron, ögon och känslor på vid gavel. Det var vägen mot mäns inre känslor, bejakande av svek och vemod. Det var alldeles fantastiskt.

Bandet var ju inga duvungar. Som kompgruppen Apache till Stefan Sundström visste killarna hur man spelar på känslorna. Med unge, oprövade Magnus Carlson fick de en skönsjungande crooner, som inte bara satte känslorna i brand utan också sjöng med en melankolisk, storslagen trovärdighet.

Debutalbumet ”Broken promise land” slog Sverige med storm 1997. Bandet har haft sina upp och nedgångar framgångsmässigt, men har aldrig någonsin tummat på sin integritet eller kvalitet. De kan sitt musikaliska vemod och vårdar det väl.

Magnus Carlson är inte bara en excellent sångare fortfarande (gud så vackert han sjunger) och popkonnässör. Han är också en fantastisk musikkreatör och -entreprenör. Där det såg som mörkast ut för bandet var det han som bokade bandet, ringde runt till arrangörer, fixade turnéer och möjligheter. Plötsligt vände allt åter och vid 20-årsjubileet av ”Broken promise land” bokades kaxigt Globen, sålde ut snabbt med extrakonserter som följd.

Nu firar bandet alltså 30 år och är definitivt still going strong. Turné med färska albumet ”Goodwill” i bagaget och gruppen spelar med fördel stolt flera spår från det (totalt sex, om jag räknat rätt). Förstärkt med blåsarna Per ”Ruskträsk” Johansson (som varit med sedan debuten) och Goran Goran Kajfeš samt Carolina Wallin Perez blir det extra storslaget. Med hennes röst får musiken ytterligare rikedom och hon sköter dessutom stråkpartierna i musiken från sitt klaviatur. Bandet är tajt och effektivt, spellystet och hängivet. Magnus Carlson har ogenerat sin röst kontant och är glimrande.

Ja, jo, jag kan kanske ha invändningar mot att jag kan sakna passionen, livsnödvändigheten i sången. Man vill ju alltid ha lidandet, ett blottat hjärta och en svart själ. Men samtidigt, det låter i totalen helt oklanderligt.

Nej, det är klart att Weeping Willows inte klarar att stå på höjden av sin vemodighet och grandiosa melankoli så som man gjorde 1997. Men 2025 bjuder bandet på tillräckligt mycket känslor för att, om inte få vuxna män att gråta, röra om i känslolivets innersta rum. Stor sak i det.

Weeping Willows, Villa Belparc, Göteborg, 24 juli 2025.

Bandet: Magnus Carlson, sång, Ola Nyström, gitarr och sång, Anders Hernestam, trummor och melodica, Niko Röhlcke, klaviatur, gitarr och pedal steel, Anders Kappelin, bas, Goran Goran Kajfeš,, trumpet och slagverk, Per ”Ruskträsk” Johansson, saxofoner, flöjt och slagverk, samt Carolina Wallin Perez, klaviatur och sång.

Låtlista:

1. The world is far away
2. The burden
3. Love is everywhere
4. Summar waits for me
5. Test of time
6. Goodbye to yesterday
7. Let go
8. The cross is raised
9. I’d do anything for you
10. My love is not blind
11. Try it once again
12. Shine your light on mer
13. Tomorrow became today
14. Touch me
15. Return to me
16. Thrill of danger
17. Disconnected
18. When you let me in
19. Different places
20. Swan song (extranummer)
21. Blue and alone (extranummer
22. Grow old with me (extranummer
23. Broken promise land (extranummer)