Teater:

STORMEN

”Stormen” räknas som en av William Shakespeares (1564–1616) sista pjäser. En komedi som rasande nog handlar om försoning. Prosperos har blivit förvisad från makten i Milano, hamnat på en gudsförgäten ö för att där fostra sitt barn. Men Prosperos ruvar på en gruvlig hämnd och kan med sina trollkonster tillsammans med luftanden Ariel skapa allt från förödande stormar till retsamma trolltyg.

Att sätta upp ”Stormen” i det gamla stenbrottet på Bohus-Malmön är som en frisk fläkt av den nya konstnärliga ledningen Hanna Holmqvist och Victor Trädgårdh. Den dramatiska miljön utgör själva fonden för pjäsen och har väl sällan varit så väl passande under tiden Stallebrottet har tjänat som scen för sommarteater. (Starten var 2013.)

I Viktoria Folkessons lustdrivna regi är det kvinnorna som står i förarsätet. Lisbeth Johansson gör en sprakande Prosperos, som gör ett friskis och svettispass i klättrande upp och nedför klipporna. Hanna Holmqvist gör en sprudlande spefull Ariel, som söker sin frihet, men som också troget tjänar sin Prosperos. Hennes dotter Miranda – juvenilt och stegrande komiskt spelad av Rubina Banfield – hålls i herrans tukt och förmaning, men den planerade hämnden med den vilda stormen ställer allt på ända.

Ja, det är starka kvinnor, som dominerar, om än inte alltid framställda i den bästa dager med intriger och smidande av ränker. Männen får axla rollen som tokar, lätt imbecilla, pråliga och tämligen oförmögna. God humor, bara det. För i den stormande handlingen som sveper in över Stallebrottet är komiken dominerande.

Så blir den hårt hållna Caliban, han som gruvligt fått stå tillbaka då Prosperos kommit till ön, en smutsig fiskargrabb, en alltiiallo. I Victor Trädgårdhs gestaltning blir det en kuvad, hämndlysten, skäggprydde luns med Sven Wollters mullrande stämma. Victor Trädgård skiftat under gång sin Caliban med Don Vittorio, Prosperos svekfulle bror. Nu i en prålig, äregirig gestalt flankerad av kungen av Neapel, Rolfonzo (Rolf Asphäll) och Thomazo (Thomas Green) som närmast är lustiga narrar. Den senare den som hjälpt Prospero vid landsförvisningen.

Skön förening. Amatörer möter proffs, Shakespeares komedi från tidigt 1600-tal möter nutid. Allt i en strålande uppsättning av ”Stormen” i Stallebrottet på Bohus-Malmön. Foto: KAI MARTIN

Dessa tre herrar tillsammans med Rolfonzos son Ferdinand hamnar med sitt skepp i sjönöd i en storm anstiftad av Prospero och Ariel. Skeppet förs till ön där Prospero nu bor. Hämnden kan börja. Rolfonzo tror att sonen drunknat och Ferdinand likaså om sin far. Så träffar Ferdinand Miranda och stor, omedelbar kärlek och åtrå uppstår.

Mirandas blick är köttslig och Ferdinand våpig och romantisk. Staffan Kolhammar gör sin karaktär utstuderat fjollig med komisk stringens. Prospero försöker hindra kärleken, men inser slutligen att det inte är lönt. Så klingar hämndens storm av.

Precis som brukligt på Stallebrottet är boende på ön en väsentlig del i produktionen, inte bara vid sidan av scen. Här ställs amatörer i ett inte alltid sömlöst, men inte desto mindre charmfullt möte med de professionella skådespelarna. Som sylfiderna på scen i åldrarna från mycket ung till väsentligt äldre, som i ett ljuvligt samspel ger ett mervärde. Precis som musikerna.

Orkestern flikar tillsammans med skådespelarna in musik på vädertemat, som ”Fångad av en stormvind”, ”Stormy weather” och ”Som stormen river öppet hav”. Men också Calibans ”Dräp och brinn” hämtad från Jerry Williams ”I can jive”. Ja, Ariel får förstås också sina gliringar om Disneys ”Den lilla sjöjungfrun”.

För ”Stormen” på Stallebrottet är en lättsamt uppdaterad version, som underhåller unga som gamla i den mest fantastiska av miljöer.

”Stormen”, Stallebrottet, Bohus-Malmön. Premiär 12 juli 2025. Spelas till och med 26 juli. Denna recension baserad på föreställningen 13 juli.

Av: William Shakespeare.

Manusbearbetning: Katharina och Robin Keller.

Regi: Viktoria Folkesson.

Scenograf: Victor Trädgårdh.

Mask och kostym: Frida Hallin.

I rollerna: Lisbeth Johansson (Prospero), Hanna Holmqvist (Ariel), Rubina Banfield (Miranda), Victor Trädgårdh (Caliban och Don Vittorio), Staffan Kolhammar (Ferdinand), Rolf Asphäll (Rolfonzo) och Thomas Green (Thomazo).

Ensemblen: Evalena Lübeck, Maud Lundgren-Walther, Julia Tell, Inez Westholm, Ruth Westholm, Amanda Lindblad, Nina Lindblad och Emilia Gustafsson.

Musiker: Klas Roos, Kjell Johansson, Lennart Olsson, Lithea Gustafsson och John Larsson.