Teater:

EN REDIG OREDA

!!!

Gunnebo slott, Mölndal.

Publik: När nog utsålt.

Bäst: Jill Ung briljerar med sin ekivoka Christina Hall.

Sämst: Nog kunde hon ha fått på sig ett par med tidstrogna skor.

Fråga: Blir det nu en fortsättning på sommarteatern också nästa år…?

Med manusförfattare Håkan Johnssons listiga farsliknande pjäs ”En redig oreda” återvänder inte bara sommarteatern till Gunnebo slott. Man knyter också an till där det en gång började. Vid köksträdgården, nära kafé och restaurang, står nu scenen med en väsentlig blygsammare publikkapacitet än storhetsdagarna.

En klokt beslut. Sommarteatern har legat i träda sedan innan pandemiåren. Att slå på stort är onödigt. Nu i detta intimare format får publik sig en god portion glad underhållning. Dessutom på temat Gunnebo slott och dess grundare, den stormrike grosshandlaren John Hall den äldre.

Håkan Johnsson vilar sig mot historiska personer och händelser, men breder skabröst ut sig i humor och förvecklingar värdiga en fars. Och, ja, det springs i dörrar. Görs entréer och sortier i parti och minut.

Redan från start bjuder Jill Ung som Christina Hall den äldre med en glimt i ögat in publiken. En glimt och spefullhet hon behåller pjäsen igenom. Hon låter sin entréreplik – en lång, underhållande sådan – sätta tonen. Manuset är flödesrikt och glittrande som en vårbäck.

Så gör var och en av skådespelarna sina entréer och intrigerna vävs samman till ett fladdrigt, roande mönster.

Paret Hall lever tillsammans men isär. John Hall den äldre (spelad nervöst och roande av Hans Brorsson) med ambitionerna att bli färdig med sitt slott, men den gäckande arkitekt ställer till bekymmer. Hans hustru med viljan att leva ett liv fullt av kotterier i antingen Stockholms eller Göteborgs societet. Hon vill helt enkelt röra sig i de fina salonger med den tidens rätta kändisar. Dessutom gärna med en eller annan älskare.

Ja, vi rör oss i tiden vid 1700-talets slut. Paret Halls son, arvtagaren John Hall den yngre, är en flane som inte ägnar stor tid åt att lära sig något om faderns glänsande affärer. Victor Dohlsten gör honom med barnslig naivitet och en lallande oskuldsfullhet. Dottern Christina Hall den yngre finns i Stockholm (nej, de äkta makarna hade ingen större fantasi gällande namn, vilket Håkan Johnsson utnyttjar elegant i manus) och nämns bara i förbigående.

Nu dyker mor och son upp vid slottsbygget, som skulle ha varit klart, men fortfarande är en byggarbetsplats. Christina Hall för att hålla hov med vänner och älskare i ljuv sommartid. Den 30-årige (!) sonen för att han bjudit in sin trolovade, lycksökerskan, den fattiga adelsfröken Constance Koskull (förtjänstfull spelad av Caisa-Stina Forsberg) för att fresta henne med slottsprakten. John Hall den äldre dyker också upp för att ”jobba” med slottet, men avsikterna är egentligen att få en utlovad tête-à-tête med franske kungens dotter madame Royale (mitt i den gruvliga franska revolutionen).

Ingen vet, förstås, om den andres planer. Bäddat för trubbel, med andra ord.

Christina Hall väntar dessutom besök av Mary Wollstonecraft (prudentligt spelad av Helena Jansson), författaren och filosofen som tidigt förespråkade både jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Ja, ni hör. Det blir en salig redig oreda när även hon dyker upp.

Med ett rappt och intelligent manus väl förvaltat av en energi och lustdriven ensemble under Ola Hedéns regi blir det en roande föreställning med oväntade förvecklingar. Här bjuds på trams och skratt, en glimt av en historielektion, men framför allt en rejäl dos skrönor i fin miljö. Utmärkt så.

”En redig oreda”, Gunnebo slott, Mölndal. Premiär 12 juli 2025. Spelas till och med 8 augusti.

Av: Håkan Johnsson.

Regi: Ola Hedén.

Kostym: Frida Levin Vikberg.

Smink: Camilla Eriksson Joar.

Teknik: Säderberg & Tim Engberg.

På scen: Hans Brorsson (John Hall dä), Jill Ung (Christina Hall dä), Victor Dohlsten (John Hall dy), Caisa-Stina Forsberg (Constance Koskull) och Helena Jansson (Mary Wollstonecraft).