När Bohusläns kammarmusikfestival sjunger och spelar på sista versen gör man det med en utmaning. Finalen är idag, 29 juni, i Societetshuset på Marstrand efter att under fyra dagar gästat fem orter i Bohuslän: Lysekil (25/6), Grundsund (26/6), Hälleviksstrand (27/6), Mollösund (27/6) och Skulpturparken Pilane (28/6).

Den sistnämnda var inte bara en all starkväll med artister och musiker i skön förening från tidigare dagar utan också just ett vågspel. För första gången håller arrangörerna en konsert utomhus. Här handlade det om att ha tumme med vädergudarna och deras nyckfulla spel för att göra en kväll där publik och musiker kan förenas.

Nå, regnet höll upp, så när på några droppar halvtimman innan starten. Men blåsten hämtade definitivt inte andan utan andades på friskt från början och över hela evenemanget. En gråmulen himmel sprack upp och dramatiken i musiken under kvällen fick sannerligen konkurrens från vädrets krafter.

Men det är förstås inte bara arrangörerna som tar risker med ett sådant här arrangemang utan också publiken (totalt över 1300 betalande). Den trotsade stolt alla utmaningar för att se Malena Ernman och Mikael Persbrandt underhålla tillsammans med tyskgrekiska pianisten Danae Dörken samt kammarorkestern ledda av stjärnviolinisten Alissa Margulis från Tyskland.

Extra, kanske, man frestade på publikens tålamod då affischnamnet Mikael Persbrandt med kort varsel ställt in och ersatt av Ola Rapace. Det är alltså andra gången på en månad som denne svenska skådespelarnas enfant terrible bokar av ett engagemang. Gästspelet på Stora Teatern med ”Dödsdansen” – 30 och 31 maj samt 1 juni – med Lena Endre, Thomas hanzon och just Mikael Persbrandt ställdes även detta in med kort notis.

Nå… man förlorar en del. Vinner annat. Ola Rapace röst hörs över nejden, men oklart varifrån. Hans stockholmska ljuder över klipporna och se där, där kommer han med recitation av Strindberg, som Rapace bara helt spontant talar till oss. Han är klädd helt i svart med kängor, som en combatsoldat med grånad frisyr. Det är en snygg entré, där han sakta bär med sig sin text från promenaden över klipporna ned mot ängen där publiken sitter för att med ett vigt skutt ta sig upp på scenen och där avsluta sitt framträdande.

Vid flygeln sitter då redan Danae Dörken vid flygeln, som vid Ola Rapace sorti snart tar över med Ludwig van Beethovens ”Piano sonata Nr. 14 Quasi una fantasia op. 27 Nr. 2 i ciss-moll”, eller ”Månskenssonaten” som vi dödliga kallar den. Hon har en smeksam ton med lekfulla fingrar som rör sig över tangenterna. Ett flyende, skönt spel, men så kräver också denna Beethovens klassiker det. Men det är i hans påföljande ””Allegretto”, ”Trio” och ”Presto agiato”, som Danae Dörken verkligen tar sig han Beethovens fullödiga dramatik. Hon spelar som det ryker om flygeln, använder basspelet med full kraft i växelverkan med det ljusa. Allt sker med kraft och ackuratess.

Så paus och rastlös vila för publiken där de flesta tagit till sig att det krävdes egen stol till evenemanget. Inte jag och mitt sällskap, som åtminstone hade med oss sittdynor att skilja det daggfuktiga gräset i sluttningen från byxbakarna. Några passade på att ta en snabbpromenad i Skulturparken, som alltid bjuder på spännande upplevelser. Andra passade på att köpa fika eller annat tilltugg i foodtrucken eller den Londonbuss som var ditkörd för ändamålet.

Så dags för kammarorkestern på sju man och kvinnor som ge Vivaldis ”Våren” och ”Sommaren” ur hans ”De fyra årstiderna”. Ja, ännu en klassiker, som väl de flesta hört förut. Och, ja, det började skirt spirande vackert med ”Våren”, men musikernas rastlöshet tog snart över. Här skulle det inte spelas Vivaldi på klassiskt Vivaldis vis. Istället bjöd man på raw power, ett intensivt spel med attack på instrumenten och kompositionerna. Det blev en frustande vital konsert, som fullkomligt knockade mig, där ”Sommaren” – som ju i redan i Vivaldis komposition uttrycker en plåga för den stekande värmen – var ren lidelse. Smärtsamt snyggt.

Ny halvtimmes paus inför grand finale med Malena Ernman, mezzosopranen, som inte bara har ett enastående röstomfång utan också rör sig mellan genrer. Ja, det har ju bland annat varit Melodifestival (”La voix”, vinnande bidrag 2009) och musikal (rollen som Gabriella i ”Såsom i himmelen” 2018) utanför operahusen i världen.

Med henne på scen (plus pianisten Danae Dörken) ska det bjudas på Georges Bizet – fem sånger som mycket kan liknas vid romanser: ”Chant d’amour”, ”Ouvre ton cœur”, ”Bolero”, ”Adieux de l’hötess arabe”, ”Tarantelle” och ”La coccinelle”. Hon bjuder generöst på berättelser om musiken och texterna, introducerar dem. Men leker också med både sångerna och publiken, då hon mitt i avbryter för en snabb replik. Det blir ju show. Ja, operaunderhållning, om man så vill. Framför allt i ”La coccinelle” (nyckelpigan) där hon med rösten, tramsigt roande gör en pipig nyckelpiga i denna passager. Plötsligt kan hon hämta andan, överdrivet, och förklara att det måste man inför den här svåra uppgiften, innan hon graciöst drillar vidare upp och ned i registret.

Hon tävlar med den ihållande vinden om vem som kan blåsa mest till orkan. Med partituret håller hon sin klänning i schack då vindarna vill slita upp plagget som för Marilyn Monroe i den klassiska scen från ”Flickan ovanpå” (1955).

Ja, det blir mer. Som ”Habanera (L’amour est un oiseau rebelle)” från just Bizets ”Carmen”. Lekfullt skickligt även den.

Jo, Malena Ernman kan underhålla. Även en allt med sköldslagen publik i desperat skydd för lä på en äng bland Bohusläns klippor. Det blir en trevlig stund med populärkultur i klassisk dräkt.

Bohusläns kammarmusikfestival (25–29 juni 2025), 28 juni 2025. Skulpturparken Plane, Tjörn.

Med: Malena Ernman, Ola Rapace, Danae Dörken, piano, Alissa Margulis, violin, Makjra Inkinen, violin, Per Nyström, cello, Kersten Cottym cembalo, Hrachya Avenysian, violin, Alexander Gordon, viola, och Gregory Vartian-Foss, kontrabas.

Fotnot: I kväll, på Societetshuset, Marstrand, uppträder samtliga åter, förutom Ola Rapace. Programmet är heller inte riktigt som gårdagen då Malena Ernman sjunger operaarior från barocken. Dessutom spelar kammarmusikerna även ”Hösten” och ”Vintern”.