Fars:

OSS SWINGERS EMELLAN

!!!!

Krusenstiernska teatern, Kalmar.

Publik: Utsålt.

Bäst: Farten och tajmingen.

Sämst: Inget, inte ens premiärnerver.

Fråga: Ska Robert Gustafsson toppa detta nästa år…?

Sommarunderhållningen i Krusenstiernska trädgården sjunger på sina sista verser. Thomas Petersson gör alltså nu sin sista fars på denna vackra scen. Nästa är år det Robert Gustafsson, som då sjunger finalen. På grund av slitage i den anrika trädgården måste nöjesproduktionerna flytta. Trist, men förståligt. Från och med sommaren 2027 råder åter stillhet innanför de röda planken som omgärdar parken.

Ja, Thomas Petersson och Robert Gustafsson gör växelvis underhållningsverkan. Ojämnt år Thomas Petersson. Jämnt Robert Gustafsson.

Så i år är det alltså den roande hallänningen som ansvarar för komiken. Jag vet inte hur länge sedan det var jag såg honom, men helt klart är att det har tagit allt för lång tid. Få kan som han roa mig och få mig till skratt.

Jag blir inte besviken. Intrigen löper sällan långsamt i denna till bredden fylld av lögner underhållande fars. De golfspelande kollegorna Johan Backlund (Thomas Petersson) och David Almhage (Måns Nathanaelson) smiter från mässna på Elmia – och därmed sitt jobb. Istället checkar de in på en golfklubb i Kalmartrakten för en helg utan fruar, ansvar och med golfspel. Problemet är bara att deras nya chef – KG Sundholm (Anki Albertsson) – är på plats som av slumpens elaka skördar. Hon som moralistiskt värnar om äktenskapets helgd och att umgänget med den äkta hälften är heligt. Så får då Johan Backlund agera David Almhages fru i en hastigt iscensatt lögn, som snabbt skenar.

På hotellet/golfklubben tjänar söta och unga receptionisten Tina (Clara Henry), hennes chef, den strängt strama fru Karlén (Charlott Strandberg) och slashasen till vaktmästare Bengtsson (Martin Rydell). Han som har en sjukdomsbild större än Nationalencyklopedins samtliga verk.

Ja, de blir dråpligt från start. Tillika absurt fånigt när lögnerna tävlar om hotellets/golfklubbens trassiliga telefonlinjer. En härva som Bengtsson är satt att reda ut.

Intensiv. ”Oss swingers emellan” har inte en död minut. Foto: TOMMY HOLL/STELLAPICTURES

Michael Parker (1935–2019), den engelskkanadensiska pjäsförfattaren, har skrivit en svindlande rapp fars (originaltitel ”Whose wifes are they anyway” 2012). Den som Pär Nymark gjort en bländande svensk översättning och bearbetning av. På klassiska Krusenstiernska teaternmanér är handlingen förlagd i Kalmars absoluta närhet. En flört till den lokala publiken, som landar i god jord.

Replikföringen är lika raskt levererade som tajmingen i de tusen och en entrér och sortier som gänget på scenen gör. Här handlar det om nio dörrar/passager som passeras. Allt sker i ett rasande tempo, som för Thomas Petersson även inkluderar snabba klädbyten, som ensemblen hanterar med beundransvärd precision.

Manuset är inte bara rappt utan också tramsigt underhållande och, förstås, försåtligt ekivokt. En lögn föder en lögn föder en lögn och under hotellpersonalens allseende öga ökas missförstånden. Som man kan ana av titeln bjuder swingerserotiken – och även golfen – in till förvecklingarna. Ja, de som inte blir mindre då kollegorna Backlund-Almhages fruar, Lotta (Martina Arbman Sundén) och Karin (Anna-Karin Palmgren), dyker upp.

Det här är en underhållning som räcker över sommaren spelad av en ensemble som kollektivt firar triumfer. Ja, Thomas Petersson är lysande i sina roller (ja, han gör tre) snyggt flankerad av Måns Nathanelson nervöst fladdriga karaktär. Clara Henry är måhända en smula besvärad av ett inledningsvis manustroget spel, men växer med emfas under spelets gång och svingar vilt i andra akten. Ankie Albertssons KG Sundholm är utseendemässigt hämtad från Prunella Scales karaktär Sybil Falwty i klassiska tv-serien ”Falwty Towers” och gör här en välbehövligt stabil roll, som för de övriga att luta sig. Så också med Charlott Strandbergs fru Karlén, som håller moralens flagga högt för hotellets/golfbanans bästa. Den lokala profilen Martin Rydell firar triumfer med sin Bengtsson. Vilken känsla för hur repliker ska sättas och hur en karaktär ska skapas!

Som alltid med en fars drivs tempot upp i andra akten. Här är farten från början hög och, nej, ”Oss swingers emellan” förlorar inte för en sekund i effektivitet i andra akten. Här excellerar ensemblen när röran och missförstånden blir allt mer intensiva.

Nu gör Anna-Karin Palmgrens Karin Almhage entré. En roll som slipar hämndljuvt mot sin man och hans kollega. I sällskap med Martina Arbman Sundéns Lotta Backlund, en osäker och känslig karaktär i en komisk gestaltning, spinner förvecklingarna igång på högvarv.

Varje karaktär får sina blixtrande möjligheter att ta plats och gärna samtidigt i en pjäs där underhållning bor granne med kaos. Ja, tramsigt. Ja, fånigt. Men aldrig helt utan ett givet slut. ”Oss swingers emellan” svingar högt och lågt med frenesi och precision. Det roar mig stort. Det var länge sedan som jag skrattade så högt och länge.

”Oss swingers emellan”, Krusenstiernska teatern, Kalmar. Premiär 26 juni 2025. Spelas till och med 26 juli.

Av: Michael Parker.

Regi: Klas Wiljegård.

Svensk översättning och textbearbetning; Pär Nymark.

Scenografi: Arduino Puzo och Fredrik Dillberg.

Mask- och perukdesign: David Julio.

Kostymdesign: Maria Felldin.

I rollerna: Thomas Petersson (Johan Backlund), Måns Nathanaelson (David Almhage), Clara Henry (Tina), Charlott Strandberg (fru Karlén), Anki Albertsson (KG Sundholm), Anna-Karin Palmgren (Karin Almhage), Martina Arbman Sundén (Lotta Backlund), Martin Rydell (Martin Rydell) och Magnus Kviske (Göran Sundholm).