Konsert:

HÅKAN HELLSTRÖM med gäster

!!!!

Ullevi, Göteborg.

Publik: 73 162.

Bäst: Så många starka stunder, men ögonblicket med 13-årige Nisse Hasselgren var tårdrypande och magiskt.

Sämst: Ljudet var bitvis bortom all räddning i blåsten.

Fråga: En snudd på optimal kväll, hur ska han toppa den…?

Det är som en sommardag, en sen vårkväll förklädd till höst. Regnet håller förvisso andan, men vindarna viner kalla och vi som är dressade för student. Men här gäller det att inte missa en sekund för då blåser ögonblicket bort i snålblåsten.

Inte bara för att Håkan Hellström gör sin tionde Ullevikonsert. Inte bara för att han åter slår Nordens största arenas publikrekord (nu 73162). Utan för att det händer saker hela tiden.

En konsert med Håkan Hellström är som en cirkusföreställningen. Men tältet där allt händer är en utomhusarena dit alla är bjudna och exklusiva gäster därtill. Då måste man vara med från start.

Från bandets start till den centralt placerade scenen, där musik från ”Du är snart där” ljuder för att snart brytas av av Håkan Hellströms entré från den långa bryggan från Ullevis norra läktare till scenen. Han kommer in som en tamburmajor, iklädd poprandiga byxor, Frälsningsarméns skärmmössa och kavaj, som väl inte burits sedan Thåströms Imperietdagar. Nu i det mest rörande sammanhang med Frälsningsarmén sedan Freddie Wadlings ”Blott en dag” på välgörenhetsalbumet ”En salig samling” (1999).

Så gör han denna paradentré med just Frälsningsarméns blåsorkester och resterande delar av hans band. Det är redan då fullkomligt sensationellt och förtjusande.

Han tar förstår snabbt grepp om publiken med väl alla musiker på plats på centrumscenen och konsertens egentliga början. Hela Ullevi blir ett förtjust stormande hav som tävlar om uppmärksamhet i de intensiva vindarna som drar in. Så av med Frälsiskavajen, mössan har redan flugit all världens kos. På med en hatt som som hämtad från Bob Dylans ”Desire”-album (1976) och plötsligt är han en Dylanlookalike med stil likt en exalterad indiepopkille från Göteborg som som få andra kan domptera en publik på över 70000.
Varje nummer får sin nya dräkt. In med nya arrangemang, annorlunda intro och kärleksfull upp- och omdatering. Dylanhatten byts mot en, passande nog, stormhatt i femte låten ”Dom där jag kommer ifrån”. En hatt som tjänar som en del i den koreograferade jongleringen han titt som tätt underhåller med.

Ja, ni fattar. Det går undan.

Ja, Håkan Hellström är en sann entertainer. Noga in i minsta detalj. Allt verkar spontant, men är inrepat, stött, nött och blött länge inför det här stora ögonblicket. Ja, senast kvällen innan då man i ett folktomt Ullevi körde igenom hela programmet plus kostym för samtliga.

Sarah Klang kommer, som första gäst från Göteborg (alla kvällens gäster är härifrån eller från närområdet), glider drottninglikt in för att sjunga ”Pärlor” med Håkan Hellström. Hon gör den förstås till sin. De gör den självklart till något gemensamt.

Med den mäktiga allsången till ”Gårdakvarnar och skit” (gaisare kan ju drömma om den storpubliken som Håkan har) kommer plötsligt en poliskonstapel inskridande på scen med batongen hängandes i midjan. Vad händer…?

Det visar sig vara Björn Gustafsson, som bryter av med ett strålande komiskt nummer där han som polis undrar om artisten på scen har tillstånd. Det blir dråpligt, fruktansvärt roligt och lekfullt tramsigt för att mynna ut i refrängen till Gunnar Danielssons ”Som sommaren”, låten som Håkan Hellström otippat gjorde en cover på förra året.

Björn Gustafsson hänger på i sången och följer även fint med in i ”En midsommarnattsdröm”, där spexet fortsätter med en spelat pårökt polis som chillar med bandet.

Så hämtar vi andan och Håkan Hellström presenterar nästa gästartist med att han blivit tipsad om ett filmklipp om en kille från Nordhemsskolan, som sjunger ”Nordhemsgatan leder rakt in i himlen”. In på scen med kepsen bak och fram kliver 13-årige Nisse Hasselgren och sjunger skirt, rörande vackert just den låten som senast – 2022 – gjordes med Göteborgs symfoniker. Nu är det i ett avskalat arrangemang med fokus på denne gossopran med grungelook. Det är magiskt med mina tårar som ackompanjemang.

Håkan Hellström står bredvid, spelar lite munspel, men är främst en pedagogisk, uppmuntrande sidekick i stunden.

Ja, han kan sådant där. Skapa en sällsynt känslomässiga dramaturgi i sina arenakonserter. Med scenen i mitten har han väl hoppats på att bjuda alla på allt och exklusivt – åtminstone någon gång under kvällen. Jag vet inte om det fungerar helt optimalt, även om tanken är god. Emellanåt skymmer högtalarpelarna, ibland den centrala delen av scenen där bandet och Frälsningsarméns blåsorkester för det mesta håller hus.

Men det är en kväll för fest, för gripande tal och versioner av låtarna, för smittande glädje och för nostalgi. Ingen vurmar väl så för Göteborg och en romantisk bild av staden. Bildskärmarna bjuder inte bara på händelser från scenen utan klipp som accentuerar låtarnas innehåll. Det blir en allsköns radda bilder med allt från artistiska förebilder (John Lennon, Bob Dylan, Torbjörn Nilsson, David Bowie, Freddie Wadling, Astrid Lindgren…) till humoristiska filmsnuttar med dansande suputer inramat av lekfulla animationer,. Scenarbetarna är som hämtade ur det där klippet från de sommarturnén 2023 om göteborgska hamnsjåare med sina lustiga smeknamn. Ingen detalj är för liten för att slarvas bort. Ja, till och med en gigantisk krok från någon kran i hamnen hänger över scenen.

Finalen är emotionell med ”Valborg” som utgångslåt och allsång. Mäktig, trots att den hyllar Gais. (Å andra sidan sjunger han i andra låter mer om änglar än om grönsvart, så det må vara hänt.) Istället för exalterade applådåskor dånar en del av slutscenen i Steven Spielbergs ”Närkontakt av tredje graden” med John Williams suggestiva, majestätiska ”Wild signals”, som efter en låååång stund glider över i första extranumret ”Din tid kommer”.

Så kommer Miriam Bryant in som efterlängtad gästartist för ”Du kan få mig så lätt”. Och, nej, det blir inte lika magiskt som första mötet på Ullevi 2016, då duetten blev som från ett älskande par. Men det är nog så ljuvt ändå. Och visst sjunger hon bättre än någonsin, trygg i sitt artisteri och sina kvaliteter som sångerska.

Klokt nog är hon också med i ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”, en låt som Håkan Hellström ensam inte riktigt bemästrar längre. (Den ligger otroligt högt i originaltonarten.) Det blir en annorlunda version, som är helt bländande.

Så farväl med ”Du är snart där”, återigen ett nytt arrangemang, men med samma utgång som vanligt med slutscenen i Charlie Chaplins ”Moderna tider”.

Ja, det är en formidabel kväll med bitvis uselt ljud. Det blir lätt så i blåsten och kanske också på grund av den centralt belägna scenen. Det måste vara otroligt svårt att ratta rätt med en sångare som försvinner utom synhåll emellanåt och med ett band som rör sig runt omkring.

Nytt blandas (premiär för ”Gå för glory” och ”Sweethearts” plus refrängen från ”Som sommaren”) med gammalt, som ”Ramlar”, som skapar ett än mer kokande Ullevi.

Ikväll bjuder han på sin elfte Ullevikonsert. Det kommer bli ett nytt godisregn, en cirkus med kanske nya nummer och gäster. Man vet aldrig med Håkan. För han vill att varje kväll ska vara unik.

Håkan Hellström, Ullevi, Göteborg, 6 juni 2025. Spelar också 7 och 13 juni.

Bandet: Tobias Wiklund, trumpet, David Nyström, klaviatur, Finn Björnulfson, slagverk/sång, Labbe Grimelund, trummor, Oscar Wallbom, bas/sång, Mattias Hellberg, gitarr/munspel/sång, Simon Ljungman, gitarr/sång, Nils Berg, saxofon/klaviatur/fiol/sång, LaGaylia Frazier, sång, Annika Granlund, sång och trumpet, Ingela Olsson, sång, och Kerstin Ryhed-Lundin, sång.

Gäster: Frälsningsarmén blåsorkester, Sarah Klang, Nisse Hasselgren, Björn Gustafsson och Miriam Bryant.

Fotnot, korrigering 20250617: Frälsningsarméns blåsorkester är egentligen inte från kåren utan består av jazzmusikerna ”Frälsningsarméns blåsorkester” med ”Frälsningsarméns blåsorkester” med Joakim Rolandsson, flöjt och altsax, Lina Lövstrand (flöjter och alt- & barytonsax,, Malin Wättring tenorsaxofon, Jacek Onuszkiewicz, trumpet och flügelhorn, Lennart Grahn, trumpet och flügelhorn,  Elin Andersson, trumpet och flügelhorn, Michele Campo, trombon, Magnus Wiklund, trombon, Ella Wennerberg Wettéus, trombon & bastrombon, och Niclas Rydh, bastrombon och sousafon.

Låtlista:

1. Intro med temat från Du är snart där
2. Jag har varit i alla städer
3. En vän med en bil
4. Gå för glory
5. Dom där jag kommer ifrån
6. Mitt hjärta är ett jordskred
7. Tro och tvivel
8. Sweethearts
9. Du kan gå din egen väg
10. Mitt Gullbergs kaj paradis
11. Pärlor (med Sarah Klang som gäst)
12. Gårdakvarnar och skit
13. Refrängen till Som sommaren (Gunnar Danielsson, här med Björn Gustafsson som gäst)
14. En midsommarnattsdröm (med Björn Gustafsson som gäst)
15. Nordhemsgatan leder rakt in i himlen (med Nisse Hasselgren som gäst)
16. När lyktorna tänds
17. Kom igen Lena!
18. För sent för Edelweiss
19. Det kommer aldrig va över för mig
20. Ramlar
21. Valborg
22. Mellanspel med visning av en scen ur filmen Närkontakt av tredje graden med John Williams Wild signals
23. Din tid kommer
24. Nu kan du kan få mig så lätt (med Miriam Bryan som gäst)
25. Känn ingen sorg för mig Göteborg (med Miriam Bryant som gäst)
26. Du är snart där