Inför den publika premiären på Göteborgs filmfestival 1992 anade regissören Colin Nutley ingenting om den framgång hans film ”Änglagård” skulle få. Nu över 30 år senare konstaterar han tillsammans med hustrun Helena Bergström att succén har övertrumfat precis allt. Och fortfarande är de lika fånigt och överraskat stolta över filmen som vann inte bara svenskarnas hjärtan.

– Då inför premiären stod Sven Wollter på knä och sa ”Colin, du kan inte klippa den så här”, berättar Helena Bergström.

– Ja, och en vän – och blivande chef på TV4 – tyckte inledningen var skräp, fortsätter Colin Nutley.

– Men jag ändrade ingenting.

Vi träffas i hotel Drakens foajé efter en visning på biograf Draken av den sedan några år restaurerade versionen av ”Änglagård”. Filmen som gav regissör Colin Nutley och hans hustru en framgång som de fortfarande knappt har grepp om. Återigen tjusas paret av publikens reaktioner, som om historien nära nog upprepas från premiärvisningen under filmfestivalen i Göteborg 1992.

– Inför premiären ringde min mamma och frågade ”Vad är det för film? Skrattar man?”. Jag visste inte. Kanske var det en superflopp, berättar hon.

– Men vid visningen tog det två sekunder innan de första applåderna kom. Sedan grät och skrattade publiken konstant för att sedan applådera och skrika i minst tio minuter efter filmens slut.

Jo, Colin Nutley hade prickat rätt in i den svenska folksjälen med sin film och kan nöjt konstatera att alla som tvivlat på honom innan hade fel.

– Det är en independentfilm, den mest framgångsrika som gjorts i Sverige. Vid hade problem med att få finansiärer. SF, som vad med på ”Black Jack” (filmen innan), ville inte vara med här. Många hoppade av efter manusläsningen. Men Steen Priwin från Sveriges Television i Göteborg tackade, som en av få, ja. Vi har honom att tacka för mycket. Och skådespelarna.

– Faktum är att vi stod på ruinens rand, inflikar Helena Bergström.

Men av de försiktiga 18 kopior som gjorde av filmen blev det tvunget att snabbt göra ett hundratal. Filmen fick änglavingar och spreds inte bara över Sveriges samtliga biosalonger utan också vidare ute i världen. Lite otippat kom den att bli en framgång så fjärran som Australien.

– Vi har precis bytt kontor och inför flytten höll jag på att rensa. Då hittade jag klipp från den perioden och kunde konstatera att filmen låg i topp i flera år, säger Helena Bergström.

– Och när den sedan visades på tv sågs den av fyra miljoner, flikar Colin Nutley in.

– Ja, ”Änglagård” slog ”Kalle Ankas jul” då, fortsätter Helena Bergström.

Det blev ytterligare två filmer i ”Änglagård”-serien – ”Änglagård – andra sommaren” (1994) och ”Änglagård – tredje gången gillt” (2010). Men framgången slocknade inte med dem. 2023 hade musikalen ”Änglagård” premiär på Oscars i Stockholm med Helen Sjöholm, Tuva B Larsen och Tommy Körberg i ledande roller. Edward af Sillén och Daniel Rehn ansvarade för manus och Fredrik Kempe för musiken.

Succén blev – återigen – monumental. I en tid då privatteatrar haft det kärvt efter pandemin rosade Oscarsuppsättningen marknaden. En säsong blev två, för att följas av en tredje då Sanna Nielsen förtjänstfullt gick in och tog över Helen Sjöholms roll som Rut Flogfält (läs recension här).

Inom kort kommer uppsättningen för sin grand finale i Scandinavium (läs här) efter ett gästspel i Malmö. Sedan är det över. I Sverige. För den här gången.

– Nu kommer uppsättningar i Finland, Norge och Danmark. Vi jobbar också på att den ska komma till West End, säger engelsmannen – och Arsenalsupportern – Colin Nutley.

– Då vi väl tackade ja till att ”Änglagård” skulle bli musikal var vi noga med att inte lägga oss i. Vi sa ja till att vara rådgivare och ja, någon gång har jag reagerat på lösningar som gjorts. Men det har jag släppt. Jag har hört om att så inte varit fallet då andra filmer blivit musikaler. Jag ville inte falla i den fällan.

Colin Nutley är 81 år, drabbades av en stroke i oktober. Men har rehabiliterats väl, är ”ungdomligt” klädd i snygga, rutiga byxor, vit t-shirt och en poppig, svart, luddig kofta. Han är ivrig och förtjust att svara på frågor om ”Änglagård”. Vårdar – tillsammans med sin fru Helena Bergström –förvisso ljuvt minnena om ”Änglagård”. Men faller inte i nostalgins fällan.

– Det är märkligt med ”Änglagård”. Temat med främlingsfientlighet och människor med utanförskap är ju högaktuellt, säger han.

– Ja, jag tror faktiskt att filmen betydde mycket för dem som var annorlunda ute i bygden. Men min roll som Fanny Zander och Rikard Wolffs roll som Zac har hjälpt många att vara som som de vill vara. Så också idag.