Smärtsamt starkt om spirande tonårstid

Musikal:

SPRING AWAKENING

!!!

Stark. Musikalstudenterna på Högskolan för scen och musik i Göteborg gör en stark insats i musikalen ”Spring awakening” på Göteborgs stadsteater. Foto: OLA KJELBYE

Lilla scen, Göteborgs stadsteater.

Publik: Utsålt.

Bäst: Alva Palm är berörande som Wendla.

Sämst: 16.00 på en fredag är en svår tid.

Fråga: Varför en engelsk titel…?

När författaren Frank Wedekind kom med pjäsen ”Våren vaknar” 1891 skapade den så stort rabalder att den förbjöds. Det skulle dröja ytterligare 15 år innan den sattes upp och ännu hundra år innan den hade premiär som musikal på Broadway. Där mottogs däremot Duncan Sheiks (musik) och Steven Saters (manus och sångtexter) verk desto mer positivt och kammade hem inte mindre än åtta Tony Awards.

När musikalen nu – under sin amerikanska titel ”Spring awakening” – spelas på Göteborgs stadsteaters lilla scen är det i ett samarbete med Högskolan för scen och musik i Göteborg. Musikalen är helt enkelt musikalstudenternas slutproduktion på utbildningen.

Ett mandomsprov, minsann.

Musikalen vårdar ömt och dramatiskt Frank Wedekinds tema: ungdomens blomstring, könsmognad, tvivel, okunskap om sin spirande kropp, sexualiteten, kärlekens hastigt uppflammande lågor, självförakt. Men också pennalism, distans till föräldrar och lärare, hierarkiska strukturer. Och, inte minst, bristen på adekvat sexualundervisning.

Jag är förtjust att det i ålder inte skiljer så mycket mellan de agerande och de roller de gör. Det gör att de bär med sig sin oskuld, sin tonårssmärta. De kan därför växla mellan självförakt, darrande och hukande under slagen och skir, spirande, naiv kärlek.

”Spring awakening” duckar inte för något och skildrar så mycket, så dramatiskt och ömt intensivt. Tonårsgraviditet, samkönad kärlek, incest, våld inom familjen, självmord och mental ohälsa.

Nej, det skilde nog inte så mycket då, för 130 år sedan och nu. Känslorna är desamma. Förhoppningsvis är vi bättre på att bjuda in till känslor och samtal mellan barn och vuxna, att inte slarva bort sexualundervisning. Här är avgrunden bråddjup mellan vuxna och de unga. Tonåringarnas misstag blir till föräldrarnas skam och rädsla inför hur det ska se ut inför andra; jag inbillar mig att det är annorlunda nu.

Musikalstudenterna gör en imponerande insats med fenomenala ensemblescener. Här ska agerande paras med sång och med koreografi – den sistnämnda excellent skapad av Mike Gamble. Fortfarande är många inte färdiga med sina röster, har inte hittat tonen och självsäkerheten. Ibland är skådespeleriet mer självklart än sjungandet. Emellanåt precis tvärt om. Men det finns några, som alltid, som sticker ut. Som Alva Palm, som gör sin Wendla osäker, smärtsam och lustfylld, som tonårstiden bjuder. Karin Gjørv Røraas har skapat en svart sårig Ilse, hon som sexuellt utnyttjats och av självförakt söker sig djupare och djupare ner. Även Nora Aurdal har smärtsam karisma med sin Martha. De har alla starka röster, som berör. Och jag skulle gärna höra mer av Bobbi Lindahl, som har en ljus, klar och känslig musikalröst som tjusar och är i fin samklang med Jesper Larsson.

Lukas Lönnbro har stark scennärvaro med sin rättrådige Melchior. Är lillgammal i ett barns kropp som växer till vuxenhet så det knakar. Det är skickligt att iscensätta det.

Som trygghet finns etablerade Ashkan Ghods och Michaela Thorsén i flera vuxna roller. Han som är allt från en grym Caligula-gestalt från klassiska filmen ”Hets” till rigid rektor, präst, patriarkalisk far och slemmig abortör. Hon som lärare och i olika roller som mor, skickligt förändrad med en frisyr, en tonfall eller kroppshållning.

Spring awakening” är smärtsamt sorglig och en musikal som tar tonårstidens sturm und drang på allvar.

”Spring awakening”, Lilla scenen, Göteborgs stadsteater. Premiär 9 maj 2025. Spelas till och med 24 maj.

Baserad på en pjäs av Frank Wedekind.

Manus och sångtexter: Steven Sater.

Musik: Ducan Sheik.

Översättning: Fredrik Fischer och Linnea Sjunnesson.

Regi: AnnaKarin Hirdwall.

Kapellmästare: Daniel Lindén.

Koreograf: Mike Gamble.

Scenografi: Frida Wernersson.

Kostymdesign: Gunilla Bjerthin.

Ljusdesign: Anders Johansson.

Ljuddesign: Tommy Carlsson.

I rollerna: Nora Aurdal (Martha), Karin Gjørv Röraas (Ilse), Martin Hopland Dyngeland/Axel Birgander (Otto/Utbrecht), Josefin Johansson (Wendla 8, 10, 14, 16, 18 och 23 maj, övriga datum Anna), Jesper Larsson (Hänschen/reinhold), Bobbi Lindahl (Ernst/Reinhold), Martin Hopland Dyngeland/Filip Lundin (Moritz) , Lukas Lönnbro (Melchior), Karoline Nilsen Lindland (Thea), Alva Palm (Wendla 9, 11, 17, 21, 22 och 24 maj, övriga datum Anna), Samuel Rörström (Georg/Dieter), Ashkan Ghods (lärare, rektor, präst, far, abortör) och Michaela Thorsén (lärare, mor i olika relationer)

Musiker: Daniel Lindén (piano), Olle Ackerud (trummor), Liv Bergström (viola), Rebecca Bäckman (bas), Lina Cavanna (viola), Malin Fransson (violin), Hilda Linander (violin), Agnes Persson (cello), Hampus Samuelsson (gitarr) och Hanna Welander (cello).

Lämna en kommentar