Konsert:

BILLIE EILISH

!!!

Royal Arena, Köpenhamn.

Publik: Fullt hus.

Bäst: Hennes förmåga att bjuda in publiken till sin värld.

Sämst: Ljudet. Obegripligt burkigt för att vara 2025.

Fråga: Vad kommer härnäst för denna oexceptionella, unga stjärna…?

Hon har redan betat av en stor del av sin ”Hit me hard and soft: tour”. Den som startade i Quebec, Kanada, i september för att jobba sig igenom fler städer genom Nordamerika under hösten, ta en sväng om Australien efter nyår och sedan starta Europaturnén i Stockholm förra veckan.

Huvudstaden avklarad, Oslo likaså. Succé oavsett var hon spelar. Inte illa för en 23-åring. Men så är också Billie Eilish något exceptionellt. Hon har redan varit i fokus sedan tio år, låtskrivare längre än så tillsammans med sin bror Finneas O’Connell. Han som nu är ute på egen turné, som slumpartat (?) nog gav Stockholm samtidigt som systern, så Avicciarena fick besök på scen av honom då Billie Eilish spelade.

I Köpenhamn är förväntningarna alltså stora. Precis som i vilken stad hon än kommer. Men så är hon en fenomenal röst för främst unga kvinnor i Z-generationen. En på samma gång grannflickan, som en världsstjärna med stil och ödmjukhet.

Hennes musik är som sprungen ur hiphopens groove tillsammans med EDM. Hon kan skapa intim pop, men också svulstiga danslåtar, som väcker döda till liv. Hon vet att tackla en refräng och än mer hur man skriver den. Musiken är som fuktiga fotavtryck på en regntung gata där man går ensam fram innan natten blivit dag. Hon sjunger lekfullt lättsamt om allvar och det innersta.

För det är framför allt texterna som bär. Hon är naturligtvis främst språkrör för sig själv och sina känslor, men har i ett utanförskapets 2010- och 2020-tal blivit just den röst så många behöver. Hon kan ensamhet. Hon kan tvivel. Hon kan självförakt. Hon kan osäkerhet. Hon kan olycklig kärlek. Men hon kan också förmedla hopp.

”Hit me hard and soft: tour” bjuder på en scen i centrum. I två diken sitter bandet. Hon gör entré i en bur, öppnar explosivt med ”Chihiro” med en tordönsvägg av skrik från den månghövdade publiken, främst unga kvinnor. Ett skrikande jag nog inte hört sedan New Kids On the Block i Scandinavium tidigt 90-tal. En ljudvägg som aldrig upphör. Så, ja… det dröjer inte länge innan samtliga är på fötter och festen är igång.

Billie Eilish är coolt förtjust, men tappar emellanåt fattningen över uppståndelse. Petit moi? Men hon vet att vårda uppmärksamheten. Låter inget gå över huvudet. Publiken är viktig, den vill hon ge näring och uppskattning. Det blir ett fantastiskt spel mellan den och henne, som ger energi över den nära en och en halv timme konserten varar.

Det är ett effektivt framträdande, som emellanåt gör mig punchig. Hon bjuder på sig själv, delar sin uppmärksamhet med hart när varje kotte i publiken. Det är snyggt.

En liten plattform i mitten åker effektfullt upp och låter henne sväva högt över scenen. Hon sjunger med mjuk, melodisk röst och behöver aldrig, någonsin, ta i för att ta ton. Alla sjunger med. Alla vet vad det handlar om. Alla känner att det här berör mig. Det är starkt.

När hon sätter sig i skräddarställning och äskar om tystnad vet också alla vad som ska komma. Hon ska sampla sin röst för att på plats skapa en unik version av acapellalåten ”When the party’s over” och får total lydnad i respons. ja, fram till hon börjar sjunga texten till den nu förinspelade röstgrunden. Det är magiskt! Med en allsång som knockar.

Inte för en sekund släpper hon publiken. Inte för en sekund släpper den henne. När hon vid pianot på ena kortändan kör trion låtar ”Lovely”/”Blue”/”Ocean eyes” blir buren centralt ett hav med vågor som slår in. Så enastående starkt och vackert. För det är inte bara musiken som talar utan också iscensättningen med fräckt ljus.

Dessvärre är det sorgkant på ljudet. Burkighet trodde jag tillhörde 70- och 80-talets konserter. Här fanns inte en chans att differentiera instrumenten och vad de egentligen spelar. Minus också till de ljuspelar, rikligt förekommande, som hissades upp och ned och därmed skymde sikten för oss på läktaren ned mot scenen.

Ja, det är synd då tekniken skymmer Billie Eilish kraft och särart på scen. Det förtar dessvärre intrycket.

Billie Eilish ”Hit me hard and soft: tour”, Royal Arena, Köpenhamn. Europapremiär i Stockholm 23 april 2025.

Låtlista:

1. Chihiro
2. Lunch
3. NDA (kortad)
4. There for I am
5. Wildflower
6. When the party’s over (sjunger med sig själv till sina egna loopar)
7. The diner
8. Ilomilo (kortad)
9. Bad guy
10. The greatest
11. Your power (akustisk)
12. Bury a friend
13. Oxytocin
14. Guess (Charli xcx-cover plus hennes video)
15. Everything I wanted (kortad)
16. Lovely/Blue/Ocean eyes
17. L’amour da ma vie
18. What was I made for?
19. Happier than ever
20. Bird of a feather