Konsert:

PETER PERRETT

!!!

Pustervik, Göteborg.

Publik: Borde ha varit fullt, men var det långt ifrån.

Bäst: Att han med högburet huvud håller stilen genom Only Ones-låtarna till solomaterialet.

Sämst: Att sonen Jamie Perrett dominerade ljudbilden.

Fråga: Hur kan han, efter ett så tufft liv, vara så oerhört vital…?

Jag är inte så förtjust i att använda ordet vital när det handlar om äldre artister, som fortfarande kan, vill och gör det de alltid har gjort. Men i Peter Perretts fall är det befogat. Mannen från legendariska the Only Ones hade en strålande karriär i sin hand, men ett tungt, eskalerande drogmissbruk under 80-talet slocknade möjligheterna för honom.

Så står han nu här, som något av ett under, på Pusterviks scen med två av sina söner – Jamie, gitarr, och Peter jr, bas – i bandet som turnerar runt Europa och bjuder på ett pärlband av låtar från sin karriär. The Only Ones-låtar sömlöst invävda i låtlistan med solomaterial. Det blir perfekt. det blir starkt. Det blir alldeles förtjusande. Från the Only Ones debut 1978 till senaste soloalbumet ”The clearing” från förra året.

Londongrabben Peter Perrett lyckades egensinnigt smälta ihop influenser från Velvet Underground och Lou Reeds solokarriär med Television på 70-talet enligt ekvationen London + New York = 1. Ett lågmält rockberättande med en sång som aldrig behöver ta i för att vara tydlig. Melodierna har lyckats vara starka och drabbande, men utan muskelkraft. När så sker blir det desto mer explosivt.

Nyss fylld 73, smal som ett sugrör, svartklädd, svarta canvasgympadojjor på fötterna och med ett par skrymmande solglasögon är han allt annat än en sång- och dansman. Men han skapar musikalisk magi med sina låtar, trollbinder publiken som låter sig uppslukas hänfört av framförandet.

Han trivs, det kan man ana. För säger mycket gör han inte. Det är sångerna som får tala och de är snyggt arrangerade för att få full laddning. Bandet är tajt och effektivt. Emellanåt får Jamie Perrett, som också var förband med musik som på något vis förenar Strokes med the Only Ones, dominera. Det blir som om han ensam försöker skapa Tom Verlains och Richard Lloyds snirklande, vackert ihopvävda gitarrdueller. Ett omöjligt uppdrag, men han löser det.

I bakgrunden står keyboardisten Lauren Moon, yppig och intagande, som får delar (kanske alla) av den manliga (äldre) publiken att bli trånande tonårspojkar. Sval, sensuell, men trots en stark profil hamnar hon dels bakom yvige Jamie Perrett, dels är hon alldeles för lågt mixad gällande klaviaturspelare och sång. Men när hon delade ut låtlistan till en nära vän till mig, dedikerade hon den med en kyss på papperet; så kan man också göra av- och intryck.

Självklart spelar Peter Perrett och bandet the Only Ones klassiker ”Another girl, another planet” och det görs som om tiden har stått still. Det är imponerande, som om varje ton gäller, som varje stavelse och frasering inte få missas. Det är skickligt med en låt som kunde ha tjatats ut efter 47 år, men som här vårdas och äras som kronjuvelerna.

Peter Perrett, Pustervik, 16 april 2025.

Bandet: Peter Perrett, sång och gitarr, Jamie Perrett, gitarr och sång, Peter Perrett jr, bas, Eduardo Dolzan, trummor, Lauren Moon, klaviatur, tamburin och sång, samt kompgitarristen vars namn jag inte kunnat finna.

Låtlista:

1. I wanna go with dignity
2. Sweet endeavour
3. The big sleep (the Only Ones)
4. An epic story
5. The immortal story (the Only Ones)
6. Secret taliban wife
7. Flaming torch (the Only Ones)
8. Living in my head
9. Fountain of you
10. Mixed up confucius
11. War plan red
12. Heavenly day
13. Another girl, another planet (the Only Ones)
14. The beast (the Only Ones)
15. Someone who cares (the Only Ones – extranummer)
16. Take me home (extranummer)
17. Disinfectant (extranummer)