Hur kommer man ur ett 30-årigt trauma.? När minnen formar det dagliga livet. När frågorna blir en tvångströja svår att klara sig ur.
Musiken var vägen ut för Kristina Hansen. Men inte den musik hon fostrats in i. Den klassiska. Istället hittade hon en ton i mörkret som gav öppningar för ett nytt, livsviktigt skapande.
Ur sorgen, erfarenhet av föräldrar vars liv ändade i havets djup med Estonia gör hon nu i Drever musik av nödvändighet och lust.

Det skulle nu dröja några modiga år innan musiken kom. Den som skulle vara så nödvändig för att vädra ut själen och släppa in ny frisk luft.

Jag gjorde för några år sedan en intervju för GöteborgDirekt gjorde jag henne väl inte riktigt rättvisa på det knappa utrymmet.

Ja, hon berättade om föräldrarnas grymma öde. Men det blev bara några förklarande rader istället för något mer djuplodande. Det är märkligt, för mötet dröjde kvar. Hur hon då insåg att hon inte skulle bli operasångerska. Att Sisters of Mercys och Cure betydde mer än Wagner och Puccini. Hur senare PJ Harvey och White Stripes kom in i bilden. ”De jackade in i min personlighet.”

Men hon har inte stannat vid sin första singelrelease, som var den som gjorde att jag kom att skriva om henne, då hon var 54 år.

Nu var det examensprov i Matsalen, Pustervik. Eller ett releasekalas. Åttaspårsalbumet ”The good girl” har kommit. Med det också en uppvisning live. Och vilket band hon hade trummat ihop! Tomas Ledins solida rytmsektion Johan Franzon, trummor, och Ove Andersson, bas, meriterade keyboardisten John Lönnmyr, John Sarafian på explosiv och samtidigt känslig gitarr plus körande Kristina Eklöf och Anna Sarafian. Det låter starkt och ömsint.

Musiken är som hämtad från 80-talets ljuva sturm und drang. Hon rör runt i den mustiga gothgrytan, men är noga med att koka sin egen brygd. Finesserna på plattans låtar är bortskalade på scen för ett mer direkt uttryck. Men essensen av låtarna och kanske framför allt deras innehåll slarvas det inte med.

Ja, det är manierat och ska vara det. Vill man kan man höra en skolad röst som rumsterat om i rockrummen. Å andra sidan är man som jag uppvuxen med Nina Hagen, Diamanda Galas och Lene Lovich är det helt i sin ordning. Det är musik som står på tårna och balanserar mot avgrunden. Men framför allt finns här ett eget uttryck som Kristina Hansen ska vårda. Här ryms förtvivlan och sorg med ljus och hopp i en snyggt hoplagd mosaik av känslor och genrer. Och, framför allt, en stolthet över vad som kommit ut ur allt det. Snyggt jobbat.

Drever, releasekalas Matsalen, Pustervik 5 april 2025.

På scen: Kristina Hansen, sång, John Sarafian, gitarr, Ove Andersson, bas, Johan Franzon, trummor, John Lönnmyr, keyboard, Kristina Eklöf och Anna Sarafian, sång.

Låtar: 1. The good girl. 2. Mediocrazy. 3. There will be oceans. 4. Big ship. 5. The haunted house. 6. In your face. 7. Same space. 8. Play dough.