Teater:

THE P WORD

Den pakistanske flyktingen Zafar och brittisk pakistanske Billys liv är väsentligt skilda. Men förenar sig i att båda är homosexuella. Den förstnämnde som tvingats lämna sitt land för England när pappan hotar med att slå ihjäl honom, så som han lät döda Zafars älskade efter att avslöjat de bådas ”förbjudna” relation. Den andre lever i Swinging London, som manlig prostituerad på jakt efter den sanna kärleken och den stora bekräftelsen. Zafars familj har förnekat honom. Inte heller den utåtagerande Billys familj hyser några högre tankar om honom efter att han kommit ut.

I ”The P word” möts fördomar, flyktingdramatik, striden för mänskliga rättigheter, rätten att älska den man vill och romantik i något slags Bollywood-skimmer. Åtminstone delvis. Regissör Gary Whitaker har skalat ned Waleed Akhtars pjäs från 2022 till sin essens utan att för en sekund förlora skärpan. Här ryms sannerligen dramat, som kramar om publiken intensivt. Men här ryms också både humor och kärlek. Det är skickligt med denna böljande och fartfyllda dramaturgi på knappt en och en halv timme.

Scenrummet är enkelt. Två sängar mittemot varandra. En flortunt gardin och en smal gång skiljer publiken åt och de gradänger vi är placerade på som närgångna åskådare. Billys säng är prålig, mjuk och inbjudande. Zafars våningssäng på flyktingboendet är hans otrygga hem där sömntabletterna ska hjälpa honom från den mardröm verkligheten bjuder.

Det är i sanning två skilda världar. Men den gayiga Billy, som tar för sig i nöjeslivet och rör sig som en fri man, och den försiktige, rädde Zafars vägar ska mötas. Harry Singh, utbildad på Guilford School of Acting, är utmärkt som den finlemmade Billy, som stolt konstaterar att han inte tas för pakistanier eftersom hans hud är så ljus. Han pratar nära nog utan brytning och vinnlägger sig om att dölja sitt ursprung. För Zafar är problematiken av helt annan art. Raj Khera gör sin gestaltning med rak rygg och ett ömsint försiktigt spel. Det passar. Rädslan att skickas tillbaka av det brutala, skoningslösa brittiska rättsystemet gör att Zafar väljer att försöka ta sitt liv. Paradoxalt nog blir det initialt hans räddning. Suicidförsöket lyckas inte och i mötet med en läkare som han känner förtroende för väljer han att berätta om varför han flytt. På omvägar får han, som saknar ekonomiska tillgångar, en advokat som jobbar för hans sak. Men ingen pjäs utan drama och här skruvar Waleed Akhtar till det på thrillervis, mot ett gastkramande slut.

I ”The P word” sitter alltså publiken nära nog i knät, eller i sängen, på skådespelarna. Det skapar en extra intimitet och intensitet till en redan intensiv och djupt berörande pjäs.

Visst, inledningsvis blir dialogen från de respektive sängarna något av en tennismatch, som blir en prövning för nacken. Men väl uppvärmd är det med förtjusning som jag följer spelet.

”The P word”, Gothenburg English Studio Theatre, premiär 14 mars 2025. Spelas till och med 12 april.

Av: Waleed Akhtar.

Regissör: Gary Whitaker.

Billy: Harry Singh.

Zafar: Raj Khera.

Scenografi och ljusdesign: Max Mitle.

Ljuddesign: Yosef Madar.

Tekniker: Diblik Rabia.