Show:

WORK IN PROGRESS med BJÖRN GUSTAFSSON

!!!

Rondo, Göteborg.

Publik: Utsålt.

Bäst: Agentsketchen är brutalt rolig.

Sämst: Ljudet från broder Oscar Gustafssons keyboard försvann för ofta.

Fråga: Blir den här showen någonsin klar…?

Det är lite drygt 3 mil mellan Ucklum och Romelanda. Två bohuslänska orter som det är lätt att passera utan en tanke. Men något finns där. Något som gör att det där kilometerna emellan är lite närmare, som en rörig, rörlig beröringspunkt. Ucklum är Peter Apelgrens uppväxtort. Romelanda Björn Gustafssons. Det är där, i barndomen, som de båda svenska komikerna hittat sin näring och som de ogenerat återvänder till.

Släkten är värst och bäst. Den tål att skojas om. Det vet och kan båda två. Det står tydligt nu när Björn Gustafsson i sin stora återkomst på showscenen sätter upp sin ”Work in progress” med undertiteln ”En tonsatt kväll med Björn Gustafsson”.

Visserligen lovar han att det inte ska bli en kväll i gängse ståupptradition och att han ska lämna familjen utanför. Men i fonden hänger en backdrop med ”Björn Gustafsson and the Alf Hogberg Orchestra”. Vem är då Alf Hogberg…? Jo, det måste ju förklaras och plötsligt tonar morfadern Alf Högberg (1929–2015) med fru Mona (född 1934) upp. Sedan är familjen likt förbannat och roande involverad igen.

Titeln ”Work in progress” är måhända en ursäkt. Kanske är det så att han vill prova sig fram tillsammans med sin bror Oscar och sysslingen Jonas Bleckman. Då kan man ju strunta i att döda darlingar och låta mindre platsande skämt, scener eller sketcher få utrymme för att senare bytas ut eller raffineras.

Det bestämmer till syvende og sidst Björn Gustafsson, som i en schizofren prata presenterar sig som både artist, producent, regissör och manusförfattare; karaktärer i ständig strid med varandra. Jo, det är hans show. Han äger alla rollerna. Både på och vid sidan av scenen. Visst, kanske det hade varit lägligt med en utomstående som regisserat, men hade det blivit lika dråpligt. Nu blir det en komisk poäng av det.

Björn Gustafsson sjunger – Ocars Gustafsson har komponerat allt utom en skör version av Procol Harums ”White shade of pale” – och rör sig mellan en bögsång i schlagerdräkt och Batman med en close up-kamera med brorsan som fotograf. Han raljerar över currylinjer, ni vet de förmenta diagonala linjer av jordstrålning som alternativtroende menar bildar ett rutmönster runt jordklotet, som slutligen drar mot honom själv. The dark side of Björn Gustafsson presenteras.

Ja, han växlar mellan svenska och engelska, som om han drömmer om större scener eller uppdrag än Rondo. Men förlorar därför inte sin identitet. Och när han ikläder sig rollen som agent à la James Bond (”My name is Gustafsson, Bjorn Gustafsson”) och med ljudillustrationer tar sig an fiender och kvinnor, slagsmål och vapen… ja, då faller jag platt.

Så avrundas allt med en illustration av ett skoldisko hemma i Romelanda. Så på pricken ömsint, igenkännande och fnittrigt. Han är tillbaka i det tolvåriga jaget som han inte riktigt har lämnat, men fått en klädsam distans till.

Björn Gustafsson har fått till mycket, men jobbet med ”Work in progress” är inte riktigt klart.

”Work in progress” med Björn Gustafsson. Premiär på Rondo, 13 mars 2025. Spelas till och 5 april för att sedan sättas upp på Chinateatern i Stockholm med nypremiär 10 april.

Regi, manus, texter: Björn Gustafsson.

På scen: Björn Gustafsson med brodern Oscar Gustafsson, sång, gitarr och klaviatur, och sysslingen Jonas Bleckman, cello.