Teater:

BRÄNDER

Den libanesisk-kanadensiska dramatikern Wajdi Mouawad (född 1968) blundar inte för det brutala. Det står klart när jag efter att fortfarande efter en natts sömn ännu hämtar andan efter premiären av hans ”Bränder”. Det är en listigt komponerad intrig, där jag definitivt inte ska avslöja det dramatiska slutet, som sakta i något slags thrillermood skruvas åt mer och mer intensivt.

En mor avlider och lämnar sina tvillingar – sonen Simon (Vincent Grahl), med ambitioner att bli professionell boxar, och Jeanne (Fabiola Cruz), matematiker av rang och lärare på universitetsnivå, ett arv. Testamentexikutorn Hermile (Johan Gry) är inte bara sörjande vän till barnens mor Nawal (Maria Salomaa) utan alltså också den som, förutom arvet, delar ut de efterlämnade breven. De som ska överlämnas till tvillingarnas far respektive okände bror. Alltså till en far de tror är död och till en bror de inte känner till.

Det är en raffinerad start i Anna Heymowskas brutalistiska scenrum, som inramas av grå murar till ett läger med resta lyktstolpar med blekt ljus och med kravallstaket som skiftar bruk efter handling. Det är naket, obarmhärtigt och upptill skådespelarna att prestera. Det gör de med emfas.

Med pjäsens alltmer tillskruvade intrig kramar ensemblen själ och hjärta ut sina karaktärer. Ingen kommer undan när det stora allvaret greppar tag om publiken.

Vi slungas in i inte bara ett relationsdrama med barn som haft en dålig relation till sin mor – hon som sina sista fem år slutade prata – utan också i krigets vanvett och skoningslösa våld och galenskap.

Handlingen kastas från nutid till dåtid. Ibland med dubbla scener parallellt spelade. Citat återkommer förklarande. Skärvor efter skärvor läggs till en mosaik, som ger bilden av dramatik, svek, sorg; en kvinna i kärlek vars oäkta barn tvingas ifrån henne, precis som kärleken. Hur hon senare söker sitt barn genom ett icke namngivet krigshärjat land. Det som, som ett sårat djur, blottat en brutalitet som våldfört sig på folket: barn, unga, vuxna, gamla.

Barnen med Simon som vred och oförstående vänder ansiktet från sin mor mot boxningskarriären. Jeanne som möter matematikens eviga gåtor och söker svar där, men inte i sin familj. Hur de tillsammans slutligen följer i sin mors spår för sanningen.

Det här är en skoningslös hänsynslös pjäs där man inte kommer undan. Krigets vanvett kryper in under skinnet, iscensätts effektivt i scener som är något av de starkaste jag fått till mig på Stadsteatern. ”Bränder” är brännhet och brutal. Jag är djupt berörd och också tacksam för den lilla flämtande låga av hopp om förlåtelse som den trots allt bjuder.

”Bränder”, Studion, Göteborgs stadsteater, premiär 28 februari 2025. Spelas till och med 2 april.

Av: Wajdi Mouawad.

Översättning: Katrin Ahlgren.

Regi: Natalie Ringler.

Scenografi och kostymdesign: Anna Heymowska.

Maskdesign: Gunilla Bjerthin.

Ljusdesign: Charlie Åström.

Komposition: Daniel Ekborg.

Ljuddesign: Tova Östman.

I rollerna: Maria Salomaa (Nawal), Fabiola Cruz (Jeanne/Jihane), Vincent Grahl (Simon), Johan Gry (Hermile, guiden), Rasmus Lindgren (Ralph, Antoine, Malak, Chamseddine), Anna Harling (Sawda, Elhame), Ashkan Ghods (Wahab, Nihad) och Owe Wolf (Nazira, läkaren, Abdessamad, vaktmästare, fotografen).