Musikal:

SÅ LÄNGE BOLLEN RULLAR

!!!

Lorensbergsteatern, Göteborg.

Bäst: ”Suck suck” har högoktanig musikalklass.

Sämst: Ljudet var bitvis slarvigt.

Fråga: Har man satt bollen i rullning för fler föreställningar, som en skolturné…?

Kulan har varit i luften ett tag nu. Kanske inte på gräset så här i inledningen av fotbollssäsongen 2025. Men på scen. För ett år sedan hade bröderna John och Victor Dohlsten en alldeles utmärkt, egenskriven, musikdramatisk föreställning om fotbollens historia i Göteborg (läs om den här) premiär. På Stadsteatern spelades förra säsongen ”Änglarna finns dom?” (recension här). På Borås stadsteater spelades, med premiär i mars 2024, succépjäsen ”Den varmaste sommaren” – om svenska fotbollslandslagets succé i USA 1994. En pjäs som jag dessvärre missade.

Men de två förstnämnda har, förutom fotbollen, två saker gemensamt: svensk damfotboll nämns inte.

Därför är det en så viktig uppsättning som David Oest och Martin Johansson, manus och musik, samt Elisabeth Anderton (som med Martin Johansson) är initiativtagare står bakom med ”Så länge bollen rullar”.

Här blottläggs idrottslig orättvisa på ett belysande och dramatiskt sätt. Herrarnas fotbolls ställs mot damernas – och ungdomslagen – med ekonomiska medel till herrarnas A-lags fördel. Så har det varit och det har cementerats med en listige, patriarkaliske ordförande Bengt (Erik Mjönes) i fiktiva Vide BK. Han som utåt står för mänskliga värderingar och ställer barnen i fokus. Men som med ogenerad dubbelmoral gärna åker med på herrarnas träningsläger i Malaga. Att åka på damernas A-lagsläger, traditionellt i Mellerud, är inte lika attraktivt.

Så har en ny tränare engagerats till damlaget. Anna (Jessica Högefjord Rudberg) är både välutbildad och kompetent. Hon vill ha rättvisa, en självklarhet, och har ambitioner. Men dessa förhoppningar kommer snart att grusas.

Vide BK är gubbtungt. Bengts makt är lika stor, som de konservativa värderingarna är ingrodda.

Se där en intrig som heter duga och som snabbt får fäste på scen och ut i publiken.

Det är förstås djärv att ha Lotta Schelin, som fixstjärna till den här nyskrivna musikal. Och, ja, det är modigt av henne, denna svenska fotbollslegendar, att utmana sig själv med en huvudroll. Men hon överraskade på publiken och – kanske – sig själv i ”Masked singer” 2021. Hon kan inte bara spela boll, hon är också en alldeles utmärkt sångare. Men att gå från scenframträdande bakom en mask till att stå i fotbollskläder på en scen… håller det? Absolut. Hon går en fin balansgång mellan sina repliker och de solosånger hon har på ett utmärkt vis.

Men mest är Jessica Högefjord Rudberg i centrum som Anna. Hon som vill stå upp för mycket måste kämpa för varje stund med sitt lag. En roll som är både stark och svag, något Jessica Högefjord Rudberg skickligt förvaltar.

Även Erik Mjönes Bengt tar, förstås, plats. Erik Mjönes är rutinerad (bland annat körsångare/musiker i ”Lotta på Liseberg”-bandet och förträfflig som sångröst åt om den ryske artisten Alexander Lemkov i underbara filmen ”Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga”), en oerhört stark sångare som skickligt ger Bengts karaktär den pondus som krävs.

Ensemblen är rik med elever från Performing Arts School, som tar chansen varje plats på scen.

”Så länge bollen rullar” är angelägen. Ja, en nyskriven musikal kan ha sina brister och helt orkar den inte musikaliskt och textmässigt. Men den ger mersmak.

Och det finns nummer som är rätt och slätt geniala. Som i styrelserummet med bara män, förutom en kvinna. När hon rättmätigt kommer med invändningar kommer det ”Suck suck”, som nedvärderar henne fullständigt. Låten är lysande och borde göra Fredrik Kempe (”Änglagård” med flera) djupt avundsjuk. Här sitter också koreografin som en smäck. Även ”Jag tackar gud” är ett rysarstarkt nummer med Erik Mjönes röst i kraftfullt esse.

Jag hoppas att ”Så länge bollen rullar” är en föreställning som satts i rullning. Den förtjänar ytterligare speltid. Varför inte på skolor i en kanske scenmässigt nedstrippad version? Orättvisorna inom inte bara fotbollen finns fortfarande. Ämnet är viktigt, som man åskådliggör mot slutet med bildspel på allt från Öxabäcks fotbollsframgångar som pionjärer inom damfotbollen på 70-talet till Rosa Parks kamp för sina medborgerliga rättigheter i USA på 50-talet.

”Så länge bollen rullar”, Lorensbergsteatern, Göteborg. Premiär 18 januari 2025. Denna recension baserad på föreställningen från 19 januari. Föreställningen spelas till och med januari.

Manus och musik: David Oest och Martin Johansson.

Regi: David Oest.

Koreografi: Hanna Göthensten Boquist.

Scenografi: Anders Tolegård.

Ljud: Tomas Alexandersson/Gustaf Utbult.

Ljus: Annika Tärnström.

I rollerna: Jessica Högefjord Rudberg (Anna), Erik Mjönes (Bengt), Lotta Schelin (Nina), Peter Lorentzon (Janne), Wahid Setihesh (Josef), Linda Skoglund (Marita), Agnes Murby (Nea), Stefan Ridell (Vaktis), Elisabeth Anderton (Monica) plus elever från Performing Arts School.

Orkester: David Bäck (kapellmästare/piano), Max Flövik (bas), Shirin Siavashi (gitarr), och Ian-Paolo Lira (trummor)