Det händer sig vid den här tiden, som i dag tisdagen efter trettondagen, att Göteborgs filmfestival presenterar sitt program för den kommande festivalen. Så också i år. Men med ett undantag. Normalt får vi journalister möjlighet att komma några timmar tidigare, får en presentation och chansen att höra Festivalledningen berätta om filmer, som man rekommenderar, och – inte minst – prata med dem.

Så var det senast, 2024, då jag fick möjlighet att tacka den avgående konstnärlige ledaren Jonas Holmberg, som valt att sluta och dra till Kalmar för nya uppdrag.

I år…? Icke. Jag skickar ett mejl till Festivalens ledning. Inte för att hon ska svara om det blir något, som min fråga gällde då jag sände den innan helgen. För jag vet att deras pressmänniska har slutat efter några år och ersatts av en annan. Men för att jag inte riktigt vet vem jag ska vända mig till. Jag får svar från vändande post och sedan snabbt svar med mitt namn felstavat från pressmänniskan (låt oss kalla honom Eric, fast han stavar inte så), som meddelar att det inte blir någon pressträff. Därmed blir det heller inte någon intervju med nytillträdde konstnärlige ledare Pia Lundberg, som jag hoppats på. Men programmet får jag mot embargo, det vill säga att jag inte ska skriva något förrän 13.00 som idag.

Fördelen med en pressträff är lättillgängligheten. Nackdelen med att inte ha den är svårtillgängligheten. Svårare än så är det inte.

Nu får jag presentera Göteborgs filmfestivals 48:s festival med utgångspunkt från programmet. Det kommer bli lite blekt. Tyvärr.

Filmfestivalen är något av Göteborgs första, stolta begivenhet. Möjligheten att få se film, som man både kan älska och hata är stor. Det gäller bara att mata på, pricka in högt som lågt, givet med nyfiket. Så förr om åren. Så också i år.

Temat, alltid ett tema varje år, är lydnadens och det civila motståndets kraft. bra. Det rymmer mycket. Inte bara inom filmens värld.

Drygt 40 biografer i hela Sverige, inklusive premiärfestbiografen Draken, visar invigningsfilmen, norska ”Före mörkret”. En film regisserad av Eirik Svensson, som enligt programmet ”utspelar sig under inbördeskriget i Centralafrikanska republiken 2013. På julafton söker en desperat muslimsk man skydd i ett fältsjukhus, medan en hotfull kristen milis samlas utanför och kräver mannens liv. I händelsernas centrum står den norska hjälparbetaren Linn, spelad av Kristine Kujath Thorp, som måste fatta en rad moraliska beslut för att både skydda mannen och inte äventyra sina kollegors säkerhet.”.

Invigningsfilmerna brukar tumla om, utmana. Inte alltid de bästa valen, men ett välvilligt försök att skapa intresse inte bara för svensk film utan gärna nordisk. Där finns ju också mitt intresse, som gärna försöker se de filmer som tävlar om det prestigefyllda Dragon award best Nordic film med en prissumma på 400000 kronor (har en gång varit uppe i en miljon).

Förhoppningen är alltså att se: ”Före mørkret” (Norge, regi Eirik Svensson), ”Leva lite” (regi Fanny Ovesen, Sverige/Norge/Danmark), ”Min evige sommar” (regi Sylvia Le Fanu, Danmark), ”Pigen med nålen” (regi Magnus van Horn, Danmark, Polen, Sverige), ”Ljósbrot” (regi Rúnar Rúnarsson, Island/Nederländer/Kroatien/Frankrike), ”Kevlarsjäl” (regi Marie Eriksson-Hecht, Sverige/Norge/Finland), ”Kjærlighet” (regi Dag Johan Haugerud, Norge), ”Sauna” (Mathias Broe, Danmark) och ”Orenda” (regi Pirjo Honkasalu, Finland/Estland/Sverige).

Men det finns ju så mycket mer. Startsladden, till exempel. Kortfilmstävlingen, som i sanning kan vara extremt utmanande. Men som också är rolig. Eller Ingmar Bergman Competition. Jo, det blir så det räcker och blir över – i positiv bemärkelse. Orkar man sedan inte, heller som vi som blev sjuka i hemmet förra året under Festivalen, gå på bio kan man stream en försvarlig mängd film hem till tv-soffan.

Och priser ska delas ut. En del under Festivalens gång, där man ännu inte vet vad det blir. Andra som redan är klara. Här är det tidigare bland annat kungjort att den franske filmskaparen och skådespelare Julie Delpy får Honorary Dragon Award, Thomas Vinterberg, och den danske regissören, tilldelas Nordic Honorary Award

Dessutom: James Mangolds ”A complete unknown”, ett slags biopicfilm om Bob Dylans tidiga år i karriären, smyginviger Festivalen redan den 23 januari. 

Göteborgs filmfestival pågår mellan 24/1 och 2/2.

Nytt, spännande filmår, alltså. Men visst hade det varit roligare med en bättre start.