Konsert
STRY OCH STICKY spelar Kriminella Gitarrer och BLOSS (förband)
!!!
Valand, Göteborg.
Publik: 200.
Bäst: Spel- och på scenglädjen.
Sämst: Borttappet i ”Vårdad klädsel”.
Fråga: Vad händer med Kriminella Gitarrers material nu…?
Erkänner. Jag är inte mycket för nostalgi. Jag behöver inte se band som en gång betydde något för att bekräfta att allt var bättre förr. Men med Kriminella Gitarrer är det en smula annorlunda. Dels för att bandet är generationskamrater med oss i Kai Martin & Stick! och för att gruppens singel ”Vårdad klädsel”/”Förbjudna ljud” tillhörde de inledande skalven som för den tsunami av singlar som kom ur den svenska punktrörelsen.
Jag såg bandet på Errols – minns inte om det var båda kvällarna 16 och 17 juni, men definitivt en av dem – 1978 då Klippanbandet gjorde gemensam sak med malmöiterna i Problem. Det var en fantastisk kväll med de yngre punkarnas uppror och larm mot de äldre Problems fräna pubrock/powerpop med attityd.
Men sångaren Stry Terrarie i Kriminella Gitarrer var (och är) en rastlöst individ. Sättningen i Göteborg – Stry, sång, Mats P, gitarr, Affe, bas, och Sticky Bomb, trummor – gjorde bara ett fåtal konserter ihop. I augusti hade frontmannen – och låtskrivaren – Stry Terrarie dragit till Malmö. I mars såg jag honom i sin nya konstellation Besökarna (med Henrik Cederberg på bas, senare i Kai Martin & Stick!) på Sprängkullen. Ett band han, efter några inspelningar och konserter bröt upp för att bilda Garbochock (eller Garboshock, som de första skrev sitt namn). En grupp som satte djupa spår i den svenska nya vågenhistorien, trots att även de fanns under en – alldeles för – kort tid.
Stry gick vidare. Blev medlem i Ebba Grön, startade Rymdimperiet och senare Imperiet innan han blev sin egen herres mästare.
Hans musikaliska utveckling och, kanske mest, hans sätt att skriva texter har smittat. Jag vill påstå att utan honom hade inte Thåström skrivit så som han gör (ja, med påverkan från fler, förstås).
Senast jag såg och hörde Stry var på Svensk punk 25 år på Vågen i Göteborg. Ja, den galan 2001 där Gomer Explensch och jag gästade husbandet (delar av Attentat) för några Kai Martin & Stick!-låtar. Det gick att konstatera att han dessvärre inte var i någon vidare form. Ur min intressesfär försvann han ur sikte, även om jag emellanåt återvänt till de han tidigt gjort i band och solo.
Men ge tappt…? Nej. Stry Terrarie har envist jobbat vidare ( och ibland bytt namn, som Stry Kanarie) med sin musik. Egenproduktioner och -videor har staplats på varandra i en jämn ström. Alltid utforskande och återvändande till det han har gjort, men också skapandet nytt på basen av det han tidigare byggt.
Jag håller honom högt och han var en spännande figur vibrerande av kreativitet där i slutet av 70- och i början och mitten av 80-talet. Vi såg Clash tillsammans på Olympen i maj i Lund 1980, några dagar senare fanns han i det hus som attackerades av raggare i centrala Lund och där jag blev misshandlad.
Så, ja, det finns beröringspunkter. Och en orsak att se vad han – tillsammans med kreative, numer DJ:n, Sticky Bomb, som man kunnat se och höra i både Torsson och Wilmer X – skulle göra av Kriminella Gitarrers juvenila punk.
Det blir en spelning som blandar och ger, men framför allt bjuds på en charmig och larmig konsert. Tillsammans med Sticky Bomb, gitarristen och sångaren Jake Lundtofte och basisten och sångaren Thomas Holst (jo, från Wilmer X och även Torsson) inleds aftonen med Ebba Gröns ”Stockholms pärlor”. Logiskt, eftersom det är en av Strys låtar. Men det är ju bara en introduktion till kvällen.
Med Stry på scen blev det uppsluppet allvar. Han är lika rastlöst poserande som förr. 67 år gammal rister det i den smala kroppen, som han låter vibrera till låtarna. Det låter oförskämt bra, oförskämt piggt och snabbt skakar han och bandet av eventuell nostalgi.
Spelningen blir chosefri och jag vill nog påstå att jag aldrig sett en mer tillfreds och glad Stry på scen. Jag vet att Sticky Bomb har längtat efter att få spela Kriminella Gitarrers musik igen. Det tror jag Stry också har gjort. Tillsammans gör de sin ungdoms musik relevant. Bara för att de kan och vill.
onsertFörbandet, Mamögruppen Bloss bjöd upp för en rolig halvtimme som förband. Trions punk doftar – inte bara för att de är tre – av Nirvana, men också av Offspring. Det är energistinnt, välspelat och fyndigt med tre individuellt skickliga och coola musiker (Carl Emil Bager, gitarr och sång, Glenn Rosenqvist, bas, och Rasmus Langéen, trummor). I mitten av december kommer gruppens debutalbum. Till dess kan man lyssna på hittills utgivet material här.
Låtlista, Stry och Sticky spelar Kriminella Gitarrer, Valand 8 november:
- Stockholms pärlor (Ebba Grönlåt, skriven av Stry – utan honom på scen)
- Förbjudna ljud
- Silvias unge
- Vietnam
- Inte intressant
- Restriktioner
- Stig Bomb (Sticky Bomb på sång – ingen Stry på scen)
- Anarki
- Hitlers barn
- Äcklig
- Anna Greta Leijons ögon
- Vårdad klädsel
- Knugen skuk
- 36 patroner (Sticky Bomb på sång – ingen Stry på scen)
- I wanna be your dog (Stooges-cover, extranummer)
kaimartinblog 