Teater:

SKÅL FÖR LIVET

Länge, ja kanske till och med för länge, har Göteborgs stadsteatern spänt bågen för sin teaterkonst utan att pricka speciellt väl. Ömsom vin. Ömsom lågvatten. Men med ”Skål för livet”, tysksvenska dramatikern Maja Zades pjäs ”Abgrund” har i svensk översättning och bearbetning för just Stadsteatern blivit en omtumlande och alldeles fantastisk föreställning.

Här har ingenting lämnats åt slumpen. Regissör Yana Ross har med en effektiv och transparent arbetsmetod fått ensemblen att spela på sitt absolut yttersta utan att någon behöver göra sig till. Det finns en lätthet i spelet som tjusar och berör. Det är en dialog, som vore det inte på en scen samtalen förs utan i vardagsmiljö.

Zane Pihlströms scenografi är smart och kittlande. Två vardagsrum med likadan inredning. Bara en reflekterande, spegelliknande glasvägg skiljer. En vägg som skådespelarna skickligt användes sig av.

Ljuddesignern och kompositören Jonas Redig har skapat ett sound, som är häpnadsväckande och sinnesvidgande; kristallklart när så krävs (till exempel förhöjd ljudnivå för porslin och glas vid middagsbordet) eller uppfrätt, som en bristfälligt inställd radiokanal. Till detta det emellanåt pantomimska ageranden, ett koreograferande hos de två kvartetterna i lägenheterna som stramt leker fram ett allvar.

Det är över hela skalan både subtilt och superbt. Teaterkonst i sin prydno, en föreställning som dansar iväg i humor och allvar över drygt en och en halv timme utan paus.

Vi har ett par med två döttrar – ett spädbarn och en femåring – där den äldre deltar på scen med emfas och de båda i de videor från barnkammaren som kompletterar händelserna på scen. Paret har gäster, man och kvinna; mondäna människor. Det äts och framför allt dricks. Kallpratandet sker otvunget, humoristiskt och lättsamt provocerande. Borgarklassens diskreta charm i fullt ljus med blottlagd sarkasm, vänskaplighet och äktenskaplig syrlighet. Yana Ross och Anna Berg har tillsammans med ensemblen bearbetat manuset till ett imponerande här och nu, i Göteborg med referenser till boende på stadens mer prominenta gator (Linné, Vasa, Avenyn). Det är rasande skickligt gjort.

Som man kan notera är kvartetterna reflektioner av varandra. Samma namn, samma repliker, samma rörelser, samma skeenden. Men det finns försiktiga skillnader där det ena laget utstrålar större upphöjdhet än det andra. Något som också visas i färgskalan på kläderna hos respektive team.

Men det handlar inte bara om kallprat i borgerlig miljö utan, förstås, också drama (den tyska titeln skvallrar om det). Barnen hamnar i centrum, trots att föräldrarna helst vill ägna sig åt sin fest. De två ensemblelagen förenas sällan, men då så sker – vid en körsång och vid en begravning – blir det både otippat och starkt. Lika otippat, men mer fnissigt, när en sexscen eskalerar till gruppsex.

”Skål för livet” är en skål för scenkonsten, för teatern och för modern dramatik. Det här är en pjäs att se om och bli fortsatt förtjust och förundrad över.

”Skål för livet”, Göteborgs stadsteater, premiär 26 oktober 2024. Spelas till och med 15 januari 2025.

Av: Maja Zade.

Översättning: Marc Matthiesen.

Bearbetad för Göteborgs stadsteater av: Yana Ross, Anna Berg och ensemblen.

Regi: Yana Ross.

Scenografi och kostym: Zana Philström.

Musik och ljuddesign: Jonas Redig.

Ljusdesign: Dainius Urbonis och Magnus Svelin.

Video: Yana Ross.

Mask: Ingela Collin.

Koreografi: Mia Hellberg.

På scen: Mia Höglund-Melin (Sanna), Mattias Nordkvist (Kristoffer), Hanna Alem Davidson (Frida) och Johan Gry (Stefan) samt Carloine Söderström (Sanna), Jesper Söderblom (Kristoffer), Nora Sadayo (Frida) och Ashkan Ghods (Stefan). Barnen Astrid och Gertrud spelas av Bibi Ejeby Söderblom/Astrid von Spreti/Saskia Medina Svanelid och Hedda Mårtenson Ghods.