Teater:

NATTVAK

Alejandro Leiva Wengers pjäs ställs naken och avskalad på Studions scen. En pjäs utan åthävor, men som med en krypande intrig kommer innanför skinnet och ger en känsla som är svår att klia bort. Kriterierna är, som scenlösningen – en vridscen, ett matbord, fyra stolar, fem på scenen, en trappa, två dörrar –, enkel. En familj med den framstående och upphöjde forskaren Alice (Magdalena Eshya), mamma till 21-årige Elvin (Odin Romanus), och pappan och översättaren, slarvern Noah (Johan Friberg). Med finns Alices barndomsvän, Noahs älskarinna, Vera (Anna Harling). Hon som kommer och går med en förbluffande självklarhet i familjen.

Vi förstår snart att Elvin råkat ut för en svår olycka, som han sakta och omsorgsfullt rehabiliteras för. Han, som i olyckan, förlorat minnet av vad som hänt förr, matas med nya intryck och hågkomster. Samtidigt som familjen brottas med traumat om vad som egentligen förorsakade den fatala händelsen, som gav hjärnskadan.

Alice lever tätt intill sin son. Vakar på nätterna. Ställer in föreläsningar och konferenser. Har knutit åter den navelsträng som tidigare klippts av. En ömsint omvårdnad som uppenbarligen gått över styr till ett desperat kontrollbehov. Samtidigt har Elvin blivit kär i arbetskollegan Ellen (Pierina Rizzo), en enkel flicka som själv överraskats av sina känslor till Elvin. Men är kärleken ens möjlig? Inte om man frågar Alice. De unga planerar att flytta ihop, hon bjuds hem på middag och dramat intensifieras. Precis som relationen mellan Noah och Vera, som Alice verkar blind för.

Ja, en knippe intriger som sakta och kusligt thrillerlikt kryper på och får blomma som onda blommor i en AI-värld eller science fiction-inramning utan att man behöver ta till några större gester. Manuset är raffinerat, effektivt och – ja – humoristisk i den svarta inramningen och bjuder på en pjäs på knappt två timmars raffinerad underhållning med utmärkt ensemblespel. Magdalena Eshyas Alice är tillknäppt, stramt effektiv. Anna Harlin gör Vera förtjusande i balanserandet mellan vän till Alice, älskarinna till Noah och något slags extramamma till Elvin. Johan Fribergs Noah spiller över i klichéer emellanåt, men växer med rollen successivt. Den truliga Ellen hittar sin form som klippt och skuren för Pierina Rizzo. Så också för Odin Romanus, som starkt gör Elvin skör och juvenil.

”Nattvak” är kusligt effektiv.

”Nattvak”, Studion, Göteborgs stadsteater. Premiär 27 september 2024. Spelas till och med 9 november.

Av: Alejandro Leiva Wenger.

Regi: Martin Rosengardten.

Scenografi och kostymdesign: Sven Dahlberg.

Ljusdesign: Max Mitle.

Ljuddesign: Dan Andersson.

Musik: Martin Rosengardten.

Maskdesign: Linda Jean Nieminen.

I rollerna: Odin Romanus (Elvin), Johan Friberg (Noah), Anna Harling (Vera), Magdalena Eshaya (Alice) och Pierina Rizzo (Ellen).