Teater:

GATSBY

F Scott Fitzgeralds roman ”Den store Gatsby” (1925) tog sin tid från publicering till Owen Davis dramatisering 1926 till framgång och den legendariska status boken har fått. Ett avslutat världskrig, en passerad pandemi och ekonomi i uppflammande välstånd. Till det ett nytt, djärvt mode, jazzen som ackompanjemang och soundtrack till denna efemära era.

Här kliver den mytomspunnen Jay Gatsby ut ur skuggorna. Grannen på Long Island utanför New York. Han som är så ofantligt rik och som bjuder på överdådiga fester i sitt chateau. Vem är han? Vad vill han? De väldigt rika, men inte riktigt lika förmögna grannarna spinner sina försåtliga trådar. Till denna bedrägliga väv och miljö kommer börsmäklaren Nick Carraway, som slickar sina sår efter att ha deltagit i första världskriget i Europa och kommit hem med författardrömmar. Istället för mellanvästern lugn har det blivit business och den lockande östkusten med New York som smältdegel för fest, dans och pengar.

Jo, ”Den store Gatsby” ekar in i vår tid av sorglöshet i en dystopisk tid. Detta tar ungerske regissören János Szász fasta på och skapar en larmande uppsättning fylld av dans, fest, drama, våld och trassliga kärleksrelationer.

Hans ”Gatsby” kliver ur tidsramarna med Niklas Falk som berättaren i rollen som den äldre, tillbakareflekterande Nick Carraway. Han som på scen skuggar Emil Ljungestigs valpiga, unga Nick Carraway. Han som i sin tur med motvillig förtjusning kastas in i handlingarna som Jay Gatsbys förtrogne, men också som grannen Tom Buchanans (Robin Stegmar) vän med intrikata intriger som följd.

Hannes Fohlin gör sin Jay Gatsby blid och tillbakadragen, men som emellanåt också larmar och gör sig till. Stora gester med elgitarr och trummor i rockposer, som för att frigöra sig från ett eventuellt, tidstroget jazzok, som det lät på 1920-talet. Musiken på festerna dundrar in med techno och EDM-dunk på samma vis. Ja, med visst avbrott av Frank Sinatras ”New York New York” (den som Liza Minnelli var först ut med 1977 i Martin Scorsese film med samma namn) i uppsluppen koreografi och Johann Jóhannssons vackra, repetitiva ”Flight from the city”, som återkommer för att ta på allvarets stillhet när så krävs.

Kläderna travesterar emellanåt ett eventuellt 1920-tal med dubbelknäppta kostymer i preppy färger för att tvärt bryta med jeans, t-shirtar och mysbyxor. Drogerna är emellertid desamma som för hundra år sedan: champagne, drinkar, cigaretter, kokain…

János Szász ”Gatsby” förvaltar ett mörker, som pumpar intensivt, hett genom föreställningen. Romanens berättarlinje följs, men rastlöst vill han visa på något mer. Projiceringar, den snillrika scenografin där vardagsrum förvandlas till en lyxyacht som skiftar till en smutsig verkstad till en svit på ett överdådigt hotell i New York. Dansarna Ulriqa Fernqvist, Samuel Hall, Harlan Rust och Aura Tiira förstärker mörkret med elektrisk dans, som emellanåt är uppåt väggarna.

Så spelet mellan Jay Gatsby, Tom Buchanan och Daisy Buchanan, ett triangeldrama mellan människor som saknar, men behöver gränser – och uppriktig kärlek. Robin Stegmar gör den rasistiske, otrogne och våldsamme Tom Buchanan med sprättig återhållsamhet, för att kunna skjuta känslomässigt från höften när så krävs. Anna Åströms Daisy Buchanan inleder med sina berusade snedsteg för att stärka sin karaktär till en kvinna, som vill bestämma själv men vilset inte riktigt vet hur.

Den betraktande Nick Carraway, som i Emil Ljungestigs gestalt vågar vara så ung och ostadig som rollen kräver. Men som i Niklas Falks äldre dito vacklar mellan en äldre mans livsreflektioner och återblickar och någon som larmar och gör sig till. Ett återkommande tema i János Szász skrikiga uppsättning där allt slutar med en krasch innan festen åter tar vid.

”Gatsby”, Göteborgs stadsteater. Premiär 14 september 2024. Spelas till och med 21 november.

Av: F Scott Fitzgerald.

Dramatiserad av Nicolei Faber.

Översättningen: Annika Silkeberg.

Bearbetad för Göteborgs stadsteater av: Irena Kraus och János Szász.

Regi: János Szász.

Scenografi: Márton Ágh och Henrik Ekberg.

Kostymdesign: Ulrika Sjölin.

Maskdesign: Marina Ritvall.

Ljusdesign: Tamás Banyai.

Videodesign: Péter Fanesikai.

Ljud: Karin Bloch-Jörgensen.

Koreografi: Peter Svenzon.

I rollerna: Hannes Fohlin (Jay Gatsby), Niklas Falk (Nick Carraway, som äldre), Emil Ljungestig (Nick Carraway, som ung), Anna Åström (Daisy Buchanan), Robin Stegmar (Tom Buchanan), Marta Andersson-Larsson (Jordan Baker), Eline Høyer (Myrtle Wilson), Anders Nerg (George Wilson), Johan Hafezi (Meyer Wolfsheim/polis), Karin Gjorv Røraas (Catherine/kvinna på fest), Lukas Lönnbro (Mr McKee/Frank jr), Josefine Johansson (Mrs McKee/barnflicka), Ulriqa Fernqvist (dansare/Gatsbys betjänt), Samuel Hall (dansare), Harlan Rust (dansare) och Aura Tiira (dansare).