Göteborgs kulturkalas är ju något av skatteåterbäring för stadens medborgare. En möjlighet att åtnjuta något av det som bjuds på de scener som ställs till förfogande. Programmet är digert under några få intensiva dagar. Man kan själv vara en del av det hela som genom dans eller andra aktiviteter. Eller också är det bara att söka upp någon av programpunkterna som presenterar artister och band, som man vill höra.

Finaldagen, söndagen 1 september, gav mig tre personliga Göteborgsfavoriter: Sisters of Invention, Paperwing och Rasmus Blomberg. Alla på samma scen, om än vid skilda klockslag. I Göteborg har man aldrig tråkigt. Så att ”härda ut” dagen var inget problem.

Systrarna Malin och Karolina Almgren är en sammansvetsad jazzduo, som skapar sitt eget musikaliska härad. Jo, det kanske finnas influenser från exempelvis Weather Report. Men Malin Almgrens smeksamma groove till Karolina Almgrens känsliga, lekfulla sopransax och lätta sång ger något eget. Lägg till att Malin Almgren också sköter de adderande klangerna från sitt trumset. Padds som fyller ut och ger låtarna ett fundament.

Det är ett kort set som bjuds, men med en öppen famn som ger nyfikenhet efter mer. Musiken var delvis hämtad från äldre låtar, men också från nyskrivet. Sisters of Invention har för avsikt att komma med nytt album efter årskiftet med en försmak med en singel innan jul.

Låtarna de spelade: 1. Glad 2. Love 3. Vårkväll 4. Hustak 5. Vattenfall 6. Lokatt 7. Home 8. Icebreaker

Smeksam start på söndagen med Sisters of Invention. Foto: KAI MARTIN

Jenny Sooviks projekt Paperwing naglade fast mig med förtjusning för ett år sedan. Då då hon med en musikföreställning iscensatte sitt nya album ”String fling” på Stora Teater. Det var något som trotsade alla eventuella förväntningar och blev en så gripande upplevelse att jag fortfarande i dag pratar mig varm om den (läs min recension här!).

Att göra något liknade, något så unikt, är knappast görligt. Det var en ynnest att vara där och då, med vetskapen om att det inte kommer att upprepas. Jag såg Paperwing i ett helt annat format då hon med en avskalad sättning var förband till Ossler. Hon visade då att hon kan göra sin sköra, atmosfäriska musik stark även utanför Marie Antoinette-kreationerna.

Nu, i strålande, intensiv sol blev det kanske än mer naket. Trummor (Malin Almgren), keyboard (Jonathan Albrektson) och bas (Viktor Reuter) till hennes sång, som är lekande lätt, skir och stark.

Nej, den drömska musiken klär inte i solsken, än mindre i Kulturkalaset scen med en backdrop som inte ens en skämskudde hade kunnat hindra. Men Paperwings musik klår omständigheterna. Det är märkvärdig musik, som vill leka tafatt med känslorna. Den är på samma gång uppfordrande och smeksam, lekfull och allvarlig, pretentiös och jordad. Och den kräver sitt öra.

Med fler och fler spelningar klär Jenny Soovik sitt Paperwing i ett allt större självförtroende, både som scenkonstnär och musiker. Jag är så glad att jag får möjlighet att lyssna och vara med på denna hennes resa.

Paperwings låtlista: 1. Coward 2. Illusion 3. Himalaya 4 Fire with fire 5. Clouds 6. Through it all 7. Whales 8. Wallflower 9. I see you

Skirt och starkt. Paperwing konkurrerade med solen. Foto: KAI MARTIN

Rasmus Blombergs debutalbum ”The river’s call” var ett av 2021 års bästa album i min bok. Det är fortfarande en platta jag återvänder till med förtjusning. En platta som förtjänar fler lyssnare än vad den har. På scen är hans musik också imponerande, men på ett annat sätt. Beroende på vilken sättning han har bjuds man som lyssna på alternativ till kompositionerna.

På Grönsakstorget är det han med sin Fender Jaguar och ett pedalbord av rang tillsammans med keyboardisten Emil Aspegren. Här blir det mer finstämt och mindre dramatiskt. Låtarnas kraft hålls i sin linda, på gott och ont. Rasmus Blomgren tål att lyssnas på, oavsett vilken sättning han har på scen. När jag lyssnade på honom på Musikens hus för ett år sedan blev det just den dramaturgi som albumet håller. Känslorna svallar för att stillna och sedan flamma upp igen.

Här bjuder han på en skickligt framförd konsert med musik som förenar Bon Iver och Red House Painters i ett eget famntag. Och jag förundras fortfarande varför så få hittar till hans musik. Ge plats för Rasmus Blomberg på Höjden under Way out West 2025!

Egen stämning. Rasmus Blomberg hittar sin egen ton någonstans mellan Bon Iver och Red House Painters. Foto: KAI MARTIN

Rasmus Blombergs låtar på Grönsakstorget: 1. It was always you 2. May morning 3. You will fade 4. Now and then 5. Fortune teller 6. Stones 7. Wildfires 8. Breathing