Film:

JAKT

!!

Tre män i karriären. Tre män som träffas för att en sista helg i jaktstugan få jaga vilt. Alla med sina bakgrunder och bagage. Tre män som tuppfäktas, som utmanar varandra, som pojkar gör som vuxna män. Jo, temat känns igen. Men precis som i Thomas Vinterbergs ”Druk” (”En runda till”, som den svenska titeln lyder) skaver det. Inte för att det är så, men för att temat är trist. Jag har sett det förut, mött det tidigare i verkligheten och gör det fortfarande. Det må vara kalkerat från verkligheten, men känns som ett tröskverk som mal om och om igen.

Här inleds filmen i de svenska skogarnas vindlande landsväg. En sportbil som pressas till max. Det är inte första gången något ska maxas i filmen, om man säger så. Henrik (Jens Hultén) och Greger (Magnus Krepper) är vänner sedan länge. Gregers kollega Alex (Ardalan Esmaili) ska göra sin debut som jägare efter avlagd jägarexamen. En stuga i Västergötland (Koberg söder om Trollhättan tjänar som naturens kulisser och bistår med djur) lastas full med alkohol och förväntningar samt utmaningar. Inte bara beträffande jakten utan också i relationen männen emellan. Det är ett kammar- och tillika triangeldrama som utspelar sig med Ardalan Esmailis Alex en aning utanför de båda vännerna Henrik och Greger. Initationsriterna för denna oskuldsfulle, debuterande jägare är emellanåt illvilliga och reglerna han ska förhålla sig till är inte helt lättbegripliga.

Sarah Gyllenstierna har tålamod i sin berättelse. Låter naturbilderna vila och växelvis vävas samman med spelet mellan det tre männen. Med Ola Fløttums suggestiva musik, som inleds med Debussys ”En fauns eftermiddag” innan hans egen musik tar över, skapar en spänning och stämning. Man vet att något ska hända. Men vad…?

Jägarna är på samma gång i samklang med naturen, ett led i människans historia från stenåldern och nakna inför vad naturen ger för förutsättningar. När viltet försvinner och naturen tystnar återstår bara att skapa villebråd för att tillfredsställa jaktlusten. Vilka återstår om allt annat lyser med sin frånvaro? Jo, varandra.

Ja, det finns en dov klang av humor i ”Jakt”. Tack och lov. För sentensen i filmen är inte så upplyftande. Här möts ”Rambo” och ”Den sista färden” i ett slags svensk hambo. Jag tycker inte heller att spelet mellan de tre huvudrollsinnehavarna bjuder på ett här och nu. Smärtan och sårbarheten kliver inte utanför bioduken. Snarare är det just som om de spelar sitt kammardrama för en teaterscen någonstans. Dialogerna är repliker som inte kuggar tag i varandra, som inte löper naturligt. Inte helt ovanligt när svensk film görs. Det är synd. Synd är det också att ”Jakt” fastnar i manliga klichéer, som om det inte finns någon väg ut ur manlighetens mest chauvinistiska drag. Kanske har jag fel, men jag hoppas att det gör det. Att det någon gång också kan bli en film som tar det på allvar istället för cementerandet av mannen som neandertalande jägare med ständiga berusnings- och kukmätarbehov.

Jakt, 1.36 timme. Premiär 19 april 2024.

Regi och manus: Sarah Gyllenstierna.

Kamera: Josua Enblom.

Klippning: Philip Bergström.

Musik: Ola Fløttum.

I rollerna: Jens Hultén (Henrik), Magnus Krepper (Greger) och Ardalan Esmaili (Alex).