Show:

ORUP BARA

!!!!

Rival, Stockholm.

Publik: Drygt 700.

Bäst: Låtkatalogen och hans sång.

Sämst: Med inrepade prator blir det inte lika lätt att ta det på volley med publiken.

Fråga: Har han verkligen skrivit sin sista låt…?

Det är ju en fascinerande karriär som han har gjort. Från ett stockholmskt popsnöre på 80-talet som försökte med Andrew Box and the Shames, som medlem, Ubangi och Thereisno Orchestra. Alltid talangfull. Alltid så nära. Men ändå alltid uträknad. Så kom Björn Skifs och gjorde succé med ”Vill du inte ha mina kyssar”, som Orup skrivit, 1986. Så kom skivkontrakt och första albumet, som med ”Jag vill hellre bli jagad av vargar” åt sig in i svenska folkets själ och hjärta. Sedan har det bara rullat på med framgångar, GES, turnéer och shower. Imponerande.

När Orup nu presenterar sig i den avskalade showen ”Orup” bara (premiär i mitten av januari) på Rival är det som sig själv; enkelt, avskalat. Fyra gitarrer, en flygel, en Würlitzer och emellanåt hjälp av en taktmaskin.

Det kan tyckas att det krävs en gnutta mod att inte ha en orkester att gömma sig bakom. Men det här var/är en utmaning som han vill ta och ha. Om än bara på promenadavstånd till där han bor. (Det blir värre i höst då han kör denna sin show på Draken live i Göteborg.)

Orup har ju en låtkatalog av rang att luta sig tillbaka mot. Han gör det tryggt och säkert. Jo, han må inte vara stans bästa pianist, men är habil på instrumentet och en säker, lätt funky gitarrist. Han är dessutom fortfarande en röstvig och skicklig sångare.

Från start har han publiken i sin hand. Hans väl inrepade prator tar ner honom på jorden, närmar sig snyggt publiken och framställer honom som en alldeles vanlig man med småbarn och förskolehämtningar genom de senaste 30 åren. Ja, så då en del låtskrivande emellanåt.

Vi leker förtjust leken, men vet ju att Orup är ju bara Orup som ingen annan.

Nej, det bjuds inte på några nya låtar. Det har han varit tydlig med. Istället har han plockat sina och andra favoriter med omsorg och lindat in dem i roande presentationer och bakgrundsfakta. Som inför ”Det gör ont”, Orups revansch i schlagersammanhang, där han inleder med en låt vi aldrig har hört. Den som egentligen Lena Philipsson skulle sjungit. Men så var det det där besöket i livsmedelsbutiken med Springsteens ”Dancing in the dark” som vagt hördes i högtalarna, som fastnade i bilen hem och som han sedan började spela på gitarren. Den som transformerades i ackord, rytm och melodi till det som kom att bli Sverige bidrag i Eurovision för tjugo år sedan. Eller ”Nångång någon någonstans”, en rätt så anonym låt på hans andra album som ändå har blivit en favorit hos Orup, om än sällan spelad live (förutom i setlisten på Rival har det handlat om två gånger under karriären).

Låtlistan är, vad jag förstår, snudd på statisk. Men ny kostym för var och en av de 35 kvällar han står på scen.

Jo, vi får juveler, favoriter, berättande, charm och underhållning. Vi tar till oss musiken och Orup tar till sig publiken. Det blir en alldeles utmärkt kväll.

Låtlista, ”Orup bara” på Rival:

1. Det är nånting som är bra med stan ikväll.
2. Är du redo?
3. M-B.
4. Stanna hos mig.
5. Indiedrottning.
6. Som isarna (när det blir vår).
7. Nångång någon någonstans.
8. Sjung halleluja (och prisa Gud).
9. Upp över mina öron.
10. Stockholm.
11. Det gör ont (som föregås av en låt utan titel och Springsteens Dancing in the dark).
12. Vid min faders grav.
13. A nightingale sang in Berkeley Square.
14. Magaluf.
15. Trubbel.
16. Jag blir hellre jagad av vargar.
17. Då står pojkarna på rad.
18. Regn hos mej.
19. Min mor sa till mej.
20. Från Djurholm till Danvikstull.
21. Din arm omkring min hals.