Nyårsrevy:

Mölndalsrevyn ger REVYLUTION

!!!

Möllan, Mölndal.

Publik: Utsålt.

Bäst: Hildur – återkomsten.

Sämst: ”Livet är tungt just nu” (”Nothing compares 2 U”) fick jag inte ihop i sammanhanget.

Fråga: Orkar Mölndalsrevyn 50 år till…?

När Mölndalsrevyn firar 50 år – ja, bara det är ju galet – görs det med glatt humör och med en rättmätigt stor portion stolthet. Revyn som en gång drogs igång av bland andra revyräven Lennart Olsson har, undantaget pandemiåren, varit sina uppsättningar trogen. Det handlar om högt och lågt, fånigt och allvarsamt och, fram till att Lennart Olsson bestämde sig för att göra sin sista revy 2008, alltid med Hildur och Kal.

Lennart Olsson som den tokiga, beskäftiga och vassa tantan Hildur är svensk revykonsts stora högtidsstund.

Så gissa om jag jublade när hon dyker upp inte bara i en skepnad utan fyra. Så ska en revyslipsten dras. Och då är vi bara i den skälvande inledningen av denna jubileumsrevy.

Jo, Mölndalsrevyn tillåter sig att titta tillbaka. Man återanvänder karaktärer och skapar publik trygghet, men också med vetskapen om att det som roat tidigare faktiskt kan göra det igen.

Jag älskar kärringarna i Kvarnbyvallens hembygdsförening. Ingen kan som revyprimadonnorna Karin Mickelbo och Lena Gustafsson göra kärringar med kärlek och satir. Här förtjänstfullt stöttade av Manda Strid Bomander och Sara Sanzén.

Sara Sanzén och Lena Gustafsson är sedan några revyer tillbaka centralfigurer i Möllans fria musikaliska teater, som ska presentera en musikal om en frälsare. Regissören, det konstnärliga hyperegot, Bondesson Lagerblad (Lena Gustafsson) gör alltså en musikal om sin egen förträfflighet baserat på musik från ”Jesus Christ Superstar”. Mycket underhållande och med en magnifik korsfästningsscen i finalen.

En nyårsrevy ska helst svepa över det lokala för att emellanåt ta fasta det nationella och eventuellt också det internationella nyhetsåret. Andra aktens första nummer ”Bajs bajs bajs featuring Latrina” (musiken från Sabrinas ”Boys (summertime love)” om ni minns) med konstskandalen på Götaplatsen från i somras är strålande med Adam Evertsson som ståtlig Poseidon. Självklart görs ett nummer om att spårvagnslinje 2 nu vänder vid Lana istället för i Mölndals centrum. Numret om invasiva arter, som plötsligt kommer att handla om familjen Wahlgren (Pernilla Wahlgren med barnen Bianca och Benjamin Ingrosso) är lysande.

Mer tveksam är Ludvig Hanséns ”Livet är tungt nu”. Inte för textens allvarsämne utan mer för att låten – baserad på Sinéad O’Connors genombrottslåt ”Nothing compares 2 U” – hamnar helt fel. Hon avled ju 2o23 och led länge av psykisk ohälsa. Det som kunde ha varit en hyllning till henne, blir blir det inte. Trots avsikten. Det får vi istället när man i ett annat nummer citerar flera av Lasse Berghagens låtar för att ära den nyss bortgångne, folkkära artisten. Snyggt.

Generöst bjudet. Mölndalsrevyn firar av rejält när man fyller 50 med gästartister som Per Andersson och underhållande nummer baserat på året som har gått. Foto: KAI MARTIN

Många artister har passerat revy under Mölndalsrevyns 50 år. Gamla försvinner. Nya träder in, som i år Adam Evertsson och rutinerade Cristian Ehrman (från Lerumsrevyn) tillsammans med unge Ludvig Hansén som nu definitivt tagit klivet upp på Mölndalsrevyns scen. Det vitaliserar, precis som de äldre skapar en trygghet på scen. Så blir det när Karin Mickelbo och Lena Gustafsson utför det tungvrickande numret ”Sovsäckssex”. Mycket roande.

För att bjuda lite extra gästar för varje tillfälle och helg artister som en gång medverkat. Den här gången Conny Källström och Mathias ”Ejban” Abrahamsson, som medverkat vid otaliga Mölndalsrevyer. Deras klassiker ”Kannan och koppen” håller än. Och när Per Andersson (ja, han fostrades i revykonsten av Lennart Olsson anno dazumal) bryter in… ja, då får vi som har turen av vara där en åktur av svensk humors kanske främste just nu.

Det är bara att tacka. Mölndalsrevyn bjuder friskt och generöst. Inte undra på att den har en publiktillströmning av sällan skådat slag. Grattis, 50-åringen!

Mölndalsrevyn, premiär 6 januari 2024. Spelas till och med 17 februari. Denna recension baserad på föreställningen från den 20 januari.

Regissör: Kjell Samuelsson.

Regiassistent och koreograf: Elin Ljungberg.

Peruk, smink och kostym: Doris Kjaer, Mia Redemo och Ulla Karin Olsén.

Scenografi/scenbygge: Jim Gustafsson, Jimmy Lökkeberg, Kjell Samuelsson, Lenny Alvefelt, Oliver Lökkeberg och Stefan Sjö.

Medverkande: Adam Evertsson, Anton Nordin, Cristian Ehrman, Karin Mickelbo, Lena Gustafsson, Ludvig Hansén, Manda Strid Bomander och Sara Sanzén.

Gäster: Olika jubileumsgäster för varje tillfälle. Denna kväll Mathias ”Ejban” Abrahamsson, Conny Källström och Per Andersson.

Orkestern Upp Till Komp: Andreas Nordanstig (kapellmästare), Bengt Holm, Börje Nilsson Mäki och Janschie Börjesson.