Revy:

TVÄRDRAG

!!!!

Falkenbergs stadsteater.

Publik: Utsålt.

Bäst: ”Kunglikt”, det ösiga numret med Gustaf Vasa som regent.

Sämst: Barbro och Glenn med Göteborgsvitsar kan man skippa.

Fråga: Hur hög är Falkenbergrevyns lägstanivå egentligen…?

Det slår aldrig fel. År efter år presenterar gänget i Falkenbergsrevyn högkvalitativ underhållning. Från sketcher till sångnummer. Osvikligt alltid med kvalitet. De kan brista ut i stämsång som vore det Manhattan Transfer eller bjuda på humor i Galenskaparklass. Ja, inte ens Stefan och Krister sitter säkert. Här finns underbältetskämt, som river ner gapflabb.

Ja, även i år är Falkenbergsrevyn kvalitetssäkrat. Låter det tråkigt? Det är det inte.

Det handlar om tolv nummer i första akten. Lika många i den andra. En del fullspäckade med sång och musik, som svänger så att det svartnar. Annat med pricksäker tidsanda, som ”Felsatsat”. Numret om Halmstad sjukhus slarv med spermadonatorer, det bjuder på klockrena sånginsatser och spännande koreografi med självlysande handskar i mörker. Mycket snyggt. Eller spanska fotbollförbundets ordförande Luis Rubiales påtvingande kyssar vid landets damers guldfirande i somras. Det är alltså lokalt och internationellt där otvunget är bäst.

Falkenbergsrevyn kan det här med att svinga vilt, hårt, precist och med en sällan skådad tajming. Men också ömsint. Som hyllningsnumret till i höstas avlidne Lasse Berghagen.

Anna Carlsson, imitationsdrottningen, får slita hårt. Men gör det både med spelglädje och effektivitet. Hon har med emfas tagit klivet fram som revyns primadonna, tar publiken med storm. Hon övertygar oavsett om det är som AI-robot eller Loreen.

Stor spännvidd har också Linnéa Lexfors, som förutom att hon är en sångerska med kraft och finess fixar sina olika karaktärer i en osviklig humorparad.

Daniel Träff klarar medsjälvklarhet att gå från torrboll till nyhetsankare med rätt sprätt på komiken. Ingen kan med sådan trygghet och knorr vara Hallandshumorn trogen som Håkan Runevad. Men så har han också 35 revysäsonger innanför västen och alla, väl, med legendariska Fågelskådarens skelögda betraktelser.

Nykomlingen Fredrik Vahlgren från Gotland nu boende på Donsö, imponerar. Han är utbildad på Balettakademin, har meriter från bland annat Park Lane show och Malmöoperan. Lika lång som han är är hans röst omfångsrik, stark, rivig och skön. Dessutom har han ett roande kroppsspråk.

Lägg så till musikerna Bertil Schough (gitarr, sång med mera), Bernt Bengtsson (bas och sång), Emelia Alm (keyboard och sång) och Beppe Wackelin (trummor) som kan allsköns musik. Där har framför allt Bertil Schough svårt att hålla sig till sitt instrument utan spiller pricksäkert över som roande skådis. Det är en fröjd att se hans dotter, fotbollsstjärna i FC Rosengård, så ogenerat lycklig och stolt sitta i premiärpublik och beundra sin far. Vackert.

Ja, Falkenbergsrevyn gör ingen besviken. Personligen undrar jag om inte denna är den vassaste jag har sett. Förundrat konstaterar jag att första akten svindlar i väg i full fart. Andra akten lika så. Det sägs att underbart är kort, men här går tiden verkligen så fort att jag gärna hade tagit några nummer till.

Måhända är vintern utanför salongen bister. Men ”Tvärdrag” värmer inifrån och ut och tvingar den mest svårmodige till att skratta rakt ut.

Tvärdrag, Falkenbergsrevyn, Falkenbergs stadsteater. Premiär 5 januari 2024. Spelas till och med 24 mars.

Regissör: Pär Nymark.

Koreograf: Gustaf Jönsson.

Kapellmästare: Bernt Bengtsson.

Scenografi, ljus och projektionsdesign: Fredrik Dillberg.

Kostym: Caroline Eriksson.

Peruk och mask: Tiina Bengtsson, Malin Andersson och Ronja Sandell.

På scen: Emile Alm, Bernt Bengtsson, Anna Carlsson, Linnéa Lexfors, Håkan Runevad. Bertil Schough, Daniel Träff, Fredrik Vahlgren,och Beppe Wackelin.