Dans:

IN A HEARTBEAT

Dans som ett slags tourettes syndrom… finns det? Tveklöst är det en fråga som kommer till mig när jag, sist ut i den sista kvällen med Göteborgsoperans danskompanis föreställning ”In a heartbeat” ser dansarnas hängivenhet och magiska konst. Hur dansarna är tvungna till rörelser. Ett måste.

Kvällen är uppdelad i två föreställningar med ”Waltz with the beast” som inleder, där koreografen Tom Weinberger inte bara har skapat en fantastisk dansupplevelse i flera akter, utan också är mannen bakom regin, dramaturgin och manus. Ja, manus. För trots dansarna ivriga och fantastiska förmåga att kreera och uttrycka sig med rörelse är de här också knutna till både sång och repliker. Tillsammans med kompositör Matan Daskals stramt stiliserade musik blir det ett slags gränsöverskridande nutida dans, som inte flörtar med vare sig teater eller musikal. Snarare hittar den sin egen nisch.

Allt inleds emellertid ljudlöst med Riley O’Flynn, som växlar mellan närmast klassisk balett och rent spastiska rörelser endast i sällskap av en stol på den avskalade, snygg ljussatta scenen. Det är där tanken om tourettes först dyker upp. Men den slår man sedan följe genom de olika skeden som ”Waltz with the beast” går igenom.

Det är som alltid fascinerande hur Danskompaniets dansare var och en för sig tillsammans bildar både en helhet och starkt individuella moment. Gemensamt är det starka. Som solister bländande.

Starka tillsammans. Göteborgsoperans danskompani är en solid grupp dansare som tillsammans ger kraft, men så här var och en av dansarna även som solister. Foto: LENNART SJÖBERG

Var och en tar plats i ”Waltz with the beast”. Framför allt karaktärerna – en passionerad man, den som ställer frågor, den en gång drömmande kvinnan, den enkle mannen; Nostalgia, Harmony, Suffering, Truth, Drama, The quiet, The director/narrator. Men kanske i synnerhet Arika Yamada och hennes Suffering (Lidande). Hon bryter sig ur kollektivet, sätter sig fram en kamera, som i kulissen projicerar skeendet hur hon sminkar sitt ansikte vitt, ögonlocken blå och läpparna röda. Framför håller de övriga dansarna ihop i sin svindlande koreografi, som bär på både modern gymnastik och dans från den högre skolan. Tyngdlöst och jordnära i samma andetag.

Arika Yamada fortsätter senare, mot finalen, i en naken solodans där hon använder vattenpussar på scen för att glida in och ut ur scenen. Ett oupphörande fascinerande nummer, som är både djärvt, vackert, känslosamt och stringent.

I foajén hänger nederländske, ikonförklarade Anton Corbijns utställning med foton på Göteborgsoperans danskompani )skrev om det här!). Fascinerande, förstås, hur Göteborgsoperan lyckats knyta till sig denna mästerfotograf inom framför allt musikvärlden.

Men att fånga rörelse kräver sin fotograf och det är en ytterst svår konst. Det är en av flera tankar som slår mig denna afton. För Danskompaniets föreställningar är så komplexa med koreografier som i många stycken utmanar inte bara dansarna själva utan också både publiken och scenen. Det är mycket som sker som ska uppfattas.

Koreografen Hofesh Shechter har till sin föreställning ”Wild poetry” också skapat musiken, som i mångt och mycket påminner om Bristolscenen med band som Massive Attack och triphopartisten Tricky. Shechter har tidigare gjort succé med sin ”Contemporay dance”. Med ”Wild poetry” arbetar han vidare med sin sinnrika koreografi, som man aldrig kan titta sig trött på. Hans – och dansarnas förmåga – till detaljer i rörelser skiftar ständigt. Så kan han fånga allt som i en stillebenen som i explosiva rörelser; båda skeende som med emfas visar vilka sinnrika kläder som designern Osnat Kelner skapat och som tillsammans med ljusdesignern Tom Visser hittar estetiskt tilltalande danskonst.

Men finalen, med den växande musiken från Bob Dylans ”Forever young” känns en smula haltande där dansen slutar i mörker ett antal takter innan musiken klingar ut.

In a heartbeat (Waltz with the beast och Wild poetry), Göteborgsoperan, premiär 3 november. Denna recension från föreställningen 12/12, som också är säsongens sista.

Waltz with the beast

Koreograf, regi, dramaturg och manus: Tom Weinberger.

Kompositör: Matan Daskal.

Scenografi och ljusdesign: Petri Tuhkanen.

Kostym: Bregje van Balen.

Ljud: Jonathan Assarsson.

Dansare: Benjamin Behrends, Filippo Buonamassa, Tsung-Hsien Chen, Zachary Engquist, Sabine Groenendijk, Logan Hernandez, Bettina Jurák, Mikaela Kelly, Rachel McNamee, Waldean Nelson, Einar Nikkerud, Riley O’Flynn, Anna Ozerskaia, Johanna Wernmo och Arika Yamada.

Wild poetry

Koreografi och kompositör: Hofesh Shechter.

Kostym: Osnat Kelner.

Ljusdesign: Tom Visser.

Dansare: Mei Chen, Zander Constant, Miguel Duarte, Valentin Durand, Emilía Gísladottír, Viola Esmaralda Grappiola, Hiroki Ichinose, Da Young Kim, Janine Koertge, Ivo Mateus, August Palayer, Duncan C Schultz, Iris Telting, Lee-Yuan Tu, Josephine Weisse och Amanda Åkesson.